Svar på fråga
2011/12:681 Lämplighet som förare samt yrkesförbud
Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd
Penilla Gunther har frågat mig om jag avser att vidta
några åtgärder med anledning av att det i praktiken ligger på
Transportstyrelsen att avgöra, om en diagnos som hittills inte påverkat
arbetets utförande, generellt sett ska utgöra grund för yrkesförbud. Bakgrunden
till frågan är de medicinska krav som gäller för att få framföra fordon.
Vad gäller arbete som lokförare, såväl som innehav
av körkort, har de medicinska kraven sin grund i olika EU-direktivs minimikrav
för fysisk och psykisk lämplighet. Kraven ställs för att vissa sjukdomar,
skador eller andra medicinska förhållanden bedöms påverka förmågan att framföra
fordon trafiksäkert. När det gäller exempelvis körkort är det inte bara en
diagnos i sig som avgör om det finns medicinska hinder. Den som får en diagnos
kan i många fall genom medicinering och regelbundna medicinska kontroller få
hjälp med sin sjukdom eller lindra symtom så att de kan behålla eller återfå
sitt körkort. Den som har till exempel epilepsi, diabetes, hjärt- och
kärlsjukdomar, psykiska sjukdomar eller tillstånd eller demens kan alltså ofta
ha körkort, på villkor att läkarintyg lämnas in regelbundet.
En förutsättning för att
nå våra högt ställda trafiksäkerhetsmål är att arbeta för säker infrastruktur,
säkra fordon och säkra förare. De medicinska kraven på förarna är en del av
detta. Det ligger inte i mitt eller
regeringens uppdrag att göra medicinska bedömningar i det enskilda fallet.
Den bedömning som Transportstyrelsen gör om en persons medicinska lämplighet
som förare bygger på läkarintyg och på bedömningen av hur olika
sjukdomstillstånd påverkar förmågan att framföra fordon. Det finns också möjligheter att överklaga myndighetens beslut och på så sätt få till stånd en
rättslig prövning av ärendet.