Svar på fråga
2012/13:426 Villkor för bidrag till folkrörelser
Statsrådet Maria Arnholm
Jasenko Omanovic har frågat mig om jag avser att
vidta några åtgärder som syftar till att samhället villkorar bidragen till
folkrörelserna, som till exempel idrottsföreningar, med krav på vad och hur de
ska arbeta.
Inledningsvis vill jag betona att jag inte ser de
civila organisationerna som något vid sidan av samhället. Samhällsbegreppet bör
inte reduceras till att endast omfatta stat och kommun utan inkluderar för mig
också exempelvis folkrörelser och föreningsliv.
Vad sedan gäller den statliga politiken för det
civila samhället är min utgångspunkt att statens villkor ska vara utformade så
att de respekterar organisationernas självständiga och oberoende roll i
demokratin. Jag anser därför att staten inte ska ställa fler villkor än
nödvändigt för bidrag till organisationer inom det civila samhället.
Samtidigt måste vissa grundläggande krav för
statligt stöd kunna ställas. Regeringen har i propositionen En politik för det civila samhället (prop.
2009/10:55) formulerat ett antal villkor som bör gälla som grundläggande
förutsättningar för statliga organisationsbidrag till organisationer inom det
civila samhället och andra statliga bidrag av motsvarande karaktär. Där framgår
exempelvis att ett grundläggande villkor bör vara att organisationerna i sin
verksamhet respekterar demokratins idéer, såsom jämställdhet och förbud mot
diskriminering.
Förutom sådana generella principer för statens stöd
till det civila samhället finns separata regelverk för de bidragssystem som
finns inom olika verksamhetsområden.
Statens stöd till idrotten lämnas enligt förordning
(1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet. I förordningen anges vilka
specifika syften och förutsättningar som gäller för just det statsbidraget. De
statliga målen för idrottspolitiken är till sin natur övergripande och
långsiktiga och den statliga styrningen av statsbidraget är generell och utan
detaljstyrning.
Jag vill avslutningsvis understryka att statens
stöd till det civila samhällets organisationer endast utgör en del av
bidragsgivningen. Kommunernas stöd till föreningslivet utgör den största delen.
Utifrån principen om kommunalt självstyre kan olika kommuner, inom ramen för
den kommunala kompetensen, välja olika modeller för bidragsgivning. Den
ordningen bör bestå.