den 13 april

Svar på fråga

2010/11:428 Björnungarna i Funäsdalen

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Jens Holm har frågat miljöministern vilka åtgärder som han avser att vidta för att ansvariga myndigheter bättre ska kunna hantera sådana här situationer och för att de vilda djurens behov av välfärd ska sättas i centrum.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Med anledning av händelsen i Funäsdalen då en ung skidåkare råkade köra ned i ett björnide har Polismyndigheten i Jämtlands län beslutat att avliva björnungarna efter att honan avvikit från platsen och ej återvänt.

Enligt 9 § andra stycket jaktlagen (1987:259) får regeringen meddela föreskrifter om att polismyndigheten får låta avliva eller fånga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt. Med stöd av jaktförordningen 40b §(1987:905) har polismyndigheten beslutat att avliva björnungarna för att förhindra onödigt lidande. Vid kontrollen, som genomfördes i samverkan med Länsstyrelsens personal, konstaterades att de tre björnungarna var vid liv men att deras tillstånd var av den karaktären att en förflyttning inte skulle kunna lyckas.

Polismyndigheten i Jämtlands län har följt björnhonans rörelse i området för att se om hon hade för avsikt att återvända. Om så skett skulle detta givetvis varit det bästa för björnungarna. Så skedde nu inte.

Lagstiftningen är så utformad att det är polismyndigheten som har att göra den aktuella bedömningen. Jag är av konstitutionella skäl förhindrad att ha synpunkter på polismyndighetens bedömning.

Jag ser emellertid ingen anledning att göra några förändringar i lagstiftningen med anledning av händelsen i Funäsdalen.