Svar på fråga
2011/12:319 Banker, kontanter och kortavgifter
Statsrådet Peter Norman
Hans Olsson har frågat mig om jag är beredd att
reglera kortavgifterna så att bankkunderna, både privatpersoner och
affärsägare, inte ska behöva finansiera bankernas övervinster.
Inledningsvis vill jag betona att konsumenten är i
underläge på finansmarknaden. Jämfört med andra marknader är det på finansmarknaden svårare för konsumenten att veta hur mycket hon
eller han betalar för en produkt. Den bristande transparensen gör det lättare
att hålla en hög avgiftsnivå och därigenom en hög lönsamhet. Dessutom finns det
tydliga tecken på att konkurrensen bland bankerna inte fungerar fullt ut.
Regeringen arbetar därför målmedvetet med att stärka konsumentens ställning på
de finansiella marknaderna.
När det gäller betalning med kort innebär lagen
(2010:751) om betaltjänster att en betalningsmottagare inte får ta ut någon
avgift av kunden då denne betalar med ett betalningsinstrument (till exempel
ett bankkort). Den avgift som kunden däremot får betala för kortet
vanligtvis en årsavgift kan skilja sig åt mellan de olika bankerna.
Detsamma gäller utbud och servicenivå beträffande kontanthantering. Många
gånger har man alltså som kund möjlighet att till exempel välja en bank som har
lägre avgifter än andra för korttjänster, eller som i högre grad än andra
tillhandahåller kontanthantering över disk.
I fråga om de avgifter som handeln får betala för
korttransaktioner konstaterar jag att den tekniska utvecklingen kan medföra
positiva effekter för konkurrensen mellan olika betalningslösningar, och därmed
lägre kostnader för konsumenten.
Regeringen prövar kontinuerligt möjligheterna att
stärka konsumenternas ställning på finansmarknaderna. När det gäller
kortavgifterna är jag dock inte är beredd att i dagsläget vidta några
ytterligare åtgärder.