Svar på fråga
2012/13:208 Hemlöshet i Sverige
Statsrådet Maria Larsson
Gunvor G Ericson har
frågat mig vilka insatser jag avser att göra för att bekämpa den växande
hemlösheten i Sverige.
Hemlöshet är ett sammansatt problem där många olika
bakgrundsfaktorer spelar in. De som är hemlösa och utestängda från
bostadsmarknaden är ingen homogen grupp, utan lever under olika omständigheter,
med olikheter i bakgrund och förutsättningar. Komplexiteten gör att
stödåtgärder behövs av olika slag, anpassade efter individuella behov. Det
yttersta ansvaret för detta arbete åvilar kommunerna inom ramen för
socialtjänstlagen.
Socialstyrelsens senaste nationella kartläggning av
hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden 2011 visade att den mest akuta
hemlösheten minskat snarare än ökat. En anledning kan vara att ett flertal
stora kommuner har infört en tak-över-huvudet-garanti sedan regeringens
hemlöshetsstrategi 20072009.
Hemlöshetsstrategin bidrog till att öka kunskapen
om hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Nu fokuseras insatserna på
att förankra denna kunskap på lokal och regional nivå. Regeringen har tagit
flera sådana initiativ under år 2012. För perioden 20122013 har en
nationell samordnare tillsatts med uppgiften att ge kommunerna stöd i arbetet
med att skapa långsiktiga och hållbara strukturer och fungerande rutiner för
att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Inte minst står
det vräkningsförebyggande arbetet i fokus, särskilt då det gäller barnfamiljer.
Hemlöshetssamordnaren besöker nu ett stort antal kommuner i landet i syfte att
föra en dialog kring hur lokala strategier och handlingsplaner kan tas fram.
Samordnaren betonar vid samtalen vikten av att ta ett helhetsgrepp på hemlöshet
och utestängning från bostadsmarknaden, och poängterar att det är en fråga för
såväl socialtjänsten som bostadsplaneringen i kommunerna. Hemlöshetssamordnaren
lyfter fram konkreta och effektiva arbetsmetoder för att undvika vräkningar och
främja kvarboende, samt vikten av att finna goda samverkansformer mellan kommun
och hyresvärdar. Även länsstyrelserna har fått i uppdrag att ge stöd till
kommunerna så att det vräkningsförebyggande arbetet blir mer effektivt.
Kronofogdemyndighetens senaste siffror avseende
avhysningar där barn är berörda visar på en minskning med 20 procent tredje
kvartalet 2012 jämfört med samma period 2011, vilket är glädjande. Men
fortfarande är det så att det förekommer avhysningar av familjer med barn i
många kommuner. Socialstyrelsens Öppna
jämförelser på hemlöshetsområdet 2012 visade att endast fyra av tio
kommuner i dag har rutiner för att förebygga vräkningar av familjer med barn.
Här behövs det ett mer aktivt förebyggande arbete och ett förbättrat samarbete
mellan socialtjänst och hyresvärdar. Att lagstifta mot vräkning av familjer med
barn är inte tillrådligt, då barnfamiljer som sådana skulle ses som riskabla
hyresgäster av hyresvärdar. Det skulle därmed bli svårare för dessa familjer
att över huvud taget få en bostad på den ordinarie bostadsmarknaden.
Målsättningen att inga barn ska vräkas kvarstår.
Redan i dag har cirka hälften av landets kommuner lyckats uppnå detta. Jag
följer utvecklingen och hemlöshetssamordnarens arbete och vid behov kommer jag
att ta ytterligare initiativ för att barn inte ska vräkas.