Svar på fråga
2012/13:623 Konventionen om funktionshindrades rättigheter
Statsrådet Maria Larsson
Christina Oskarsson har
frågat mig genom vilka initiativ och åtgärder jag ser till att konventionen om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning efterföljs, inte minst i
fråga om artikel 19.
I sin fråga menar Christina Oskarsson vidare att
det genom media framkommit olika exempel på att Försäkringskassan samt Sveriges
kommuner bryter mot artikel 19 och tar ifrån eller begränsar personlig assistans
från personer med funktionsnedsättning.
Jag vill börja med att erinra om innehållet i
artikel 19 i konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning som gäller rätten att leva självständigt och att delta i
samhället. I artikeln föreskrivs att personer med funktionsnedsättning har en
lika rätt att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och
att effektiva och ändamålsenliga åtgärder ska vidtas för att underlätta för
personer med funktionsnedsättning att fullt ut kunna åtnjuta denna rätt och
deras fulla inkludering och deltagande i samhället. I artikeln föreskrivs det
således att insatser ska ges för att kunna leva självständigt och delta i
samhället. I artikeln föreskrivs dock inte uttryckligen vilka insatser som ska
ges. I Sverige erbjuds många olika insatser som syftar till att den enskilde så
långt möjligt ska kunna leva ett självständigt liv, varav personlig assistans
är en. Personlig assistans är på många sätt en för Sverige unik möjlighet för
personer med mycket omfattande funktionsnedsättning att trots stora hjälpbehov
kunna leva sitt liv som hon eller han vill. Det är också en reform som är och
har varit förebild för liknande initiativ runt om i världen.
För att stärka beslutsunderlaget om
assistansersättningen gav regeringen i maj 2012 Inspektionen för
socialförsäkringen (ISF) i uppdrag att ta fram underlag för och bedöma
orsakerna till utfallet av Försäkringskassans beslut om assistansersättning
enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken. Uppdraget berör såväl beslut om
nybeviljande insatser som tvåårsomprövningar. ISF ska undersöka om dessa
eventuellt har förändrats över tid. ISF ska även redovisa tänkbara orsaker till
sådana förändringar. ISF ska också kartlägga vilka assistansberättigade som
berörs av förändringarna och vilka eventuella andra insatser som erbjuds dessa.
ISF delredovisade sitt uppdrag i december 2012 och ska slutredovisa detta
senast i oktober 2014. Hittills har ISF:s studie inte visat på några större
förändringar men mycket arbete återstår och regeringen följer uppdraget noga.
När det sedan gäller den personliga assistans som
beslutas av kommunerna med stöd av lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade, förkortad LSS, har Socialstyrelsen i år redovisat att
antalet personer som har denna insats har ökat mellan år 2011 och 2012, vilket
är senaste statistikår (Personer med
funktionsnedsättning insatser enligt LSS år 2012, Socialstyrelsen
mars 2013).
Jag vill mot denna bakgrund betona att när det
gäller initiativ och åtgärder för att säkerställa rätten för att personer med
funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt och delta i samhället, har
jag genom bland annat det särskilda regeringsuppdraget till ISF, redan vidtagit
åtgärder. Vidare följer jag genom Socialstyrelsens uppföljning utvecklingen av
de insatser, bland annat personlig assistans enligt LSS, som ges inom
kommunernas socialtjänst.