den 10 juli

Svar på fråga

2012/13:623 Konventionen om funktionshindrades rättigheter

Statsrådet Maria Larsson

Christina Oskarsson har frågat mig genom vilka initiativ och åtgärder jag ser till att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning efterföljs, inte minst i fråga om artikel 19.

I sin fråga menar Christina Oskarsson vidare att det genom media framkommit olika exempel på att Försäkringskassan samt Sveriges kommuner bryter mot artikel 19 och tar ifrån eller begränsar personlig assistans från personer med funktionsnedsättning.

Jag vill börja med att erinra om innehållet i artikel 19 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som gäller rätten att leva självständigt och att delta i samhället. I artikeln föreskrivs att personer med funktionsnedsättning har en lika rätt att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och att effektiva och ändamålsenliga åtgärder ska vidtas för att underlätta för personer med funktionsnedsättning att fullt ut kunna åtnjuta denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället. I artikeln föreskrivs det således att insatser ska ges för att kunna leva självständigt och delta i samhället. I artikeln föreskrivs dock inte uttryckligen vilka insatser som ska ges. I Sverige erbjuds många olika insatser som syftar till att den enskilde så långt möjligt ska kunna leva ett självständigt liv, varav personlig assistans är en. Personlig assistans är på många sätt en för Sverige unik möjlighet för personer med mycket omfattande funktionsnedsättning att trots stora hjälpbehov kunna leva sitt liv som hon eller han vill. Det är också en reform som är och har varit förebild för liknande initiativ runt om i världen.

För att stärka beslutsunderlaget om assistansersättningen gav regeringen i maj 2012 Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i uppdrag att ta fram underlag för och bedöma orsakerna till utfallet av Försäkringskassans beslut om assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken. Uppdraget berör såväl beslut om nybeviljande insatser som tvåårsomprövningar. ISF ska undersöka om dessa eventuellt har förändrats över tid. ISF ska även redovisa tänkbara orsaker till sådana förändringar. ISF ska också kartlägga vilka assistansberättigade som berörs av förändringarna och vilka eventuella andra insatser som erbjuds dessa. ISF delredovisade sitt uppdrag i december 2012 och ska slutredovisa detta senast i oktober 2014. Hittills har ISF:s studie inte visat på några större förändringar men mycket arbete återstår och regeringen följer uppdraget noga.

När det sedan gäller den personliga assistans som beslutas av kommunerna med stöd av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, förkortad LSS, har Socialstyrelsen i år redovisat att antalet personer som har denna insats har ökat mellan år 2011 och 2012, vilket är senaste statistikår (Personer med funktionsnedsättning insatser enligt LSS år 2012, Socialstyrelsen mars 2013).

Jag vill mot denna bakgrund betona att när det gäller initiativ och åtgärder för att säkerställa rätten för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt och delta i samhället, har jag genom bland annat det särskilda regeringsuppdraget till ISF, redan vidtagit åtgärder. Vidare följer jag genom Socialstyrelsens uppföljning utvecklingen av de insatser, bland annat personlig assistans enligt LSS, som ges inom kommunernas socialtjänst.