Svar på fråga
2012/13:700 Patent på gener och gensekvenser
Justitieminister Beatrice Ask
Barbro Westerholm har
frågat mig om jag och regeringen kommer att ta initiativ till en översyn av den
svenska och europeiska patentlagstiftningen inom bioteknikområdet, närmare
bestämt den som gäller patent på gener och gensekvenser, med anledning av att
USA:s högsta domstol har beslutat att ett bioteknikföretag inte får patent på
två bröstcancergener.
Många länder tillåter, i en eller annan form, patent på
uppfinningar som involverar mänskliga gener, så även USA och Sverige. I Sverige
har genpatent funnits sedan 1980-talet. I syfte att
åstadkomma en enhetlig hållning inom EU i fråga om patentskyddet för
biotekniska uppfinningar utarbetades direktivet 98/44/EG om rättsligt skydd för
biotekniska uppfinningar. Direktivet genomfördes i svensk rätt den 1 maj 2004.
De lagändringar som gjordes då innebar ingen utvidgning av möjligheterna till
patentskydd för biotekniska uppfinningar. Däremot förtydligades vad som i
princip redan gällde enligt praxis och det skapades förutsättningar för en
balanserad praxis också för framtiden.
I
samband med genomförandet av direktivet fanns det en bred enighet om att ett
effektivt patentskydd på det biotekniska området utgör ett viktigt incitament
för forskning, till exempel för utveckling av nya och förbättrade läkemedel.
Samtidigt fanns det farhågor från vissa håll för att patentskyddet, om det blev
för omfattande och för starkt, skulle riskera att motverka sitt syfte och hämma
utvecklingen av och tillgången till ny kunskap och teknologi.
I
syfte att följa utvecklingen tillsatte den dåvarande regeringen i januari 2005
Kommittén om patentskydd för biotekniska uppfinningar. Kommittén konstaterade i
slutbetänkandet Patentskydd för biotekniska
uppfinningar (SOU 2008:20) att tillämpningen av de grundläggande
patenterbarhetsvillkoren inom både Europeiska patentorganisationen (EPO) och
Patent- och registreringsverket var ändamålsenlig samt att det fanns
förutsättningar för en balans mellan allmänna och enskilda intressen på det
biotekniska området. Kommittén konstaterade vidare att rådande praxis skapar
förutsättningar för att tydliggöra gränsen mellan upptäckt och uppfinning.
Kommitténs slutsats var att det saknades anledning att vidta några åtgärder med
anledning av hur patenterbarhetskriterierna tillämpas.
Kommissionen
har också lämnat flera rapporter till Europaparlamentet och rådet om
utvecklingen inom bioteknik och genteknik, men har inte funnit några skäl till
att föreslå några ändringar av direktivet.
Mot
denna bakgrund, och då det inte heller härefter har funnits några indikationer
på att lagstiftningen inte fungerar tillfredsställande, ser jag inget behov av
att vidta några åtgärder.