den 22 maj

Svar på fråga

2012/13:516 Intensifierat arbete mot nätpedofiler

Justitieminister Beatrice Ask

Richard Jomshof har frågat mig om jag är villig att skyndsamt utreda möjligheten att införa en digital larmknapp på nätet, samt utreda om Sverige kan inrätta en motsvarighet till Child Exploitation and Online Protection Centre (Ceop) med målet att förebygga och beivra sexualbrott mot minderåriga.

Bekämpningen av sexualbrott mot barn i Sverige samordnas av Rikskriminalpolisen. De har under flera års tid arbetat med att utveckla detta arbete och stödja polismyndigheterna. Särskild uppmärksamhet har också ägnats åt kontakter med barn i sexuella syften, så kallad gromning. Det finns därför en upparbetad kunskap om det inom svensk polis.

År 2009 infördes i svensk rätt brottet kontakt med barn i sexuellt syfte. Brottet tar sikte på kontakter med barn, exempelvis genom internet, som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett möte med barnet. Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att följa upp och utvärdera tillämpningen av straffbestämmelsen. Uppdraget ska redovisas senast den 19 juni 2013. I samband med att brottet infördes övervägdes möjligheten att inrätta en särskild enhet inom Polisen med uppgift att bland annat samla och sprida erfarenheter och kunskaper från till exempel rättsväsendet, barnpsykiatrin, kriminalvården, barnrättsorganisationer och tjänsteleverantörer på internet. Eftersom Rikskriminalpolisen redan då hade en specialiserad verksamhet på området såg regeringen ingen anledning att vidta åtgärder för att inrätta en särskild enhet inom Polisen. Jag gör inte någon annan bedömning nu.

I Sverige, liksom i Storbritannien, bedrivs ett omfattande förebyggande arbete för att minska barns och ungdomars utsatthet för risker på internet. Rikskriminalpolisen samarbetar med webbplatser som riktar sig till barn och ungdomar, frivilligorganisationer och lokala polismyndigheter som hjälper till att kartlägga de individer som söker kontakt med barn på internet i sexuella syften. Som ytterligare exempel kan nämnas att Statens medieråd sprider utbildningsmaterial och genomför informationsinsatser och att Ungdomsstyrelsen har regeringens uppdrag att ta fram ett riktat informationsmaterial till ungdomar om sexuellt utnyttjande via internet. Viktig förebyggande verksamhet bedrivs också av ideella aktörer. Regeringen stöder bland annat Surfa lugnt som samordnar ett nationellt initiativ för att höja vuxnas kunskaper om barns och ungas vardag på internet.

För att minska risken att barn och ungdomar utsätts för sexualbrott på nätet måste föräldrarna engagera sig och ha kunskap om vad barnen gör på internet. Om brott begås ska det anmälas till Polisen. Det är viktigt att Polisen och andra aktörer som kan hjälpa barn och ungdomar som råkar illa ut på nätet finns lätt tillgängliga. Hur tillgängligheten ska tillgodoses är dock en fråga för berörda myndigheter att hantera. Jag har därför inte för avsikt att initiera någon utredning om en digital larmknapp.