Svar på fråga
2010/11:223 Småviltsjakt på renbetesfjäll
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson
Per Åsling har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att säkerställa en gynnsam utveckling för den svenska småviltsjakten.
Jag vill först konstatera att enligt 4 §
jaktlagen (1987:259) ska allt vilt vårdas i syfte att främja en med hänsyn till
allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.
När det sedan gäller småviltsjakten på
renbetesfjällen och på kronomarken ovan odlingsgränsen, som Per Åslings fråga
främst avser, gäller enligt 3 § rennäringsförordningen (1993:384) att
länsstyrelsen får upplåta sådan jakträtt om någon olägenhet av betydelse inte
uppkommer för rennäringen och om jakten inte inverkar menligt på miljön,
turismen eller andra intressen. För att sådan menlig inverkan inte ska uppstå
och för att anpassa jakttrycket får länsstyrelsen begränsa jakten på lämpligt
sätt. Detta sker exempelvis genom en indelning i jaktområden av varierande
storlek, begränsning av det antal vilt som varje jägare får fälla, begränsning
av det antal jägare som får jaga inom varje område och avlysning av jakten inom
ett område där jakttrycket inte bör öka.
Samtidigt vill jag dock tillägga att den svenska
jakten så långt möjligt bör förbli en regional/nationell angelägenhet. Som jag
sagt i tidigare svar beträffande denna fråga är min bedömning att det finns
möjligheter till lokal hänsyn och det är positivt att myndigheterna prövar de
möjligheterna.
Genom de bestämmelser och den tillämpning av dem
som jag nu redogjort för anser jag att den av Per Åsling efterfrågade gynnsamma
utvecklingen är säkerställd.