den 5 december

Svar på fråga

2012/13:170 En uppdelning av bankfunktionerna

Statsrådet Peter Norman

Peter Persson har frågat finansministern vilka fakta och argument som motiverar att han inte är beredd att ändra i banklagstiftningen genom att separera olika bankverksamheter och därmed minska riskerna för både bankerna själva och statsmakten. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Som Peter Persson nämner är storbankerna i dag komplexa verksamheter, där det är svårt att överblicka deras risktagande. För att öka transparensen och stabiliteten i dessa verksamheter förordar både Liikanenrapporten samt brittiska Independant Commission on Banking en separering av investmentbankverksamhet från retailbankverksamhet. I Liikanenrapporten föreslås en separation av banker som överskrider givna tröskelvärden, de separerade delarna lever dock kvar inom samma bankgrupp.

Som jag tidigare har anfört i riksdagen kan tanken med en uppdelning av bankernas verksamhet i grunden vara sympatisk. Det finns dock flera svårigheter och dess värre saknas en ordentlig konsekvensanalys av effekterna på den finansiella stabiliteten. Erfarenheten visar snarare, såväl från krisen under 1990-talet samt den kris vi fortfarande upplever sviterna av, att riskerna inte nödvändigtvis enbart finns inom investmentbanken utan även det som anses vara traditionell bankverksamhet.

Riskerna för de svenska skattebetalarna ligger främst i att Sverige har en stor banksektor i förhållande till bnp. Det är således inte en enskild del av banksystemet som utgör en källa till instabilitet. Detta medför att, oavsett separation, att riskerna kvarstår i det finansiella systemet. Regering och ansvariga myndigheter arbetar därför aktivt för att säkra stabiliteten i hela det finansiella systemet.

Viktiga åtgärder som har aviserats i syfte att stärka stabiliteten är bland annat högre kapitaltäckningskrav för de systemviktiga bankerna, skärpta likviditetskrav samt högre riskvikter för bolån. I detta sammanhang är det värt att påpeka att kapitaltäckningen för så kallad egenhandel redan har skärpts, vilket förväntas minska bankernas incitament att bedriva denna typ av verksamhet.

Skärpt kapitaltäckning ökar bankernas buffertar, stärker bankernas motståndskraft vid finansiell turbulens samt minskar sannolikheten att skattebetalarna tvingas stå för notan. Denna lösning är enklare, mer anpassningsbar till våra specifika förhållanden samt effektivare oavsett vilken del av verksamheten som drabbats vid en kris. Regeringen kommer att delta aktivt i diskussionerna om Liikanengruppens förslag och eventuella lagstiftningsförslag i dess spår.