den 27 februari

Svar på fråga

2012/13:327 Fastställande av faderskap

Statsrådet Maria Larsson

Jonas Gunnarsson har frågat mig om det är en rimlig ordning att kommunernas socialtjänst kan välja att inte genomföra faderskapsutredningar i de fall som frågeställaren har beskrivit, och om jag avser att vidta någon åtgärd eller ta något initiativ med anledning av det anförda.

Enligt FN:s barnkonvention har ett barn rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är och bli omvårdat av dem. Denna rättighet kommer till uttryck i Sverige genom samhällets långtgående ansvar för att utreda ett barns familjeförhållanden.

Enligt föräldrabalken har socialnämnden en skyldighet att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs, om barnet har hemvist i Sverige. Denna utredningsskyldighet gäller oavsett om barnet är svensk medborgare eller inte. Socialnämnden är inte bunden av moderns ståndpunkt och även om hon inte vill medverka ska faderskapet utredas.

Även i de fall ett barn ännu inte har fått en sådan anknytning till Sverige som innebär att det finns en skyldighet för socialnämnden att verka för att faderskapet fastställs, har socialnämnden ett ansvar för att barnens familjeförhållanden utreds. Denna utredningsskyldighet följer av skyldigheten att ge stöd och hjälp åt enskilda som vistas i kommunen och att ingripa till ett barns skydd. Socialnämndens utredningsskyldighet är förhållandevis långtgående i detta hänseende och nämnden bör inte riskera att faderskapet för barnet förblir outrett. Nämnden kan sägas fungerar som en ställföreträdare för barnet eftersom barnet vanligen har ett starkt intresse av att faderskapet utreds, både i ekonomiskt och personligt hänseende.

När barnet inte från början har hemvist här i landet och faderskapet är fastställt på grund av ett utländskt domstolsavgörande eller bekräftelse som är gällande här i landet, föreligger inte någon utredningsskyldighet för socialnämnden såvida det inte finns anledning att ifrågasätta det fastställda faderskapet. Om det inte finns någon fastställelse som är giltig här i landet kan det finnas anledning för nämnden att beakta att faderskapsfrågan är under utredning utomlands innan nämnden beslutar att själv starta en utredning.

Nämndens utredningsskyldighet är långtgående och kvarstår även om förutsättningarna kan vara svåra, till exempel när en förmodad förälder befinner sig i ett annat land. Om någon av parterna i ett faderskapsärende är bosatt utomlands kan nämnden få biträde av svensk utlandsmyndighet. Det finns dessutom en möjlighet att få biträde genom ISS, International Social Services, som är en fristående och opolitisk organisation som bland annat förmedlar kontaktuppgifter till sociala- och familjerättsliga myndigheter i ca 140 länder. I Sverige är det Allmänna Barnhuset som är ISS-korrespondent.

Som framkommer ovan kan socialnämnden således ha en utredningsskyldighet även i de fall som frågeställaren uppmärksammar, det vill säga för barn till asylsökande eller där den förmodade fadern bor utomlands. Jag har inte tidigare nåtts av uppgifter om att socialnämnderna inte fullgör den utredningsskyldighet som åligger dem. Jag har dock för avsikt att följa upp frågan i dialog med Socialstyrelsen.