Svar på fråga
2010/11:409 Företagare som är vapenhandlare i glesbygd
Justitieminister Beatrice Ask
Krister Örnfjäder har frågat närings- och
energiministern om hon är medveten om att flera hundra vapenhandlare riskerar
att få stänga igen sin verksamhet till följd av en hårdare tillämpning av en
lag som instiftades 2005 och om hon avser att medverka till att vapenhandlare i
glesbygd även i fortsättningen ska kunna bedriva sådan verksamhet.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på frågan.
Det framgår inte av frågan vilken lag som avses men
jag utgår från att det är regleringen om vapenhandlares förvaring av vapen som
åsyftas. Bestämmelser om förvaring av vapen finns i vapenlagen (1996:67) och
vapenförordningen (1996:70). Vidare har regeringen bemyndigat
Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om vilka krav som ska gälla för
bland annat vapenhandlares förvaring av vapen. Rikspolisstyrelsen har utfärdat
föreskrifter och allmänna råd om vapenhandlares och vissa sammanslutningars
förvaring av skjutvapen med mera. (RPSFS 2005:4, FAP 556-2). Nu gällande
föreskrifter trädde i kraft den 1 mars 2005 och har inte ändrats sedan dess.
Hur föreskrifterna tillämpas är en fråga för polismyndigheterna.
Rikspolisstyrelsen utövar tillsyn över polisväsendet. Styrelsen ska i sin
tillsynsverksamhet särskilt beakta att polisverksamheten bedrivs effektivt och
uppfyller rättssäkerhetens krav.
De krav som ställs på vapenhandlares förvaring av
skjutvapen varierar beroende på vapnens antal, farlighet och begärlighet från
stöldsynpunkt. Även till exempel lokaliseringen av den lokal där
förvaringsutrymmet finns påverkar bedömningen. Det är motiverat att ställa höga
krav vid förvaring av skjutvapen, och jag har inte för avsikt att vidta
åtgärder som ökar risken för att skjutvapen kommer i orätta händer.