den 28 oktober

Svar på fråga

2011/12:55 Brist på organdonatorer

Socialminister Göran Hägglund

Lennart Axelsson har frågat mig om jag är villig att ta några initiativ för att öka tillgången på organ.

Sverige har den högsta donationsviljan i Europa. Allt fler tar aktiv ställning till att donera organ och vävnader efter sin död. Antalet transplanterade organ per år har ökat under den senaste tioårsperioden. Under 2010 genomfördes ca 650 transplantationer med organ från såväl avlidna som levande personer. I år har 111 avlidna personer donerat organ under perioden januariseptember, vilket är en ökning med 23 procent jämfört med samma period förra året. Ökningen kan bland annat förklaras av att reglerna för vård i livets slutskede har förtydligats. Det är också alltmer vanligt att anhöriga, när den avlidnes vilja är okänd, ställer sig positiva till att organ från den avlidne används för transplantation.

Varje människa har rätt att bestämma över sin egen kropp. Av transplantationslagen framgår att varje människa har rätt att själv bestämma om han eller hon ska bli donator efter sin död. Den svenska liksom den finska lagstiftningen utgår dock ifrån att det hos en avliden med okänd vilja föreligger ett förmodat samtycke till donation. I Finland har sedan augusti 2010 anhöriga inte längre möjlighet att motsätta sig ett sådant ingrepp. Effekterna av lagändringen har ännu inte följts upp. De svenska bestämmelserna om samtycke till donation från avlidna är resultat av noga överväganden av olika etiska och psykologiska aspekter och de olika intressen som ibland kan komma i konflikt med varandra. De närståendes kännedom om den avlidnes inställning är därför mycket värdefull.

Som framförts ovan finns alltså mycket som tyder på en positiv utveckling. Samtidigt finns mer att göra för att behovet av organ bättre ska tillgodoses. Enligt en kartläggning som Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation (Donationsrådet) vid Socialstyrelsen har genomfört avlider varje år ca 225 personer som skulle kunna vara möjliga organdonatorer. Det innebär att man i vården behöver bli bättre på att identifiera fler möjliga donatorer på ett effektivt men samtidigt tryggt och säkert sätt. Det är av stor vikt att landstingen tar sitt ansvar för att främja en god utveckling. Socialstyrelsen och Donationsrådet arbetar aktivt både för att stödja utvecklingsarbetet i landstingen och uppmuntra allmänheten att aktivt ta ställning till donation.

Tillgången på organ är för många människor av avgörande betydelse för deras liv och hälsa och jag följer därför arbetet noga.