den 26 augusti

Svar på fråga

2012/13:700 Patent på gener och gensekvenser

Justitieminister Beatrice Ask

Barbro Westerholm har frågat mig om jag och regeringen kommer att ta initiativ till en översyn av den svenska och europeiska patentlagstiftningen inom bioteknikområdet, närmare bestämt den som gäller patent på gener och gensekvenser, med anledning av att USA:s högsta domstol har beslutat att ett bioteknikföretag inte får patent på två bröstcancergener.

Många länder tillåter, i en eller annan form, patent på uppfinningar som involverar mänskliga gener, så även USA och Sverige. I Sverige har genpatent funnits sedan 1980-talet. I syfte att åstadkomma en enhetlig hållning inom EU i fråga om patentskyddet för biotekniska uppfinningar utarbetades direktivet 98/44/EG om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Direktivet genomfördes i svensk rätt den 1 maj 2004. De lagändringar som gjordes då innebar ingen utvidgning av möjligheterna till patentskydd för biotekniska uppfinningar. Däremot förtydligades vad som i princip redan gällde enligt praxis och det skapades förutsättningar för en balanserad praxis också för framtiden.

I samband med genomförandet av direktivet fanns det en bred enighet om att ett effektivt patentskydd på det biotekniska området utgör ett viktigt incitament för forskning, till exempel för utveckling av nya och förbättrade läkemedel. Samtidigt fanns det farhågor från vissa håll för att patentskyddet, om det blev för omfattande och för starkt, skulle riskera att motverka sitt syfte och hämma utvecklingen av och tillgången till ny kunskap och teknologi.

I syfte att följa utvecklingen tillsatte den dåvarande regeringen i januari 2005 Kommittén om patentskydd för biotekniska uppfinningar. Kommittén konstaterade i slutbetänkandet Patentskydd för biotekniska uppfinningar (SOU 2008:20) att tillämpningen av de grundläggande patenterbarhetsvillkoren inom både Europeiska patentorganisationen (EPO) och Patent- och registreringsverket var ändamålsenlig samt att det fanns förutsättningar för en balans mellan allmänna och enskilda intressen på det biotekniska området. Kommittén konstaterade vidare att rådande praxis skapar förutsättningar för att tydliggöra gränsen mellan upptäckt och uppfinning. Kommitténs slutsats var att det saknades anledning att vidta några åtgärder med anledning av hur patenterbarhetskriterierna tillämpas.

Kommissionen har också lämnat flera rapporter till Europaparlamentet och rådet om utvecklingen inom bioteknik och genteknik, men har inte funnit några skäl till att föreslå några ändringar av direktivet.

Mot denna bakgrund, och då det inte heller härefter har funnits några indikationer på att lagstiftningen inte fungerar tillfredsställande, ser jag inget behov av att vidta några åtgärder.