Svar på fråga 2012/13:413
Indragna subventioner till medicin mot prostatacancer
Socialminister Göran Hägglund
Katarina Köhler har frågat mig om jag avser att
vidta några åtgärder för att se till att bedömningen av om en medicin uppfyller
förutsättningarna i 15 § lagen om läkemedelsförmåner med mera för att ingå
i läkemedelsförmånerna inte ska ske på ett diskriminerande sätt.
Läkemedel är en del av många människors vardag och
tillgången till effektiva läkemedel är en förutsättning för att kunna bedriva
modern hälso- och sjukvård och för att hälso- och sjukvårdslagens (1982:763)
krav på god vård på lika villkor ska kunna upprätthållas. Snabb medicinsk
utveckling har kontinuerligt ökat nyttan av läkemedel för patienten och
sjukvården. Samhällets möjligheter att finansiera läkemedel är dock inte obegränsade,
vilket understryker vikten av tydliga prioriteringar och av att åstadkomma
största möjliga kostnadseffektivitet.
Enligt 15 § lagen (2002:160) om
läkemedelsförmåner ska ett receptbelagt läkemedel omfattas av
läkemedelsförmånerna under förutsättning att kostnaderna för användning av
läkemedlet framstår som rimliga från medicinska, humanitära och
samhällsekonomiska synpunkter och att det inte finns andra tillgängliga
läkemedel eller behandlingsmetoder som enligt en sådan avvägning mellan avsedd
effekt och skadeverkningar som avses i 4 § läkemedelslagen (1992:859) är
att bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga.
Vid denna bedömning ska bestämmelserna i 2 §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) beaktas. Denna paragraf stadgar att målet
för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen och att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde
och den enskilda människans värdighet.
I enlighet med lagstiftningen utgår TLV från tre
etiska principer vid bedömning av om ett läkemedel ska subventioneras av staten
och ingå i läkemedelsförmånerna. Människovärdesprincipen innebär att vården ska
ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans
värdighet. Detta innebär att alla ska behandlas lika och att ingen får diskrimineras
eller favoriseras. TLV:s beslut får inte påverkas av människors personliga
egenskaper eller funktioner i samhället. Behovs- och solidaritetsprincipen som
innebär att den som har de största behoven av hälso- och sjukvården ska ges
företräde till vården. När det gäller prioriteringar i vården är det av central
betydelse hur angelägen behandlingen är. Kostnadseffektivitetsprincipen innebär
att en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och
förhöjd livskvalitet, bör eftersträvas vid val mellan olika verksamheter och
åtgärder.
Riksdagens beslut om prioriteringar inom vård och
omsorg gäller sedan 1997. Beslutet innebär att ovan nämnda tre principer ska
ligga till grund för prioriteringar inom vården: människovärdesprincipen,
behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Dessa
principer är internt ordnade så att människovärdesprincipen är överordnad de
andra två.
Min bedömning är att lagstiftningen är tydlig
avseende vilka principer som ska vara vägledande vid TLV:s prövning av om ett
läkemedel ska ingå i läkemedelsförmånerna.