Svar på fråga
2010/11:450 Arbetsmiljöforskningens framtid
Utbildningsminister Jan Björklund
Maria Stenberg har frågat arbetsmarknadsministern
vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att säkerställa ett generationsskifte
inom arbetsmiljöforskningen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska besvara frågan.
Forskning inom ramen för arbetslivsområdet har
diskuterats vid flera tillfällen i riksdagen under de senaste åren.
Regeringens utgångspunkt är att det är mycket
viktigt med en hög kvalitet på forskningen i Sverige, inom arbetslivsområdet,
liksom inom andra forskningsfält. De förändringar som regeringen tidigare har
initierat inom arbetslivsforskningen syftar till att kvaliteten på forskningen
inom området ytterligare ska höjas. Detta genom att finansiering söks i
konkurrens och att forskningen utförs vid universitet och högskolor, i likhet
med vad som gäller för forskning inom andra områden.
En rapport från Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap (FAS), från 2005, uppskattar att mellan ca 1 500 och 1 950
helårspersoner arbetade inom forskningsområdet arbetslivsforskning. Även om
storleksordningen kan ha förändrats något mellan 2005 och 2010 framstår
arbetslivsforskningen således som omfattande i Sverige.
I forsknings- och innovationspropositionen från
2008 gjordes dessutom en särskild satsning på arbetslivsforskning. Regeringen
gjorde där bedömningen att FAS skulle ges i uppdrag att genomföra en satsning
på arbetslivsforskning om 20 miljoner kronor årligen. Denna satsning skulle ge
FAS förutsättningar att ha en sammanhållande roll för svensk
arbetslivsforskning.
Min ambition som utbildningsminister är att Sverige
ska vara en stark forskningsnation. Forskningsresurserna för universitet och
högskolor har sedan den förra forskningspolitiska propositionen ökat mycket
kraftigt – höjningen uppgår till sammanlagt 5 miljarder mellan 2009–2012.
Enligt min mening finns det ingen anledning att tro annat än att forskare inom
arbetslivsområdet kan hävda sig väl i konkurrensen om dessa medel och att det
ger goda förutsättningar för kommande generationer av forskare inom området.