Svar på fråga
2012/13:431 Åtgärder mot bluffakturor
Justitieminister Beatrice Ask
Anita Brodén har frågat
mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att komma till rätta med
problemen med bluffakturor. Hon har också frågat om jag är beredd att ändra
reglerna i kreditupplysningslagen om näringsidkare.
Jag ser allvarligt på problemen med bluffakturor.
Ofta handlar det om kriminell verksamhet med kopplingar till annan organiserad
brottslighet. En av de viktigaste åtgärderna mot fakturabedrägerier är att
verka för att fler drabbade vågar ta strid mot blufföretagen. Samtidigt måste
lagföringen öka. Det är positivt att flera myndigheter nu tillsammans med
företagarorganisationer arbetar aktivt med frågan. Men mer måste göras,
särskilt när det gäller rättsväsendets arbete med att lagföra dem som ägnar sig
åt fakturabedrägerier. Jag förväntar mig att berörda myndigheter vidtar de
åtgärder som är nödvändiga för att förbättra resultaten.
Från regeringens håll har en utredning tillsatts om
ett stärkt straffrättsligt skydd för egendom, där fakturabedrägerier ingår.
Regeringen har även genomfört informationsinsatser riktade till företagare och
samverkar löpande med berörda myndigheter och näringslivet kring dessa frågor.
Anita Brodén pekar särskilt på förslaget att enbart
en ansökan om betalningsföreläggande aldrig ska få synas i kreditupplysningar.
Bakgrunden är att bluffbolagen ofta använder hot om betalningsföreläggande för
att förmå de drabbade att betala.
Förslaget skulle visserligen göra det tydligare att
ett bestridande av en grundlös faktura inte innebär risk för försämrade
kreditbetyg. Samtidigt måste det vägas mot de nackdelar ett sådant förslag
skulle föra med sig för näringslivet i stort. Sådana nackdelar skulle till
exempel kunna vara att betalningsproblem skulle kunna döljas under lång tid,
vilket i sin tur skulle kunna orsaka kreditförluster för seriösa företagare.
I sammanhanget är det viktigt att påpeka att den
som drabbas av en grundlös faktura redan i dag har rätten på sin sida. Det är till
exempel möjligt att begära rättelse i Kronofogdemyndighetens register och att
på så sätt få bort uppgifter om obefogade ansökningar om betalningsföreläggande
från kreditupplysningar. Det finns också en överenskommelse mellan
kreditupplysningsföretagen om att uppgifter som härstammar från kända
blufföretag inte ska framgå av kreditupplysningar. Enligt statistik från
Kronofogdemyndigheten hör det dessutom till ovanligheterna att blufföretagen
ansöker om betalningsföreläggande. De företagare som drabbas av bluffakturor
behöver därför i regel inte oroa sig för försämrat kreditbetyg, men det krävs
kunskap om hur den som är företagare bör göra för att ta till vara sina
rättigheter.
När det gäller ytterligare tänkbara åtgärder mot
fakturabedrägerier pågår det ett arbete i Justitiedepartementet. Det är dock
viktigt att sådana åtgärder inte samtidigt försvårar för seriöst företagande.
Jag är alltså beredd att från den utgångspunkten överväga behovet av ytterligare
åtgärder.