Svar på fråga
2012/13:394 Syriska kvotflyktingar
Statsrådet Tobias Billström
Robert Halef har frågat mig om jag avser att
uppmärksamma de kristna vapenvägrarnas situation och verka för att FN och EU
agerar genom att klassificera dem som kvotflyktingar.
Vidarebosättning
är och har länge varit en viktig del av den svenska flyktingpolitiken. Sverige
har sedan 1950-talet vidarebosatt flyktingar och skyddsbehövande på den så
kallade flyktingkvoten och under årens lopp utvecklat ett givande och nära samarbete
med FN:s flyktingkommissarie (UNHCR).
Migrationsverket
har regeringens uppdrag att, på förslag från UNHCR, ta ut personer som behöver få
möjlighet till vidarebosättning. Principen om skyddsbehov utgör alltid grunden
för vidarebosättning i Sverige, oavsett åberopade asylskäl. Migrationsverket
ska under 2013 föra över 1 900 flyktingar och skyddsbehövande till
Sverige. Migrationsverket samråder med UNHCR
rörande vilka grupper av skyddsbehövande Sverige avser att ta emot inom ramen
för den årliga flyktingkvoten. UNHCR genomför årligen en översyn av
vidarebosättningsbehoven i världen och bedömer i vilka länder och regioner som
vidarebosättningsinsatser ska sättas in. UNHCR har kontinuerlig kontakt med
Migrationsverket i dessa frågor.
Regeringen har en regelbunden dialog med UNHCR
angående skyddsfrågor och exempelvis vidarebosättningsinstrumentet. Sverige är
det fjärde största landet i världen, efter USA, Kanada och Australien, när det
gäller vidarebosättning. Sverige är också det land i Europa som erbjuder flest
platser för vidarebosättning och stod för nästan en tredjedel av alla platser
för vidarebosättning inom EU förra året. Regeringen verkar för att fler EU-medlemsstater, i
likhet med Sverige, ska erbjuda vidarebosättning. Regeringen verkar även för en harmoniserad asyl- och
migrationspolitik i EU som kan bidra till att öka Europas kapacitet att ge
skydd till behövande.
Den ovan beskrivna ordningen fungerar väl och jag
har därför inte för avsikt att ta några initiativ med anledning av Robert
Halefs fråga.