Svar på fråga
2010/11:269 Svensk vapenexport
Statsrådet Ewa Björling
Bodil Ceballos har frågat utrikesministern om han
avser att ta initiativ till att mänskliga rättigheter och striktare
vapenexportkontroll sätts i första rummet snarare än svenska arbetstillfällen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på frågan.
Regeringen har det övergripande ansvaret för
exportkontrollpolitiken. Ansvaret för det löpande beslutsfattandet i enskilda
ärenden är delegerat till Inspektionen för strategiska produkter (ISP).
Möjlighet finns för ISP att överlämna ett ärende till regeringens prövning, om
det har principiell betydelse eller är av större vikt.
ISP ska i sin prövning av tillståndsärenden på
krigsmaterielområdet tillämpa både de strikta svenska riktlinjerna för
krigsmaterielexport – som regeringen lagt fast och redovisat i riksdagen –
och de riktlinjer som framgår av EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport.
Enligt krigsmateriellagen får ISP endast lämna tillstånd för export om det
finns säkerhets‑, försvars- och utrikespolitiska skäl för detta. En totalbedömning
av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter ska göras vid varje prövning
av ett tillståndsärende. Till sin hjälp att tolka riktlinjerna har ISP:s
generaldirektör ett viktigt stöd i ett parlamentariskt sammansatt rådgivande
organ, Exportkontrollrådet (EKR).
Enligt riktlinjerna är respekt för de mänskliga
rättigheterna ett centralt villkor. Det anges att tillstånd inte bör ges för
export av krigsmateriel till stater i vilka det förekommer omfattande och grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU:s gemensamma ståndpunkt
innehåller också ett liknande kriterium.
Mot bakgrund av att sysselsättningspolitiska skäl
inte ingår i riktlinjerna, och således inte utgör någon grund för att bevilja
tillstånd till utförsel av krigsmateriel, ser jag för närvarande ingen
anledning att ta några initiativ med anledning av frågan.