Svar på fråga
2012/13:526 Självmord bland unga med aktivitetsersättning
Statsrådet Ulf Kristersson
Catharina Bråkenhielm har frågat socialministern
vilka åtgärder han avser att vidta för att förbättra livssituationen för unga
med aktivitetsersättning. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som ska svara på frågan.
Psykisk ohälsa är en av vår tids stora
välfärdsutmaningar och unga människor är särskilt utsatta. För att personer med
psykiska sjukdomar ska få adekvat stöd och hjälp behövs breda lösningar kopplat
till flera olika områden, bland annat socialförsäkring, hälso- och sjukvård,
utbildning och arbetsmarknad.
Genom handlingsplanen PRIO Psykisk ohälsa
plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa tydliggör vi från regeringens
sida målinriktning och insatsområden för psykisk ohälsa. Syftet är att
åstadkomma konkreta och varaktiga förbättringar för personer med psykisk
ohälsa. Bland annat ser vi ett behov av att kraftsamla kring målgruppen barn
och unga. Aktuella insatser som vidtas syftar till att förebygga psykisk ohälsa
och att stödja och stimulera huvudmän och andra aktörer att ta sin del i
ansvaret att vidareutveckla vård- och omsorgsinsatser som riktar sig till
målgruppen. Till viktiga insatsområden hör meningsfulla och rehabiliterande
insatser.
När det gäller aktivitetsersättning behöver Sverige
fortsätta att varsamt reformera denna ersättning. De första stegen togs i 2013
års budget, med insatser som syftar till att minska risken att behöva
ersättningen och öka chansen att kunna lämna den. Det handlar bland annat om
att utöka möjligheten att ha ersättningen vilande medan man
provar att arbeta eller studera. Ytterligare en viktig pusselbit tillförs när
studiehjälpsutredningen i juni 2013 lämnar sitt betänkande. I utredningens
uppdrag ingår bland annat att lämna förslag om hur studiehjälpen kan
effektiviseras, moderniseras och renodlas och hur den grupp som i dag studerar
med aktivitetsersättning i stället ska kunna få ersättning från
studiestödssystemet. Detta för att minska sannolikheten att unga människor med
förlängd skolgång kvarstår i aktivitetsersättningen och hamnar i ett längre
utanförskap, med alla dess risker för hälsa och välbefinnande.