Svar på fråga
2012/13:733 Segregering av barnidrotten
Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth
Agneta Gille har frågat mig vilka initiativ jag är
beredd att ta för att på olika sätt motverka en segregering inom barnidrotten.
Bakgrunden till frågan är den framväxande privata bransch där företag erbjuder
fysisk aktivitet för barn och ungdomar.
En utgångspunkt för mig som idrottsminister är att
alla barn har rätt till idrott eller annan fysisk aktivitet under sin fritid.
Vi vet att det finns en grupp barn och unga som den samlade idrottsrörelsen i
dag inte når och att denna grupp inte heller är fysiskt aktiva på annat sätt
under sin fritid. Att nå denna grupp är en utmaning för hela samhället och
regeringen har därför inrättat Idrottslyftet som är en permanent satsning om
500 miljoner kronor årligen. Regeringen har även arbetat för att skapa
långsiktiga villkor för idrotten genom att inrätta ett anslag på statsbudgeten
på 1,7 miljarder kronor per år för det statliga bidraget till idrotten.
Bidragen till idrotten är därmed inte längre beroende av hur bra Svenska spel
går enskilda år, som var den tidigare modellen. Av dessa pengar går över 600
miljoner kronor årligen till det lokala aktivitetsstödet, som är direkt riktade
till barn och ungdomar. Trots detta ser vi att idrottsrörelsen inte förmår nå
alla barn och ungdomar.
Den marknad som nu växer fram vet vi egentligen
ganska lite om och här behövs det mer studier och forskning. Men om privata
näringsidkare når barn som annars inte hade varit fysiskt aktiva på sin fritid
så är det positivt. Den föreningsdrivna idrotten har inte monopol på idrott och
fysisk aktivitet och ska så inte ha. Den föreningsdrivna idrotten ska däremot
stödjas och stöds genom allmänna bidrag och inom vissa områden
särskild gynnande lagstiftning.
Min bedömning är att den svenska idrottsrörelsen nu
måste se över varför den inte förmår attrahera vissa grupper i samhället. Som
Riksidrottsförbundets ordförande själv framhåller är säkert en av
framgångsfaktorerna att kostnaderna hålls nere. Idrottsföreningarna behöver här
ta ett eget ansvar för att säkerställa att avgifterna och bidragen för barn-
och ungdomsverksamheten också huvudsakligen används för den verksamheten och
också öppet redovisa för sina medlemmar hur fördelningen av intäkter och
kostnader ser ut inom föreningen. En annan faktor, som lyfts fram av Centrum
för idrottsforskning, är att många unga reagerar mot vissa inslag i den
tävlingsinriktade delen av idrotten. Om detta behöver vi mer kunskap.
Jag vet att Riksidrottsförbundet nu inleder ett
strategiarbete för att utveckla den svenska idrottsrörelsen och det ska för mig
som ansvarig minister för den statliga idrottspolitiken bli intressant att
följa detta arbete.