Svar på fråga
2010/11:46 Tvångsvård av unga med funktionsnedsättning
Statsrådet Maria Larsson
Eva Olofsson har frågat mig om jag avser att vidta
åtgärder för att unga med funktionsnedsättning inte ska omhändertas och vårdas
på institution.
Inledningsvis vill jag understryka vikten av att
barn och unga med psykisk funktionsnedsättning får vård som svarar mot deras
specifika behov. Psykisk funktionsnedsättning i sig utgör ingen grund för
åtgärd med stöd av LVU utan barn och unga med olika typer av psykiska problem
har rätt till stöd och hjälp från psykiatrin som är den instans som har adekvat
kompetens.
Samtidigt kan även unga med psykisk
funktionsnedsättning ha en vidare problembild och vara i behov av samordnade
insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Regeringen har
därför vidtagit flera åtgärder för att stärka samverkan kring barn och unga med
psykisk funktionsnedsättning. Sedan den 1 januari i år ska kommuner och
landsting ingå överenskommelser om sitt samarbete när det gäller personer med
psykisk funktionsnedsättning. Landsting och kommun ska tillsammans upprätta en
individuell plan när det behövs för att behoven av socialtjänst och hälso- och
sjukvård ska tillgodoses. Socialstyrelsen har tillsynsansvar över efterlevnaden
av dessa nya lagbestämmelser.
Barn och unga är en prioriterad grupp inom
regeringens pågående psykiatrisatsning. I satsningen ingår bland annat
modellområdesprojektet som syftar till att utveckla fungerande
samverkansmodeller som svarar mot barnens och ungdomarnas sammantagna behov.
Projektet inbegriper alla aktörer som möter barn, som exempelvis förskola,
skola, barnhälsovård, primärvård och specialistvård. I sammanhanget är det
också värt att nämna den pågående psykiatrilagsutredningen som bland annat ser
över frågor om gränsdragning och samarbete mellan kommuner och landsting.
Regeringsrättens dom i mål 146-09, RÅ 2010 ref. 24,
från i våras tydliggör vad som avses med begreppet socialt nedbrytande beteende
och klargör att ett beteende som närmast kan betraktas som ett symtom på en
psykisk störning i sig inte utgör grund för en åtgärd enligt LVU. Det bör
emellertid poängteras att en psykiatrisk grundproblematik inte heller utgör ett
hinder mot att tillämpa LVU om förutsättningarna för det är uppfyllda. Regeringsrättens
domar är vägledande för andra förvaltningsdomstolar och för socialnämnderna.
Det kan därför förutsättas att ungdomar inte kommer att bli föremål för vård
enligt LVU enbart av det skälet att de har en psykisk funktionsnedsättning.