den 19 januari

Svar på fråga

2010/11:223 Småviltsjakt på renbetesfjäll

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Per Åsling har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa en gynnsam utveckling för den svenska småviltsjakten.

Jag vill först konstatera att enligt 4 § jaktlagen (1987:259) ska allt vilt vårdas i syfte att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.

När det sedan gäller småviltsjakten på renbetesfjällen och på kronomarken ovan odlingsgränsen, som Per Åslings fråga främst avser, gäller enligt 3 § rennäringsförordningen (1993:384) att länsstyrelsen får upplåta sådan jakträtt om någon olägenhet av betydelse inte uppkommer för rennäringen och om jakten inte inverkar menligt på miljön, turismen eller andra intressen. För att sådan menlig inverkan inte ska uppstå och för att anpassa jakttrycket får länsstyrelsen begränsa jakten på lämpligt sätt. Detta sker exempelvis genom en indelning i jaktområden av varierande storlek, begränsning av det antal vilt som varje jägare får fälla, begränsning av det antal jägare som får jaga inom varje område och avlysning av jakten inom ett område där jakttrycket inte bör öka.

Samtidigt vill jag dock tillägga att den svenska jakten så långt möjligt bör förbli en regional/nationell angelägenhet. Som jag sagt i tidigare svar beträffande denna fråga är min bedömning att det finns möjligheter till lokal hänsyn och det är positivt att myndigheterna prövar de möjligheterna.

Genom de bestämmelser och den tillämpning av dem som jag nu redogjort för anser jag att den av Per Åsling efterfrågade gynnsamma utvecklingen är säkerställd.