den 1 februari

Svar på fråga

2011/12:319 Banker, kontanter och kortavgifter

Statsrådet Peter Norman

Hans Olsson har frågat mig om jag är beredd att reglera kortavgifterna så att bankkunderna, både privatpersoner och affärsägare, inte ska behöva finansiera bankernas övervinster.

Inledningsvis vill jag betona att konsumenten är i underläge på finansmarknaden. Jämfört med andra marknader är det på finansmarknaden svårare för konsumenten att veta hur mycket hon eller han betalar för en produkt. Den bristande transparensen gör det lättare att hålla en hög avgiftsnivå och därigenom en hög lönsamhet. Dessutom finns det tydliga tecken på att konkurrensen bland bankerna inte fungerar fullt ut. Regeringen arbetar därför målmedvetet med att stärka konsumentens ställning på de finansiella marknaderna.

När det gäller betalning med kort innebär lagen (2010:751) om betaltjänster att en betalningsmottagare inte får ta ut någon avgift av kunden då denne betalar med ett betalningsinstrument (till exempel ett bankkort). Den avgift som kunden däremot får betala för kortet vanligtvis en årsavgift kan skilja sig åt mellan de olika bankerna. Detsamma gäller utbud och servicenivå beträffande kontanthantering. Många gånger har man alltså som kund möjlighet att till exempel välja en bank som har lägre avgifter än andra för korttjänster, eller som i högre grad än andra tillhandahåller kontanthantering över disk.

I fråga om de avgifter som handeln får betala för korttransaktioner konstaterar jag att den tekniska utvecklingen kan medföra positiva effekter för konkurrensen mellan olika betalningslösningar, och därmed lägre kostnader för konsumenten.

Regeringen prövar kontinuerligt möjligheterna att stärka konsumenternas ställning på finansmarknaderna. När det gäller kortavgifterna är jag dock inte är beredd att i dagsläget vidta några ytterligare åtgärder.