den 15 februari

Svar på fråga

2010/11:269 Svensk vapenexport

Statsrådet Ewa Björling

Bodil Ceballos har frågat utrikesministern om han avser att ta initiativ till att mänskliga rättigheter och striktare vapenexportkontroll sätts i första rummet snarare än svenska arbetstillfällen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Regeringen har det övergripande ansvaret för exportkontrollpolitiken. Ansvaret för det löpande beslutsfattandet i enskilda ärenden är delegerat till Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Möjlighet finns för ISP att överlämna ett ärende till regeringens prövning, om det har principiell betydelse eller är av större vikt.

ISP ska i sin prövning av tillståndsärenden på krigsmaterielområdet tillämpa både de strikta svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport – som regeringen lagt fast och redovisat i riksdagen – och de riktlinjer som framgår av EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport. Enligt krigsmateriellagen får ISP endast lämna tillstånd för export om det finns säkerhets‑, försvars- och utrikespolitiska skäl för detta. En totalbedömning av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter ska göras vid varje prövning av ett tillståndsärende. Till sin hjälp att tolka riktlinjerna har ISP:s generaldirektör ett viktigt stöd i ett parlamentariskt sammansatt rådgivande organ, Exportkontrollrådet (EKR).

Enligt riktlinjerna är respekt för de mänskliga rättigheterna ett centralt villkor. Det anges att tillstånd inte bör ges för export av krigsmateriel till stater i vilka det förekommer omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU:s gemensamma ståndpunkt innehåller också ett liknande kriterium.

Mot bakgrund av att sysselsättningspolitiska skäl inte ingår i riktlinjerna, och således inte utgör någon grund för att bevilja tillstånd till utförsel av krigsmateriel, ser jag för närvarande ingen anledning att ta några initiativ med anledning av frågan.