den 22 december

Svar på fråga

2010/11:176 Avgifter för tåg på Öresundsbron

Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd

Marianne Berg har frågat mig på vilka omständigheter och fakta jag har baserat mitt ställningstagande att en höjning av tågavgifterna på Öresundsbron skulle gynna Öresundsregionen, bidra till miljö- och klimatmål samt vara en del i att nå transportpolitiska mål som tillgänglighet.

Beslutet 1991 om att bygga Öresundsbron innebar att kostnaderna för Öresundsbron i sin helhet skulle täckas av trafikantavgifter. Sverige och Danmark var överens om att anslag över respektive lands statsbudget inte skulle anvisas för Öresundskonsortiets verksamhet.

Knappt tio år senare, några månader innan bron skulle öppnas den 1 juli 2000 gjordes ett avsteg från den ursprungliga principen när det gällde järnvägsdelen. Den danska och svenska regeringen kom då överens om att danska Banestyrelsen och svenska Banverket skulle sköta inbetalningen för järnvägssektorn och därmed trygga intäkterna till Öresundskonsortiet. Detta var en lösning på ett akut problem då Statens järnvägar ansåg att möjligheten att erlägga avgift för nyttjandet av förbindelsen var mycket begränsad. Regeringen bedömde att på den svenska delen av bron skulle ordinarie svenska banavgifter tas ut för persontåg.

Riksdagen beslutade den nya järnvägslagen år 2004 med utgångspunkt i EU-direktiv. Lagen reglerar bland annat efter vilka principer avgifter ska tas ut för utnyttjande av järnvägsinfrastrukturen. Huvudregeln är att avgifterna ska vara marginalkostnadsbaserade men denna princip kan frångås under vissa förutsättningar. I vissa fall får infrastrukturförvaltaren på grundval av den långsiktiga kostnaden för ett särskilt infrastrukturprojekt som ökar effektiviteten i järnvägssystemet ta ut högre avgifter än marginalkostnaden.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2011, utgiftsområde 22, punkt 11, föreslagit riksdagen att det ska vara fritt för Trafikverket att fastställa avgiftsuttaget i enlighet med järnvägslagen som riksdagen beslutade år 2004 och inte vara bunden av uttalanden som gjordes av regering och riksdagen innan denna lag trädde i kraft.

Trafikverket har enligt sin instruktion till uppgift att verka för att de transportpolitiska målen om bland annat tillgänglighet och miljö uppnås.

När det gäller myndighetens förslag att införa en passageavgift på 650 kronor år 2012 så utgår jag från att myndigheten har gjort nödvändiga analyser och att de gör en sammanvägd bedömning av alla relevanta underlag inför sitt fastställande.

Trafikverket motiverar sitt förslag med att marknadsförutsättningarna förändrats i en positiv riktning och att järnvägsmarknaden i dag har en bättre förmåga att betala avgifter för trafik på järnvägsförbindelsen över Öresundsbron än år 2000, bland annat utifrån en mycket positiv resandeutveckling. Trafikverket bedömer att i och med den positiva utvecklingen, där resandet ökat från 4,3 miljoner resor år 2001 till 10,6 miljoner resor år 2009, har järnvägsmarknaden i dag förmåga att betala avgifter i linje med det ursprungliga avtalet 1991.

Jag noterar att enligt Trafikverkets beräkningar medför förslaget om att införa en passageavgift på 650 kronor år 2012 att en enkelbiljett mellan Malmö och Köpenhamn ökar med ca 3 procent från ca 100 kronor till 103–104 kronor förutsatt att hela avgiftsökningen tas ut på biljettpriset.

I betänkande 2010/11:TU1 har trafikutskott föreslagit riksdagen att bifalla proposition 2010/11:1, utgiftsområde 22, punkt 11 vilket innebär att riksdagen godkänner att riksdagens tidigare ställningstaganden rörande betalnings- och avgiftsvillkor för trafiken på den fasta förbindelsen över Öresund ska upphöra att gälla. I betänkandet föreslås även att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför i sitt betänkande om att regeringen bör återkomma med en konsekvensbeskrivning av planerade avgiftsändringar.

Jag konstaterar att riksdagen inte bifallit trafikutskottets förslag.