Svar på fråga
2012/13:484 Yttrandefrihet för asylsökande
Statsrådet Tobias Billström
Bodil Ceballos har frågat mig på vilket sätt jag
avser att säkerställa att den asylsökandens yttrande- och tryckfrihet
garanteras och utan att försätta personen i fara vid eventuellt återvändande.
Frågan har ställts mot bakgrund av ett enskilt ärende.
Jag är, som Bodil Ceballos känner till, förhindrad
att uttala mig i ett enskilt fall men vill allmänt framhålla följande. Varje
stat har ansvar för att dess medborgare och andra som vistas på dess
territorium behandlas enligt allmänt erkända normer för de mänskliga
rättigheterna. Yttrande- och tryckfrihet tillhör de mest grundläggande fri- och
rättigheterna i det svenska samhället.
Sverige uppfyller sitt
ansvar gentemot de enskilda individer som söker asyl här genom att se till att
prövningen av asylansökan är rättssäker, individuell och framåtsyftande. En avvisning eller utvisning från Sverige föregås
av en prövning enligt utlänningslagen för att säkerställa att personen i fråga
inte är flykting eller i behov av skydd i övrigt här. Utlänningslagens regler
om skyddsbehov omfattar bland annat utlänningar som känner välgrundad fruktan
för förföljelse i sitt hemland på grund av sin politiska uppfattning. Att
skyddsbehovet kan grundas på händelser som har ägt rum eller handlingar som den
asylsökande utfört efter det att han eller hon lämnade hemlandet, till exempel
uttalanden och andra åtgärder som riktar sig mot hemlandets regim, är en
internationellt vedertagen princip (så kallat skyddsbehov sur place). Denna
princip tillämpas även i svensk rätt när det gäller bedömningen av om någon är
skyddsbehövande.
Asylsökande som befinner sig i Sverige och som
bedöms vara skyddsbehövande enligt utlänningslagen, har rätt till uppehållstillstånd
här. Det är Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift att utifrån de
skäl den sökande har anfört och övrigt underlag i ärendet avgöra om det finns
grund för uppehållstillstånd. Bedömningarna görs alltid utifrån de individuella
förutsättningarna i det enskilda fallet. Det finns också möjligheter i utlänningslagen att
avbryta verkställigheten av ett lagakraftvunnet beslut om utvisning eller
avvisning, om det har inträffat nya omständigheter i det enskilda fallet.
Den utlänningslag och den instans- och
processordning som vi har ger goda förutsättningar för att de som söker asyl i
Sverige får det skydd de behöver. Jag anser därför inte att det finns skäl till
något agerande från min sida med anledning av Bodil Ceballos fråga.