den 4 juni

Fråga

2011/12:626 Den nedsatta arbetsgivaravgiften för unga

av Fredrik Olovsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT) har de unga i långvarigt utanförskap ökat snabbt under den borgerliga regeringen. Under åren 20062010 har gruppen ökat med 51 procent, från 59 600 till 90 200 personer. Även andelen av samtliga ungdomar i åldern 2024 år som lever i långvarigt utanförskap har ökat kraftigt, från 11 till 15 procent.

Regeringen har i flera steg sänkt arbetsgivaravgiften för unga. Den totala årliga statsfinansiella effekten av denna åtgärd kan beräknas till omkring 16 miljarder kronor.

En rad tunga bedömare Finanspolitiska rådet, IFAU, Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet är dock samstämmiga i sin bedömning av reformens ineffektivitet. I en intervju med SvD den 25 mars i år sammanfattar professor Lars Calmfors, tidigare ordförande i Finanspolitiska rådet, forskningsläget på följande sätt:

Möjligen kan det fördela om en del jobb mellan olika grupper men argumenten är väldigt starka för att det inte får någon effekt på den totala sysselsättningen.

Varför väljer finansministern i ett läge med ökande utanförskap bland unga att hålla fast vid en åtgärd, det vill säga de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga, som saknar stöd i forskningen?