den 19 oktober

Svar på fråga

2011/12:38 EPA-avtalens framtid och nya ultimatum till utvecklingsländerna

Statsrådet Ewa Björling

Hans Linde har frågat mig om EPA-avtalens (Ekonomiska Partnerskapsavtalen) framtid och nya ultimatum mot utvecklingsländer med anledning av ett meddelande från EU-kommissionen att de länder som inte påbörjat en ratifikationsprocess av EPA-avtalen ska förlora marknadstillträdet till EU den 1 januari 2014.

EPA-förhandlingarna har tagits upp tidigare av Hans Linde. Regeringen har då pekat på att detta är en komplex förhandlingsprocess där länder på olika utvecklingsnivåer möts. Regeringen har under förhandlingsprocessen lagt stor vikt vid att förhandlingarna, som på EU:s sida förs av kommissionen, ska genomföras i en atmosfär av respekt för parternas skilda intressen och utvecklingsnivåer.

Innan jag kommer in på Hans Lindes specifika fråga vill jag påminna om bakgrunden till de Ekonomiska Partnerskapsavtalen. EU:s tidigare system med tullättnader för AVS-kretsen (AVS-länderna är en grupp av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) underkändes av WTO, då den var diskriminerande mot andra fattiga länder. Vi måste således skapa ett permanent system som står i överensstämmelse med WTO:s regelverk. Och det brådskar. Det undantag vi fick löpte ut för flera år sedan. Vill AVS-länderna behålla sina förmåner betyder det att man måste sluta frihandelsavtal.

Det finns olika röster om EPA-avtalen och budskapen skiljer sig åt. Regeringens uppfattning är att avtalets innehåll ska spegla parternas intressen. Min syn är att handelsavtal, som omfattar ett bredare område än enbart varor, ger de bästa förutsättningarna för utveckling. Det ger också en mer stabil och mer ömsesidig grund för en långsiktig handelsrelation. Sverige verkar för att EPA-förhandlingarna ska föras i en öppen dialog baserad på respekt och förtroende. Detta har exempelvis skett genom att berörda ambassader har kontakt med AVS-länderna för ömsesidig dialog och information.

En av målsättningarna för EPA är att främja regional integration, så att hinder i handeln mellan AVS-länder kan minskas och därigenom generera ökad regional handel.

Jag är medveten om situationen som kan uppkomma genom kommissionens förslag men jag bedömer att det finns en god grund i de avtalstexter som parterna förhandlat fram att kunna enas inom tidsgränsen. Dessa avtal innehåller ju en lägre grad av åtaganden från AVS-ländernas sida genom lägre krav på marknadsöppning och längre övergångstider. De minst utvecklade länderna kommer fortsatt att ha möjligheten till tullfritt tillträde till EU:s marknad genom EBA (Everything But Arms).

Regeringen har förståelse för att förhandlingar om ett avtal som omfattar handel med varor och andra handelsrelaterade områden kan vara komplicerat för AVS-länderna, speciellt när förhandlingarna sker i en regional gruppering. Sverige har därför exempelvis beslutat om ett förhandlingsstöd till den regionala EPA-gruppen EAC (East African Community). Marknadstillträdesförordningen tillkom som en tillfällig brygga fram till WTO-förenliga handelsavtal. Men den kan inte vara mer än tillfällig. Regeringen stöder därför fullt ut kommissionens ansträngningar att nå avslut i förhandlingarna så att vi får en juridiskt hållbar och långsiktig struktur. Det gagnar alla parter, inte minst AVS-länderna själva.