Svar på fråga
2011/12:63 Ägarstyrning i Nordea
Statsrådet Peter Norman
Peter Persson har frågat mig om hur jag avser att
agera för att genom ägarstyrning i Nordea och i min roll som
finansmarknadsminister åstadkomma ett solitt bankväsende, rimliga lånevillkor
och ett sparande med god avkastning.
Konsumenten är alltid i underläge på
finansmarknaden. Regeringen arbetar därför målmedvetet med att stärka det
finansiella konsumentskyddet. Ett väl fungerande konsumentskydd är en
förutsättning för att konsumenterna ska kunna känna förtroende för såväl
bankväsendet som andra aktörer på marknaden. Ett sådant förtroende är i sin tur
av stor betydelse för den finansiella stabiliteten.
Lönsamhetskrav om 15 procents avkastning på eget
kapital talar för att konkurrensen bland bankerna inte fungerar fullt ut.
Jämfört med andra marknader är det på finansmarknaden svårare för konsumenten
att veta hur mycket hon eller han betalar för en produkt. Det gäller till
exempel kostnaden för ett fondsparande på flera års sikt. Den bristande
transparensen gör det lättare att hålla en hög avgiftsnivå och därigenom en hög
lönsamhet. Ett näraliggande bekymmer som Peter Persson också omnämner
är att säljare av finansiella tjänster ofta kallas rådgivare, även om de är
anställda av till exempel en bank och endast säljer den bankens produkter.
Vissa finansiella rådgivare kan ha starka ekonomiska incitament att sälja vissa
produkter framför andra till konsumenten. I regeringens fortsatta arbete för
finansiellt konsumentskydd under innevarande mandatperiod är därför frågor om
jämförbarhet mellan olika produkter, transparens om intressekonflikter samt en
tydligare gränsdragning mellan försäljning och rådgivning särskilt
prioriterade. Förbättringar på dessa områden är även ett led i att skärpa
konkurrensen. Flera av dessa frågor är också aktuella i pågående och kommande
förhandlingar om olika EU-direktiv.
Sverige har en stor finansiell sektor i förhållande
till ekonomins storlek. Finansiell instabilitet kan därför få stora konsekvenser
här. En angelägen fråga för regeringen är således att högre
kapitaltäckningskrav ska kunna ställas jämfört med miniminivåerna i den så
kallade Basel III-överenskommelsen. Den frågan är aktuell i
EU-kommissionens förslag om kapitaltäckningsregler (Capital Requirements Directive
IV m.m.). Enligt min mening bör bankerna ta hänsyn till utvecklingen mot högre
kapitaltäckningskrav när de överväger frågor om avkastning och utdelning.
När det gäller ägarstyrningen i Nordea anser jag
att staten generellt sett inte ska äga banker. Det är svårt att kombinera
rollen som delägare av en bank med att vara pådrivande för förändringar som
gäller hela bankväsendet. Regeringen har därför för avsikt att minska statens
engagemang i Nordea. Vidare är det styrelsen och ledningen som har ansvar för
hur en enskild bank agerar inom ramen för lagar och regler i den operativa
verksamheten. Staten
kommer dock på samma sätt som på årsstämman i våras att fortsätta verka för att
Nordea ska stärka sitt kapital genom att inte dela ut några vinster till
aktieägarna. Men som minoritetsägare kan vi inte vara säkra på att få gehör för
vår syn.
Statens uppgifter på finansmarknaden ska vara att
utforma effektiva regelverk och en effektiv tillsyn genom de myndigheter som
har ett sådant uppdrag. Staten ska i detta arbete ha en nära dialog med berörda
aktörer.