Svar på fråga
2012/13:170 En uppdelning av bankfunktionerna
Statsrådet Peter Norman
Peter Persson har frågat finansministern vilka
fakta och argument som motiverar att han inte är beredd att ändra i
banklagstiftningen genom att separera olika bankverksamheter och därmed minska
riskerna för både bankerna själva och statsmakten. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Som Peter Persson nämner är storbankerna i dag
komplexa verksamheter, där det är svårt att överblicka deras risktagande. För
att öka transparensen och stabiliteten i dessa verksamheter förordar både
Liikanenrapporten samt brittiska Independant Commission on Banking en
separering av investmentbankverksamhet från retailbankverksamhet. I Liikanenrapporten
föreslås en separation av banker som överskrider
givna tröskelvärden, de separerade delarna
lever dock kvar inom samma bankgrupp.
Som jag tidigare har anfört i riksdagen kan tanken
med en uppdelning av bankernas verksamhet i grunden vara sympatisk. Det finns
dock flera svårigheter och dess värre saknas en ordentlig konsekvensanalys av
effekterna på den finansiella stabiliteten. Erfarenheten visar snarare, såväl
från krisen under 1990-talet samt den kris vi fortfarande upplever sviterna av,
att riskerna inte nödvändigtvis enbart finns inom investmentbanken utan även
det som anses vara traditionell bankverksamhet.
Riskerna för de svenska skattebetalarna ligger
främst i att Sverige har en stor banksektor i förhållande till bnp. Det är
således inte en enskild del av banksystemet som utgör en källa till
instabilitet. Detta medför att, oavsett separation, att riskerna kvarstår i det
finansiella systemet. Regering och ansvariga myndigheter arbetar därför aktivt
för att säkra stabiliteten i hela det finansiella systemet.
Viktiga åtgärder som har aviserats i syfte att
stärka stabiliteten är bland annat högre kapitaltäckningskrav för de
systemviktiga bankerna, skärpta likviditetskrav samt högre riskvikter för
bolån. I detta sammanhang är det värt att påpeka att kapitaltäckningen för så
kallad egenhandel redan har skärpts, vilket förväntas minska bankernas
incitament att bedriva denna typ av verksamhet.
Skärpt kapitaltäckning ökar bankernas buffertar,
stärker bankernas motståndskraft vid finansiell turbulens samt minskar
sannolikheten att skattebetalarna tvingas stå för notan. Denna lösning är
enklare, mer anpassningsbar till våra specifika förhållanden samt effektivare
oavsett vilken del av verksamheten som drabbats vid en kris. Regeringen kommer
att delta aktivt i diskussionerna om Liikanengruppens förslag och eventuella
lagstiftningsförslag i dess spår.