den 2 maj

Svar på fråga

2011/12:542 Lappkodicillen

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Fredrik Malm har frågat utrikesministern vad han avser att vidta för åtgärder för att lösa situationen för de svenska medborgare som nu drabbas.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Frågan avser rätten för svenska renägare att föra sin renar på bete i Norge på sedvanerättslig grund.

Det gränsöverskridande renbetet har tidigare reglerats i olika konventioner, senast genom 1972 års renbeteskonvention, som upphörde att gälla våren 2005. För svensk del gäller, i avvaktan på att en ny konvention kan ratificeras, 1751 års lappkodicill.

Enligt vad jag erfarit hänvisas på norsk sida till 1972 års lag, som gavs förlängd giltighetstid 2005 i avvaktan på en ny renbeteskonvention mellan Sverige och Norge. Norge anser att de norska regleringsbestämmelserna står i överensstämmelse med Norges folkrättsliga förpliktelser, inklusive Lappkodicillen, som dock inte innehåller konkreta bestämmelser om geografiska områden.

Från norsk sida anförs också att de svenska samernas privaträttsliga rättigheter till renbete i Norge inte grundas på kodicillen utan på norska rättsregler om "alders tids bruk", vilka norska myndigheter respekterar. Det är enligt norsk uppfattning dock bara norska domstolar som kan avgöra om det i dag föreligger privaträttsliga rättigheter grundade på alders tids bruk i ett konkret område. Man betonar därför från norskt håll att det skulle strida både mot norsk lag och mot Lappkodicillen att själv ta sig sådan rätt utan beslut från domstol.

Det är min övertygelse att de problem Fredrik Malm tar upp i sin fråga kommer att lösas så snart den undertecknade renskötselkonventionen med Norge blir ratificerad. Därför för regeringen löpande diskussioner med berörda parter och verkar för att konventionen ska ratificeras.