den 9 maj

Svar på fråga

2011/12:546 Beskattning vid försäljning av sjukgymnastik- och läkarverksamheter

Socialminister Göran Hägglund

Carina Moberg har frågat finansministern om han avser att ta något initiativ för att förändra reglerna så att det blir möjligt att bedriva verksamhet enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning respektive lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik utan att även behöva ha en enskild firma för att hantera etableringsrätten.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster har rätt att fritt etablera sig. För att en etablering ska vara ekonomiskt möjlig krävs dock ofta att läkaren eller sjukgymnasten har möjlighet att få ersättning från landstinget för att bedriva vården. De två vanligaste formerna för detta är att vårdgivaren har ett vårdavtal med landstinget enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) eller att vårdgivaren har etablerat sig i ett vårdvalssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV). Inflödet av nya privata vårdgivare sker i huvudsak genom dessa två former. Från 2010 är det obligatoriskt för landstingen att organisera primärvården i form av vårdvalssystem och att därvid tillämpa LOV. Sedan vårdvalets införande har det skett en markant ökning av antalet privata vårdgivare med offentlig ersättning i primärvården. Flera landsting har dessutom valt att på frivillig basis utveckla vårdvalet med tillämpning av LOV även till delar av den specialiserade vården. Vid avtal enligt LOU respektive LOV är det valfritt vilken associationsform verksamheten ska ha. Aktiebolag är en vanlig form men en mångfald med bland annat stiftelser och andra sammanslutningar förekommer i dag.

I frågan nämns den ytterligare form av etablering i hälso- och sjukvården med offentlig ersättning, som finns för de privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som har rätt till ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning (LOL) respektive lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik (LOS). Rätten till offentlig ersättning med stöd av LOL och LOS förutsätter enligt huvudregeln att ett samverkansavtal har träffats med landstinget. Ett samverkansavtal innebär att den enskilde läkaren eller sjukgymnasten kommer överens med landstinget om att bedriva verksamheten med ersättning enligt nationellt fastlagda bestämmelser i LOL och LOS. Även ersättningen fastslås nationellt genom förordningar till LOL och LOS. I lagen finns inga bestämmelser om i vilken bolagsform verksamheten ska bedrivas, utan det är upp till den enskilde vårdgivaren att avgöra vad som är mest lämpligt.

Såvitt framkommit har nya samverkansavtal endast undantagsvis ingåtts sedan mitten av 1990-talet. Genom ändringar i LOL och LOS under 2009 blev det dock möjligt för läkare och sjukgymnaster att överlåta sin verksamhet och samtidigt säga upp sin rätt till ersättning i syfte att möjliggöra för den övertagande läkaren eller sjukgymnasten att ingå samverkansavtal med landstinget, så kallad ersättningsetablering.

Ett syfte med etableringar enligt LOL och LOS och en av de fördelar som brukar framhållas med systemet är att det gör det möjligt för småskaliga, ofta enskilda vårdgivare att verka i den offentliga vården och konkurrera med de större bolag som verkar inom området. Ändringar i lagstiftningen som möjliggör för bolag att ingå samverkansavtal, till exempel genom förvärv i en ersättningsetablering, kräver mot den bakgrunden noggranna överväganden. Dessutom finns som nämnts redan i dag andra avtalsformer på området, som är bättre avpassade för till exempel aktiebolag. Jag är därför inte i nuläget beredd att ta ett initiativ för att i denna fråga ändra den aktuella lagstiftningen.