den 27 november

Svar på fråga

2013/14:121 Upptag från markanvändning i det svenska klimatmålet till 2020

Miljöminister Lena Ek

Matilda Ernkrans har frågat mig om jag anser att CDM-projekt vars utsläppsreduktionsenheter kommer från upptag av koldioxid via trädplantering kan användas för att nå klimatmålet till 2020 utan att detta bryter mot vad riksdagen har beslutat och vad regeringen tidigare har meddelat i proposition 2008/09:162.

Klimatmålet till 2020 innebär att minska utsläppen med 40 % jämfört med 1990 inom de verksamheter som inte ingår i handlande sektorn. Målet ska till två tredjedelar genomföras inom Sverige och till en tredjedel genom internationella insatser. Upptag och utsläpp till och från skogsbruk och annan markanvändning bör inte inkluderas för närvarande. Detta framgår i proposition 2008/09:162 som är samstämmig med riksdagens beslut i det följande betänkandet (2008/09:28MJU). I skälen till regeringens förslag framgår att regeringen i detta sammanhang avsåg upptag och utsläpp från skog och markanvändning i Sverige.

Riksdagen underströk i nämnda betänkande även vikten av att Sverige bidrar till finansiering av utsläppsminskning i utvecklingsländer och att utvecklingen av internationellt samarbete och flexibla mekanismer har en viktig roll i detta. Inom ramen för de internationella insatserna bör satsningar på projekt inom mekanismen för ren utveckling (CDM) ske, företrädesvis i Sydostasien, Latinamerika och Afrika och särskilt i minst utvecklade länder samtidigt som krav på kostnadseffektivitet ska upprätthållas.

Projekt inom CDM som leder till återbeskogning är relativt nya och utgör ännu endast ca en procent av det totala antalet registrerade CDM-projekt i världen. De är särskilt viktiga för Afrika. Majoriteten av CDM-projekten i världen har utvecklats inom områdena förnybar energi, energieffektivisering och metanavskiljning. För flertalet av Afrikas länder, inte minst de minst utvecklade länderna är möjligheterna att skapa projekt inom dessa områden begränsade eftersom förekomsten av relevant industriverksamhet och infrastruktur är begränsad. Inom markanvändningssektorn finns däremot en större potential i afrikanska länder där jord- och skogsbruk dominerar.

Det är därför angeläget att bidra till den tekniska utvecklingen av återbeskogningsprojekt inom CDM och att bygga på erfarenheterna av att genomföra dem. Bland de drygt 80 projekt som Sverige köper utsläppsminskningsenheter från finns dock bara ett projekt inom skogsplantering. Det är ett projekt i Uganda, ett land som tillhör kategorin minst utvecklade länder, och detta projekt motsvarar ungefär 3 procent av det totala antalet förvärvade enheter inom det svenska klimatinvesteringsprogrammet.

Återbeskogningsprojektet i Uganda är ett tydligt exempel på hur Sverige har kunnat bidra till att CDM har utvecklats och kommit fattiga länder till godo på ett mycket tydligt sätt. Minskad global avskogning är en viktig åtgärd för att klara tvågradersmålet. Engagemang i internationella skogsprojekt innebär minskade globala utsläpp och är av stor vikt för att även de allra fattigaste länderna ska ha möjlighet att ta del av den internationella växthusgasmarknaden.

Det gläder mig att Matilda Ernkrans instämmer i att skogsplanteringsprojekt kan ge många positiva bidrag till såväl människors liv som till förbättrad miljö och minskad klimatpåverkan.