den 4 december

Svar på fråga

2013/14:151 Konsekvenser av Ersättningsnämndens avslag

Statsrådet Maria Larsson

Wiwi-Anne Johansson har den 28 november 2013, med anledning av att jag i en radiointervju den 27 november sagt att det varit svårt att förutse utfallet av den s.k. ersättningslagen, frågat mig om jag avser ta initiativ till en översyn av lagen.

Ingen vet hur många barn som historiskt sett har farit illa inom den sociala barn- och ungdomsvården. Upprättelseutredningen gjorde bedömningen att mellan 2000 och 5000 personer skulle beviljas ersättning med det förslag som lades fram men beräkningarna byggde på uppskattningar och var osäkra. Att det var svårt att förutse hur många som skulle beviljas ersättning är således inget konstigt.

Upprättelseutredningen framhöll att det inte på ett rättvist sätt gick att kompensera de vanvårdade för den skada de orsakats och föreslog att en enhetlig ersättning skulle utbetalas till de som blivit utsatta för övergrepp eller försummelser av allvarlig art. Regeringen och sju partier i riksdagen ställde sig bakom detta och inrättade Ersättningsnämnden i detta syfte. Till och med den 2 december har 593 personer beviljats ersättning.

För att ersättningen inte ska förlora sitt symbolvärde som en bekräftelse och som upprättelse krävs att den förbehålls de allvarligaste formerna av övergrepp och försummelser. Detta symbolvärde får inte urholkas. Alla de som nu söker ersättning beviljas inte ersättning men att de som har drabbats av vanvård av allvarlig art nu ersätts och får en symbolisk upprättelse är ett stort steg framåt. Jag har därmed inte för avsikt att ta initiativ till en översyn av lagen (2012:663) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i vissa fall.