Svar på fråga
2012/13:310 Välfärdsstatens skyddsnät
Statsrådet Maria Larsson
Peter Persson har frågat socialministern genom vilka
socialpolitiska initiativ och sociala reformer som han avser att stärka
välfärdsstatens skyddsnät och se till att de religiösa samfundens huvuduppgift
inte blir att ägna sig åt välgörenhetsarbete. Arbetet i regeringen är så
fördelat att det är jag som ska besvara frågan.
Peter Persson ger uttryck för en oro att Sverige är
på väg bort från det generella och skattefinansierade välfärdssystemet och att
ideella krafter får allt större betydelse.
Jag kan lugna Peter Persson på denna punkt. Ett
välfungerande generellt välfärdssystem och en aktiv arbetsmarknadspolitik utgör
grunden för den svenska välfärdsmodellen. Därför är en viktig hållpunkt för
regeringens skattepolitik att stödja en varaktigt högre sysselsättning och en
högre generell och rättvist fördelad välfärd.
Den bästa vägen ur fattigdom är att få ett arbete
som gör det möjligt att försörja sig. Regeringen har därför genomfört en rad
åtgärder för att underlätta arbetsmarknadsdeltagande särskilt för grupper som
har svårt att komma in på arbetsmarknaden som till exempel unga, nyanlända
flyktingar och personer med funktionsnedsättning samtidigt som det också har blivit
mer lönsamt att arbeta och att anställa.
Regeringens ambitioner är att utveckla de
offentliga välfärdssystemen för att minimera risken för människor att fastna i
permanenta fattigdomsfällor utan möjlighet att försörja sig själva.
För att förbättra standarden för de grupper som har
en svag ekonomisk ställning höjdes 2012 bostadsbidraget till barnhushåll med
1,2 miljarder, vilket inneburit en höjning med dryga 30 procent jämfört med
2011 för en genomsnittlig familj. Samtidigt höjdes riksnormen för ekonomiskt
bistånd, särskilt för äldre barn och ungdomar. Utöver det höjer regeringen i år
grundnivån i föräldrapenningen från 180 till 225 kronor per dag, vilket är en
höjning med 25 procent för de med låg eller ingen tidigare inkomst.
Alla dessa förändringar når de med svag ekonomisk
ställning och är ett led i regeringens ambition att vårda och utveckla de
offentliga välfärdssystemen.
Men samhället är större än staten. Därför ingick
regeringen redan 2008 en överenskommelse med idéburna organisationer inom det
sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting. Huvudmålet med
överenskommelsen är att stärka de idéburna organisationernas självständiga roll
som röstbärare och opinionsbildare, samt att stödja framväxten av en betydligt
större mångfald av utförare och leverantörer inom hälsa och omsorg.
En stark offentligt finansierad välfärd är inget
hot mot ideella insatser. Ett starkt civilsamhälle är inget hot mot en
gemensamt finansierad välfärd. Båda delarna behövs och konkurrerar inte med
varandra.