Svar på fråga
2010/11:496 Barnkonventionen och svensk lagstiftning
Statsrådet Tobias Billström
Désirée Liljevall har frågat mig vad jag avser att
göra för att inom asyl- och flyktingpolitiken stärka barns rättigheter i svensk
lagstiftning genom FN:s barnkonvention.
Désirée Liljevall har i sin fråga refererat till
ett enskilt ärende, som jag är förhindrad att kommentera.
Frågan om svensk lagstiftning och dess tillämpning
stämmer överens med barnkonventionen är en viktig fråga för regeringen. Ett av
regeringens prioriterade områden inom barnrättspolitiken är att stärka det
strategiska arbetet för att förverkliga barnkonventionen.
Inom utlänningslagstiftningen gäller att den så
kallade portalparagrafen om barnets bästa i 1 kap. 10 §
utlänningslagen (2005:716), vilken bygger på barnkonventionen, alltid ska beaktas i fall som rör ett barn.
Om en asylsökande inte bedöms vara flykting,
alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande kan uppehållstillstånd
undantagsvis ändå ges, om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter.
Vid prövningen ska en samlad bedömning göras. Hänsyn ska särskilt tas till den
sökandes hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet. I
ärenden som rör barn behöver omständigheterna inte ha samma allvar och tyngd
som för vuxna.
Utvärderingsutredningen hade i uppdrag att
analysera hur bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen
ömmande omständigheter har tillämpats. I sitt slutbetänkande Den nya migrationsprocessen (SOU
2009:56) angav utredningen att praxis beträffande barn då inte var så rikhaltig
att det då säkert gick att säga om barns bästa beaktats på det sätt som avsetts
av lagstiftaren. Mot denna bakgrund gav jag i april förra året en särskild
utredare i uppdrag att göra en kartläggning av tillämpningen av bestämmelsen om
synnerligen ömmande omständigheter, särskilt när barn är berörda.
Kartläggningen överlämnades till mig den 2 maj 2011.
Kartläggningen har visat att myndigheterna i
huvudsak har tillämpat bestämmelsen på det sätt lagstiftaren avsett samt att
bestämmelsen tycks ha den undantagskaraktär som avsetts. Migrationsverket har
enligt kartläggningen regelmässigt beaktat barnperspektivet och tagit hänsyn
till barnets framtida psykosociala utveckling och livskvalitet. När prövningen
avsett barn tycks även ohälsa av mindre allvarlig karaktär ansetts som
synnerligen ömmande och kunnat utgöra grund för uppehållstillstånd.
Kartläggningen ger heller inte stöd för att en viss kategori sökande har hamnat
utanför tillämpningsområdet.
Mot den angivna bakgrunden är det min uppfattning
att gällande svensk utlänningslagstiftning står i överensstämmelse med
barnkonventionen.