den 27 mars

Svar på fråga

2012/13:408 Förbud mot jakt med lockfågel

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Jens Holm har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att få till stånd ett förbud mot fällfångst med lockfågel.

En grundläggande princip i regelverket för jakt är att undvika att djur utsätts för lidande. När fåglar används som levande lockbete vid jakt handlar det oftast om att tamduva används som lockfågel vid jakt efter duvhök. Det är noga reglerat i lagstiftningen vilka fångstredskap som får användas och hur dessa godkänns. Dessutom krävs det ett särskilt tillstånd för jakt med levande lockfågel. Det är länsstyrelsen som beslutar om sådana tillstånd.

I sitt beslut tar länsstyrelsen även hänsyn till djurskyddsaspekter för de fåglar som används som lockbete. Exempel på villkor som ställs är att endast tamduvor som är i god fysisk kondition får användas, att de ska ses till dagligen och att de ska ha tillgång till foder och vatten. Länsstyrelsens ansvar för djurskyddskontroll innebär att se till att hanteringen av lockfåglarna är i enlighet med lagstiftningen.

Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet för vilt- och jaktfrågor ser för närvarande över sina föreskrifter för typgodkännande av fångstredskap. En viktig aspekt i arbetet med nya föreskrifter är att säkerställa ett gott djurskydd när sådana fångstredskap används.

För mig innebär en god viltförvaltning att jakten ska vara effektiv men inte orsaka onödigt lidande vare sig för vilda eller tama djur, till exempel lockfåglar. Det är min uppfattning att vi har en god viltförvaltning i dag. I den utredning Översyn av jaktlagstiftningen (Dir. 2012:77) som regeringen nyligen tillsatt ska utredaren bland annat säkerställa att vi har en modern lagstiftning med tydlig systematik och moderna bestämmelser, för en långsiktigt hållbar jakt och viltvård samt djurskydd för de vilda djuren. Utredaren ska redovisa sitt slutbetänkande den 30 december 2014.