den 14 december

Svar på fråga

2011/12:211 Ratificering av ILO 94

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström

Johan Andersson har frågat mig hur jag hanterar riksdagens tillkännagivande om att Sverige bör ratificera ILO-konvention 94 om arbetsklausuler i kontrakt där offentlig myndighet är part.

Inledningsvis vill jag påpeka att det självfallet måste vara så att man vid offentlig upphandling får ställa krav på rimliga arbetsvillkor och på en bra arbetsmiljö. Så sent som förra året infördes också en bestämmelse i den svenska lagstiftningen om offentlig upphandling som stadgar att upphandlande myndigheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.

Tillkännagivandet att Sverige bör ratificera ILO-konvention 94 bereds för närvarande i Regeringskansliet och det pågår en rad processer av betydelse i det arbetet.

För det första väntas kommissionens förslag till nya upphandlingsdirektiv den 20 december i år. Frågan om det närmare förhållandet mellan EU-rätten och ILO-konvention 94 är tydligt aktualiserad inom ramen för det arbetet. I sammanhanget bör också nämnas de kommande förslagen för förbättrad tillämpning av utstationeringsdirektivet och den så kallade Monti II-förordningen med klarläggande om förhållandet mellan de ekonomiska friheterna och de grundläggande sociala rättigheterna.

Regeringen har i sitt svar på kommissionens grönbok om modernisering av upphandlingsregelverket tydligt pekat på behovet av rättsliga klargöranden. Frågan om var de närmare gränserna går för vilka sociala krav som får ställas och det närmare förhållandet mellan konventionen och EU-rätten rymmer flera mycket komplicerade frågor och rättsläget får i dag sägas vara oklart på flera punkter.

Mot den bakgrunden har regeringen bland annat efterlyst ett tydligt klargörande av hur upphandlingsdirektiven ska tolkas i ljuset av EU-domstolens praxis i den så kallade Rüffertdomen och i förhållande till utstationeringsdirektivet och fördraget. Vidare behövs ett klargörande avseende frågan om möjligheten för en EU-medlemsstat att ratificera ILO-konvention 94 och om konventionens förhållande till EU-rätten.

Regeringen har också framhållit att det är angeläget att behålla nuvarande möjlighet för upphandlande myndigheter att tillämpa vissa frivilliga uteslutningsgrunder. Som exempel måste en juridisk person som gjort sig skyldig till brott eller andra allvarliga fel i yrkesutövningen såvitt gäller uppfyllande av arbetsmiljölagstiftningen kunna uteslutas från upphandlingen.

Regeringen har vidare tillsatt en utredning i syfte att bland annat utreda om upphandlingsreglerna i tillräcklig utsträckning möjliggör för upphandlande myndigheter och enheter att ta sociala hänsyn. Även om utredningen inte har i uppdrag att ta ställning till frågan om ratifikation av ILO-konvention 94 ska utredningens förslag belysa relevant EU-rätt och även beakta internationella överenskommelser på området. Utredningen ska redovisa sina bedömningar i slutbetänkande i juni 2012.

Frågeställningen om de närmare förutsättningarna för när en nationell lagstiftning i enlighet med ILO-konvention 94 är förenlig med EU-rätten är nu eventuellt också på väg att bli föremål för rättslig prövning i Eftadomstolen. Detta mot bakgrund av att övervakningsorganet Esa, i ljuset av Rüffertdomen, ifrågasätter den norska upphandlingslagstiftning som genomfört ILO-konvention 94. Norge har till följd av Esas talan vidtagit anpassningar av sin lagstiftning. Huruvida Esa bedömer detta som tillräckligt återstår nu att se.

Ovan nämnda förslag och processer måste beaktas i den fortsatta beredningen. Avslutningsvis vill jag också understryka att regeringens utgångspunkt är att i alla EU-förhandlingar, inom ramen för våra EU-rättsliga förpliktelser, värna om den svenska arbetsmarknadsmodellen och regeringen driver aktivt denna ståndpunkt.