Svar på fråga
2012/13:29 EU:s överskott av utsläppsrätter
Miljöminister Lena Ek
Jens Holm har frågat mig om jag kommer att verka
för att EU inte för vidare sitt överskott av AAU till nästa åtagandeperiod inom
FN:s handelssystem med utsläppsrätter.
AAU-systemet är i grunden
något bra och är ett centralt element av Kyotoprotokollet. Systemet medger
utjämning av utsläppsprofilen inom ett land mellan goda och mindre goda år,
till exempel till följd av växlande tillgång på vattenkraft, liksom mellan
länder. Den flexibilitet som AAU-systemet innebär är värdefull eftersom det gör
det möjligt för enskilda länder att ta på sig större åtaganden och ansvar för
åtgärder mot klimatförändringar än om de endast kunde lita till egna åtgärder.
Inför en kommande andra
åtagandeperiod beräknas vissa parter ha ett överskott och andra underskott av
AAU. Sammantaget förutses dock ett stort överskott uppkomma efter 2012,
motsvarande så mycket som 13 000 miljoner ton. Detta överskott är inte
enbart ett resultat av otillräckliga minskningsåtaganden utan även av att alla
tänkta parter inte finns med i Kyotoprotokollet, av vidtagna klimatpolitiska
åtgärder och de senaste årens ekonomiska nedgång.
Jag delar Jens Holms syn
att en omfattande användning av överskotten från den första Kyotoperioden under
en andra åtagandeperiod bör undvikas. EU är så som Jens Holm påpekar en av de
parter som efter Ryssland och Ukraina kommer att få det största överskottet av
AAU, även om de siffror som han hänvisar till förefaller vara en överskattning.
Det är dock viktigt att komma ihåg att EU:s egen ambitionsnivå och faktiska
utsläpp till 2020 inte påverkas i praktiken av överskottet. Reglerna från
klimat- och energipaketet tillåter inte länderna att använda överskotts-AAU för
att nå sina åtaganden till 2020.
Efter det förra
partsmötet i Durban står det klart att endast få parter är beredda att ingå i
en andra åtagandeperiod. Ryssland, som besitter det största enskilda innehavet
av AAU:er, har inte sagt sig vara beredda att ingå och deras överskott kan
därmed i praktiken bli överspelat. Problemets omfattning under kommande
åtagandeperiod minskar dessutom ytterligare eftersom det i praktiken finns få
eventuella nyttjare av överskottet. Det är svårt att se vem som skulle köpa
överskottet och det har därför ingenstans att ta vägen.
Hanteringen av
AAU-överskottet förväntas icke desto mindre bli en av de viktigaste kvarstående
frågorna inför Doha, där regelverket för en andra åtagandeperiod under
Kyotoprotokollet ska slutförhandlas vid kommande partsmöte under
klimatkonventionen. För Sverige är det avgörande att den miljömässiga
integriteten kan säkras och att tvågradersmålet kan hållas inom räckhåll och
helst överträffas. Det är mycket prioriterat att förhandlingarna om en andra
åtagandeperiod kan slutföras i Doha i december så att en sådan nu kan starta.
Men det är även viktigt
att bevara förtroendet för den internationella klimatregimen, att hålla fast
vid ingångna överenskommelser och att bevara drivkraften för alla parter att
göra bättre än sitt åtagande. Det sista är särskilt viktigt när vi ser att
åtagandena är alldeles för låga för att vi ska klara tvågradersmålet. Att få så
många parter som möjligt att ingå i en andra åtagandeperiod är av högsta
prioritet.
EU har tidigare slagit fast att vi utifrån detta
aktivt ska verka för att tillsammans med andra parter hantera AAU-överskottet
från den första åtagandeperioden, på ett sätt som säkerställer
miljöintegriteten men även bibehåller incitamentet att överträffa åtaganden.
EU:s eget överskott kommer dock som sagt inte att påverka EU:s utsläpp i någon
betydande omfattning. Inför förhandlingarnas slutspurt är det ännu för tidigt
att låsa EU i en alltför fast position vad gäller AAU-överskottet. Vi bör vara
öppna för andra parters förslag och inte skrämma bort någon från att ingå i en
andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet.