Svar på fråga
2012/13:408 Förbud mot jakt med lockfågel
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson
Jens Holm har frågat mig om jag avser att vidta
åtgärder för att få till stånd ett förbud mot fällfångst med lockfågel.
En grundläggande princip i regelverket för jakt är
att undvika att djur utsätts för lidande. När fåglar används som levande
lockbete vid jakt handlar det oftast om att tamduva används som lockfågel vid
jakt efter duvhök. Det är noga reglerat i lagstiftningen vilka fångstredskap
som får användas och hur dessa godkänns. Dessutom krävs det ett särskilt
tillstånd för jakt med levande lockfågel. Det är länsstyrelsen som beslutar om
sådana tillstånd.
I sitt beslut tar länsstyrelsen även hänsyn till
djurskyddsaspekter för de fåglar som används som lockbete. Exempel på villkor
som ställs är att endast tamduvor som är i god fysisk kondition får användas,
att de ska ses till dagligen och att de ska ha tillgång till foder och vatten.
Länsstyrelsens ansvar för djurskyddskontroll innebär att se till att
hanteringen av lockfåglarna är i enlighet med lagstiftningen.
Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet för
vilt- och jaktfrågor ser för närvarande över sina föreskrifter för
typgodkännande av fångstredskap. En viktig aspekt i arbetet med nya föreskrifter
är att säkerställa ett gott djurskydd när sådana fångstredskap används.
För mig innebär en god viltförvaltning att jakten
ska vara effektiv men inte orsaka onödigt lidande vare sig för vilda eller tama
djur, till exempel lockfåglar. Det är min uppfattning att vi har en god
viltförvaltning i dag. I den utredning Översyn av jaktlagstiftningen
(Dir. 2012:77) som regeringen nyligen tillsatt ska utredaren bland
annat säkerställa att vi har en modern lagstiftning med
tydlig systematik och moderna bestämmelser, för en långsiktigt hållbar jakt och
viltvård samt djurskydd för de vilda djuren. Utredaren ska redovisa sitt
slutbetänkande den 30 december 2014.