den 19 december

Svar på fråga

2012/13:208 Hemlöshet i Sverige

Statsrådet Maria Larsson

Gunvor G Ericson har frågat mig vilka insatser jag avser att göra för att bekämpa den växande hemlösheten i Sverige.

Hemlöshet är ett sammansatt problem där många olika bakgrundsfaktorer spelar in. De som är hemlösa och utestängda från bostadsmarknaden är ingen homogen grupp, utan lever under olika omständigheter, med olikheter i bakgrund och förutsättningar. Komplexiteten gör att stödåtgärder behövs av olika slag, anpassade efter individuella behov. Det yttersta ansvaret för detta arbete åvilar kommunerna inom ramen för socialtjänstlagen.

Socialstyrelsens senaste nationella kartläggning av hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden 2011 visade att den mest akuta hemlösheten minskat snarare än ökat. En anledning kan vara att ett flertal stora kommuner har infört en tak-över-huvudet-garanti sedan regeringens hemlöshetsstrategi 20072009.

Hemlöshetsstrategin bidrog till att öka kunskapen om hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Nu fokuseras insatserna på att förankra denna kunskap på lokal och regional nivå. Regeringen har tagit flera sådana initiativ under år 2012. För perioden 20122013 har en nationell samordnare tillsatts med uppgiften att ge kommunerna stöd i arbetet med att skapa långsiktiga och hållbara strukturer och fungerande rutiner för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Inte minst står det vräkningsförebyggande arbetet i fokus, särskilt då det gäller barnfamiljer. Hemlöshetssamordnaren besöker nu ett stort antal kommuner i landet i syfte att föra en dialog kring hur lokala strategier och handlingsplaner kan tas fram. Samordnaren betonar vid samtalen vikten av att ta ett helhetsgrepp på hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden, och poängterar att det är en fråga för såväl socialtjänsten som bostadsplaneringen i kommunerna. Hemlöshetssamordnaren lyfter fram konkreta och effektiva arbetsmetoder för att undvika vräkningar och främja kvarboende, samt vikten av att finna goda samverkansformer mellan kommun och hyresvärdar. Även länsstyrelserna har fått i uppdrag att ge stöd till kommunerna så att det vräkningsförebyggande arbetet blir mer effektivt.

Kronofogdemyndighetens senaste siffror avseende avhysningar där barn är berörda visar på en minskning med 20 procent tredje kvartalet 2012 jämfört med samma period 2011, vilket är glädjande. Men fortfarande är det så att det förekommer avhysningar av familjer med barn i många kommuner. Socialstyrelsens Öppna jämförelser på hemlöshetsområdet 2012 visade att endast fyra av tio kommuner i dag har rutiner för att förebygga vräkningar av familjer med barn. Här behövs det ett mer aktivt förebyggande arbete och ett förbättrat samarbete mellan socialtjänst och hyresvärdar. Att lagstifta mot vräkning av familjer med barn är inte tillrådligt, då barnfamiljer som sådana skulle ses som riskabla hyresgäster av hyresvärdar. Det skulle därmed bli svårare för dessa familjer att över huvud taget få en bostad på den ordinarie bostadsmarknaden.

Målsättningen att inga barn ska vräkas kvarstår. Redan i dag har cirka hälften av landets kommuner lyckats uppnå detta. Jag följer utvecklingen och hemlöshetssamordnarens arbete och vid behov kommer jag att ta ytterligare initiativ för att barn inte ska vräkas.