den
4 juni
Fråga
2011/12:626
Den nedsatta arbetsgivaravgiften för unga
av Fredrik
Olovsson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT) har de
unga i långvarigt utanförskap ökat snabbt under den borgerliga regeringen. Under
åren 20062010 har gruppen ökat med 51 procent, från 59 600 till 90 200
personer. Även andelen av samtliga ungdomar i åldern 2024 år som lever i
långvarigt utanförskap har ökat kraftigt, från 11 till 15 procent.
Regeringen har i flera steg sänkt arbetsgivaravgiften
för unga. Den totala årliga statsfinansiella effekten av denna åtgärd kan
beräknas till omkring 16 miljarder kronor.
En rad tunga bedömare Finanspolitiska
rådet, IFAU, Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet är dock
samstämmiga i sin bedömning av reformens ineffektivitet. I en intervju med SvD
den 25 mars i år sammanfattar professor Lars Calmfors, tidigare ordförande i
Finanspolitiska rådet, forskningsläget på följande sätt:
Möjligen kan det fördela om en del jobb
mellan olika grupper men argumenten är väldigt starka för att det inte får
någon effekt på den totala sysselsättningen.
Varför väljer
finansministern i ett läge med ökande utanförskap bland unga att hålla fast vid
en åtgärd, det vill säga de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga, som saknar
stöd i forskningen?