den
4 december
Svar på fråga
2013/14:151 Konsekvenser av Ersättningsnämndens avslag
Statsrådet Maria Larsson
Wiwi-Anne Johansson har den 28 november 2013, med
anledning av att jag i en radiointervju den 27 november sagt att det varit
svårt att förutse utfallet av den s.k. ersättningslagen, frågat mig om jag
avser ta initiativ till en översyn av lagen.
Ingen vet hur många barn som historiskt sett har
farit illa inom den sociala barn- och ungdomsvården. Upprättelseutredningen
gjorde bedömningen att mellan 2000 och 5000 personer skulle beviljas ersättning
med det förslag som lades fram men beräkningarna byggde på uppskattningar och
var osäkra. Att det var svårt att förutse hur många som skulle beviljas
ersättning är således inget konstigt.
Upprättelseutredningen framhöll att det inte på ett
rättvist sätt gick att kompensera de vanvårdade för den skada de orsakats och
föreslog att en enhetlig ersättning skulle utbetalas till de som blivit utsatta
för övergrepp eller försummelser av allvarlig art. Regeringen och sju partier i
riksdagen ställde sig bakom detta och inrättade Ersättningsnämnden i detta
syfte. Till och med den 2 december har 593 personer beviljats ersättning.
För
att ersättningen inte ska förlora sitt symbolvärde som en bekräftelse och som
upprättelse krävs att den förbehålls de allvarligaste formerna av övergrepp och
försummelser. Detta symbolvärde får inte urholkas. Alla de som nu söker
ersättning beviljas inte ersättning men att de som har drabbats av vanvård av
allvarlig art nu ersätts och får en symbolisk upprättelse är ett stort steg
framåt. Jag har därmed inte för avsikt att ta initiativ till en översyn av
lagen (2012:663) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i
samhällsvården av barn och unga i vissa fall.