Svar på fråga
2011/12:229 Brott mot vårt kulturarv
Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth
Björn Söder har frågat justitieministern om hon är
beredd att skärpa straffen för fornminnesbrott och hur hon ser på en nationell
enhet som ansvarar för utredningar av denna brottstyp.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på frågan.
En av regeringens viktigaste prioriteringar är att
främja och utveckla kulturarvet. Alla fasta fornlämningar har ett direkt skydd
genom lagen (1988:050) om kulturminnen. Straffbestämmelsen om fornminnen
innebär enligt 2 kap. 21 § kulturminneslagen att den som av uppsåt
eller oaktsamhet skadar en fast fornlämning kan dömas för fornminnesbrott.
Det är naturligtvis mycket viktigt att lagen
efterlevs och att fornminnesbrott beivras. En fungerande förvaltning av
fornlämningar kräver dock också att man ständigt bygger upp kunskap om, vårdar
och ökar tillgängligheten till dessa lämningar. Ett brett intresse och
engagemang för kulturarvet bidrar till att fler tar ansvar för att fornminnen
inte förstörs genom oaktsamhet eller brottslig verksamhet.
Riksantikvarieämbetet har, som Björn Söder
uppmärksammat, genomfört
en utvärdering av länsstyrelsernas, polisens och åklagares hantering av misstänkta
fornminnesbrott. Myndigheten kom fram
till att det finns vissa brister i lagstiftningen och i hanteringen av fornminnesbrott. Jag kommer att följa denna fråga noggrant och
överväga om Riksantikvarieämbetets rapport föranleder någon översyn från
regeringens sida. Regeringen har även tillsatt en kulturmiljöutredning vars
uppdrag delvis berör dessa frågor. Utredningen lämnar sitt betänkande under
våren 2012.
När det gäller frågan om en nationell enhet med
ansvar för utredningar av fornminnesbrott har regeringen inte för avsikt att
verka för en förändring av den nuvarande ordningen, att brottet utreds av den
polismyndighet i vars polisdistrikt brottet begåtts. Som ett led i arbetet för
en större enhetlighet i frågan tillsatte Rikskriminalpolisen förra året en
särskild samordnare för kulturarvsbrotten. Samordnaren har till uppgift att
undersöka omfattningen av brottsligheten, eventuella kopplingar till den
organiserade brottsligheten, skapa nätverk, förbättra det internationella
samarbetet samt öka kunskapen om kulturarvsbrotten. Jag förväntar mig att detta
arbete leder till förbättringar i arbetet med dessa frågor.