den 6 mars

Svar på fråga

2012/13:347 Brister i punktlighetsstatistiken för tågtrafiken

Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd

Stina Bergström har frågat mig hur jag avser att agera för att Sverige åter får en punktlighetsstatistik som utgår ifrån att mer än fem minuters försening är att definiera som en försening.

Inledningsvis vill jag understryka att ett försenat tåg är ett försenat tåg oavsett statistisk mätmetod. Tågtrafikens punktlighet är en viktig fråga och varken jag eller Trafikverket är av uppfattningen att punktligheten i dag är tillräckligt bra. I syfte att åstadkomma en bättre punktlighet i järnvägssystemet har regeringen tagit initiativ till flera åtgärder. Det gäller både satsningar i form av tilldelning av ytterligare anslagsmedel till Trafikverket och åtgärder för att skapa bättre möjligheter till uppföljning. I februari 2012 fick Trafikverket regeringens uppdrag att införa ett gemensamt styrramverk för drift- och underhållsverksamheterna där punktlighetsarbetet inom järnvägen är en viktig beståndsdel.

I Trafikverkets årsredovisning för 2012 redovisas hur punktligheten har utvecklats år för år från 2008 till 2012. Redovisningen är uppdelad efter:

-      Gods-, fjärr- och snabbtåg senast 15 minuter,

-      regionaltåg senast 5 minuter,

-      pendel- och flygtåg senast 2 minuter efter tidtabell.

Det har uppstått vissa missförstånd när det gäller hur Trafikverket jämför och mäter punktlighet. Jag vill därför passa på att klargöra att vare sig jag eller Trafikverket har jämfört punktligheten mellan 5- och 15-minutersnivån. Mellan 2011 och 2012 ökade punktligheten på 5-minutersnivån från 87,1 procent till 91 procent, men det innebär inte på något sätt att vi är nöjda.

Statistik behövs för att kunna jämföra punktligheten mellan olika år såväl på enskilda tågsträckor som på aggregerad nivå. Jämförelser kan även göras av punktligheten i olika länder. Nationella och internationella jämförelser kan ge viktiga indikationer på om vidtagna åtgärder ger avsedd effekt eller inte.

Vad gäller internationella jämförelser försvåras sådana av att det saknas officiell internationell statistik. Därför ser jag gärna ett utökat europeiskt samarbete på området, något som sannolikt kommer att ske med stöd av direktivet om omarbetning om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde som EU-kommissionen publicerade 2012. I nämnda direktiv åläggs medlemsstaterna att tillställa kommissionen sådan information som behövs för att följa upp utvecklingen på det europeiska järnvägsområdets olika marknader. Med detta taget i beaktande ser jag i dag inget skäl för regeringen att ytterligare styra uppföljningen av järnvägens punktlighet.