Svar på fråga
2012/13:327 Fastställande av faderskap
Statsrådet Maria Larsson
Jonas Gunnarsson har frågat mig om det är en rimlig
ordning att kommunernas socialtjänst kan välja att inte genomföra faderskapsutredningar
i de fall som frågeställaren har beskrivit, och om jag avser att vidta någon
åtgärd eller ta något initiativ med anledning av det anförda.
Enligt FN:s barnkonvention har ett barn rätt, så
långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är och bli omvårdat av dem.
Denna rättighet kommer till uttryck i Sverige genom samhällets långtgående
ansvar för att utreda ett barns familjeförhållanden.
Enligt föräldrabalken har socialnämnden en
skyldighet att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att
faderskapet fastställs, om barnet har hemvist i Sverige. Denna
utredningsskyldighet gäller oavsett om barnet är svensk medborgare eller inte.
Socialnämnden är inte bunden av moderns ståndpunkt och även om hon inte vill
medverka ska faderskapet utredas.
Även i de fall ett barn ännu inte har fått en sådan
anknytning till Sverige som innebär att det finns en skyldighet för
socialnämnden att verka för att faderskapet fastställs, har socialnämnden ett
ansvar för att barnens familjeförhållanden utreds. Denna utredningsskyldighet följer
av skyldigheten att ge stöd och hjälp åt enskilda som vistas i kommunen och att
ingripa till ett barns skydd. Socialnämndens utredningsskyldighet är
förhållandevis långtgående i detta hänseende och nämnden bör inte riskera att
faderskapet för barnet förblir outrett. Nämnden kan sägas fungerar som en
ställföreträdare för barnet eftersom barnet vanligen har ett starkt intresse av
att faderskapet utreds, både i ekonomiskt och personligt hänseende.
När barnet inte från början har hemvist här i
landet och faderskapet är fastställt på grund av ett utländskt
domstolsavgörande eller bekräftelse som är gällande här i landet, föreligger
inte någon utredningsskyldighet för socialnämnden såvida det inte finns
anledning att ifrågasätta det fastställda faderskapet. Om det inte finns någon
fastställelse som är giltig här i landet kan det finnas anledning för nämnden
att beakta att faderskapsfrågan är under utredning utomlands innan nämnden
beslutar att själv starta en utredning.
Nämndens utredningsskyldighet är långtgående och
kvarstår även om förutsättningarna kan vara svåra, till exempel när en förmodad
förälder befinner sig i ett annat land. Om någon av parterna i ett
faderskapsärende är bosatt utomlands kan nämnden få biträde av svensk
utlandsmyndighet. Det finns dessutom en möjlighet att få biträde genom ISS,
International Social Services, som är en fristående och opolitisk organisation
som bland annat förmedlar kontaktuppgifter till sociala- och familjerättsliga
myndigheter i ca 140 länder. I Sverige är det Allmänna Barnhuset som är
ISS-korrespondent.
Som framkommer ovan kan socialnämnden således ha en
utredningsskyldighet även i de fall som frågeställaren uppmärksammar, det vill
säga för barn till asylsökande eller där den förmodade fadern bor utomlands.
Jag har inte tidigare nåtts av uppgifter om att socialnämnderna inte fullgör
den utredningsskyldighet som åligger dem. Jag har dock för avsikt att följa upp
frågan i dialog med Socialstyrelsen.