den 30 oktober

Svar på fråga

2012/13:29 EU:s överskott av utsläppsrätter

Miljöminister Lena Ek

Jens Holm har frågat mig om jag kommer att verka för att EU inte för vidare sitt överskott av AAU till nästa åtagandeperiod inom FN:s handelssystem med utsläppsrätter.

AAU-systemet är i grunden något bra och är ett centralt element av Kyotoprotokollet. Systemet medger utjämning av utsläppsprofilen inom ett land mellan goda och mindre goda år, till exempel till följd av växlande tillgång på vattenkraft, liksom mellan länder. Den flexibilitet som AAU-systemet innebär är värdefull eftersom det gör det möjligt för enskilda länder att ta på sig större åtaganden och ansvar för åtgärder mot klimatförändringar än om de endast kunde lita till egna åtgärder.

Inför en kommande andra åtagandeperiod beräknas vissa parter ha ett överskott och andra underskott av AAU. Sammantaget förutses dock ett stort överskott uppkomma efter 2012, motsvarande så mycket som 13 000 miljoner ton. Detta överskott är inte enbart ett resultat av otillräckliga minskningsåtaganden utan även av att alla tänkta parter inte finns med i Kyotoprotokollet, av vidtagna klimatpolitiska åtgärder och de senaste årens ekonomiska nedgång.

Jag delar Jens Holms syn att en omfattande användning av överskotten från den första Kyotoperioden under en andra åtagandeperiod bör undvikas. EU är så som Jens Holm påpekar en av de parter som efter Ryssland och Ukraina kommer att få det största överskottet av AAU, även om de siffror som han hänvisar till förefaller vara en överskattning. Det är dock viktigt att komma ihåg att EU:s egen ambitionsnivå och faktiska utsläpp till 2020 inte påverkas i praktiken av överskottet. Reglerna från klimat- och energipaketet tillåter inte länderna att använda överskotts-AAU för att nå sina åtaganden till 2020.

Efter det förra partsmötet i Durban står det klart att endast få parter är beredda att ingå i en andra åtagandeperiod. Ryssland, som besitter det största enskilda innehavet av AAU:er, har inte sagt sig vara beredda att ingå och deras överskott kan därmed i praktiken bli överspelat. Problemets omfattning under kommande åtagandeperiod minskar dessutom ytterligare eftersom det i praktiken finns få eventuella nyttjare av överskottet. Det är svårt att se vem som skulle köpa överskottet och det har därför ingenstans att ta vägen.

Hanteringen av AAU-överskottet förväntas icke desto mindre bli en av de viktigaste kvarstående frågorna inför Doha, där regelverket för en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet ska slutförhandlas vid kommande partsmöte under klimatkonventionen. För Sverige är det avgörande att den miljömässiga integriteten kan säkras och att tvågradersmålet kan hållas inom räckhåll och helst överträffas. Det är mycket prioriterat att förhandlingarna om en andra åtagandeperiod kan slutföras i Doha i december så att en sådan nu kan starta.

Men det är även viktigt att bevara förtroendet för den internationella klimatregimen, att hålla fast vid ingångna överenskommelser och att bevara drivkraften för alla parter att göra bättre än sitt åtagande. Det sista är särskilt viktigt när vi ser att åtagandena är alldeles för låga för att vi ska klara tvågradersmålet. Att få så många parter som möjligt att ingå i en andra åtagandeperiod är av högsta prioritet.

EU har tidigare slagit fast att vi utifrån detta aktivt ska verka för att tillsammans med andra parter hantera AAU-överskottet från den första åtagandeperioden, på ett sätt som säkerställer miljöintegriteten men även bibehåller incitamentet att överträffa åtaganden. EU:s eget överskott kommer dock som sagt inte att påverka EU:s utsläpp i någon betydande omfattning. Inför förhandlingarnas slutspurt är det ännu för tidigt att låsa EU i en alltför fast position vad gäller AAU-överskottet. Vi bör vara öppna för andra parters förslag och inte skrämma bort någon från att ingå i en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet.