Svar på fråga
2011/12:417 Vräkning av barnfamiljer
Statsrådet Maria Larsson
Christin Hagberg har frågat mig om jag är beredd
att arbeta för att en lagändring sker när det gäller att arbeta förebyggande
för att förhindra vräkningar av barnfamiljer.
Kunskapen om hur många barnfamiljer som drabbas av
vräkning är relativt ny. Det var den nuvarande regeringen som gav
Kronofogdemyndigheten i uppgift att särredovisa detta och de första uppgifterna
fick vi år 2008. Mellan 2008 och 2009 minskade antalet barnfamiljer som
drabbats av vräkning, från 716 till 618 barn. Därefter visar statistiken att
antalet ökat igen. År 2010 var antalet barn som drabbats av vräkning 632 och
2011 var motsvarande 663.
Statistiken från Kronofogdemyndigheten är
svårtolkad. Regeringen har därför gett Kronofogdemyndigheten i uppdrag att
utveckla statistiken. Dock kan vi konstatera från statistiken att det i långt
ifrån alla kommuner finns barnfamiljer som vräks. Det är stor variation mellan
kommunerna. I 2011 års statistik framkommer att i 140 av landets kommuner vräks
över huvud taget inga barnfamiljer. Med detta resultat finns det anledning att
anta att arbetssätten varierar i kommunerna. Ett led i regeringens strategi mot
hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden har varit att utveckla kunskap
och bra arbetssätt att arbeta med till exempel vräkningsförebyggande arbete.
Socialstyrelsen har därför i samarbete med Kronofogdemyndigheten tagit fram ett
vägledande material riktat till kommunerna och andra berörda aktörer. Ett
vräkningsförebyggande arbete har betydelse för hur väl kommunerna lyckas i sin
strävan att minska antalet vräkningar. Därför har regeringen i januari tillsatt
en nationell samordnare med uppgift att stödja och stimulera kommunerna till
att formulera regionalt anpassade strategier för att minska antalet barnfamiljer
som riskerar att vräkas. Jag hoppas att detta intensifierade arbete ska ge
resultat och att fler kommuner väljer att arbeta förebyggande och långsiktigt.
Jag är enig med Barnombudsmannen och Kronofogdemyndigheten
om att ett förebyggande arbete är centralt och att kommunerna bör intensifiera
sitt vräkningsförebyggande arbete. Huruvida en vräkningsbestämmelse bör föras
in i socialtjänstlagen eller ej är inte den mest centrala frågan i dagsläget utan
hur väl kommunerna lyckas i sin strävan att utveckla en långsiktigt hållbar
struktur för att minska antalet barn som drabbas av vräkning och bättre
förebygga hemlöshet.