Svar på fråga
2011/12:542 Lappkodicillen
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson
Fredrik Malm har frågat utrikesministern vad han
avser att vidta för åtgärder för att lösa situationen för de svenska medborgare
som nu drabbas.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på frågan.
Frågan avser rätten för svenska renägare att föra
sin renar på bete i Norge på sedvanerättslig grund.
Det
gränsöverskridande renbetet har tidigare reglerats i olika konventioner, senast
genom 1972 års renbeteskonvention, som upphörde att gälla våren 2005. För
svensk del gäller, i avvaktan på att en ny konvention kan ratificeras, 1751 års
lappkodicill.
Enligt
vad jag erfarit hänvisas på norsk sida till 1972 års lag, som gavs förlängd
giltighetstid 2005 i avvaktan på en ny renbeteskonvention mellan Sverige och
Norge. Norge anser att de norska regleringsbestämmelserna står i
överensstämmelse med Norges folkrättsliga förpliktelser, inklusive
Lappkodicillen, som dock inte innehåller konkreta bestämmelser om geografiska
områden.
Från
norsk sida anförs också att de svenska samernas privaträttsliga rättigheter
till renbete i Norge inte grundas på kodicillen utan på norska rättsregler om
"alders tids bruk", vilka norska myndigheter respekterar. Det är
enligt norsk uppfattning dock bara norska domstolar som kan avgöra om det i dag föreligger privaträttsliga rättigheter grundade på
alders tids bruk i ett konkret område. Man betonar därför från
norskt håll att det skulle strida både mot norsk lag och mot Lappkodicillen att
själv ta sig sådan rätt utan beslut från domstol.
Det är min övertygelse att de problem Fredrik Malm
tar upp i sin fråga kommer att lösas så snart den undertecknade
renskötselkonventionen med Norge blir ratificerad. Därför för regeringen
löpande diskussioner med berörda parter och verkar för att konventionen ska
ratificeras.