den 25 september

Svar på fråga

2013/14:6 Kvinnor och barns rättigheter och det svenska flyktingbiståndet till Syrien

Statsrådet Hillevi Engström

Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag avser att göra med det svenska humanitära biståndet till Syrien för att tillse att kvinnors och barns rättigheter stärks.

Situationen för kvinnor och barn är som frågeställaren konstaterar särskilt svår i humanitära kriser och konflikter. Syrien är inget undantag. Mer än 7000 barn beräknas ha dödats i striderna, två miljoner barn är

på flykt inom landet och minst en miljon barn har tvingats fly Syrien. I nuläget uppger FN att två miljoner barn i skolåldern inte har möjlighet att gå i skolan. Den absoluta majoriteten av flyktingarna i Syriens grann­länder är kvinnor och barn. Sexuellt våld och andra övergrepp mot kvinnor är vanligt förekommande i såväl Syrien som flyktinglägren.

Vikten av att ge särskild uppmärksamhet till kvinnor och barn i humanitära kriser återspeglar sig i det svenska humanitära biståndet

till Syrien-krisen. Vi arbetar med stöd direkt riktat till kvinnor och

barn som drabbats av Syrien-krisen. En stor del av detta stöd kanaliseras till UNICEF och även till Rädda barnen. I våra dialoger med FN:s organisationer understryker vi även vikten av att kvinnor och barn ges särskilt fokus.

Förutom det humanitära behovet finns det mycket stora behov inom flera andra områden i Syrien. Sveriges långsiktiga utvecklingsstöd om

100 miljoner kronor över två år fokuserar på mänskliga rättigheter och demokrati. Stödet syftar framför allt till att stärka civilsamhället och fokus ligger särskilt på yttrandefrihet och kvinnors rättigheter.En betydande del av detta implementeras av lokala kvinnoorganisationer i Syrien som under svåra förhållanden arbetar exempelvis för att stärka kvinnors rättigheter och mot våld mot kvinnor.

Det råder inget tvivel om att kvinnor och barn drabbas särskilt hårt i humanitära kriser. Jag kommer arbeta för att de humanitära insatserna i Syrien och dess grannländer genomsyras av den insikten och att fokus på kvinnor och barns utsatthet i humanitära kriser upprätthålls.