Svar på fråga
2012/13:418 Åldersdiskriminerande sjukvård
Socialminister Göran Hägglund
Billy Gustafsson har frågat mig på vilket sätt jag
är beredd att agera för att undanröja den oacceptabla åldersdiskriminering som
han menar förekommer vid Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets bedömning av
om ett läkemedel ska ingå i läkemedelsförmånerna.
Läkemedel är en del av många människors vardag och
tillgången till effektiva läkemedel är en förutsättning för att kunna bedriva
modern hälso- och sjukvård och för att hälso- och sjukvårdslagens (1982:763)
krav på god vård på lika villkor ska kunna upprätthållas. Snabb medicinsk
utveckling har kontinuerligt ökat nyttan av läkemedel för patienten och
sjukvården. Samhällets möjligheter att finansiera läkemedel är dock inte
obegränsade, vilket understryker vikten av tydliga prioriteringar och av att
åstadkomma största möjliga kostnadseffektivitet.
Enligt 15 § lagen (2002:160) om
läkemedelsförmåner ska ett receptbelagt läkemedel omfattas av
läkemedelsförmånerna under förutsättning att kostnaderna
för användning av läkemedlet, framstår som rimliga från medicinska, humanitära
och samhällsekonomiska synpunkter, och att det inte finns
andra tillgängliga läkemedel eller behandlingsmetoder som enligt en sådan
avvägning mellan avsedd effekt och skadeverkningar som avses i 4 §
läkemedelslagen (1992:859) är att bedöma som väsentligt mer
ändamålsenliga.
Vid denna bedömning ska bestämmelserna i 2 §
hälso- och sjukvårdslagens (1982:763) beaktas. Denna
paragraf stadgar att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en
vård på lika villkor för hela befolkningen och att vården ska ges med respekt
för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet.
I enlighet med lagstiftningen utgår TLV från tre
etiska principer vid bedömning av om ett läkemedel ska subventioneras av staten
och ingå i läkemedelsförmånerna. Människovärdesprincipen innebär att vården ska
ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans
värdighet. Detta innebär att alla ska behandlas lika och att ingen får
diskrimineras eller favoriseras. TLV:s beslut får inte påverkas av människors
personliga egenskaper eller funktioner i samhället. Behovs- och
solidaritetsprincipen som innebär att den som har de största behoven av hälso-
och sjukvården ska ges företräde till vården. När det gäller prioriteringar i
vården är det av central betydelse hur angelägen behandlingen är.
Kostnadseffektivitetsprincipen innebär att en rimlig relation mellan kostnader
och effekt, mätt i förbättrad hälsa och förhöjd livskvalitet, bör eftersträvas
vid val mellan olika verksamheter och åtgärder.
Riksdagens beslut om prioriteringar inom vård och
omsorg gäller sedan 1997. Beslutet innebär att ovan nämnda tre principer ska
ligga till grund för prioriteringar inom vården: människovärdesprincipen,
behovssolidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Dessa principer
är internt ordnade så att människovärdesprincipen är överordnad de andra två.
Min bedömning är att lagstiftningen är tydlig
avseende vilka principer som ska vara vägledande vid TLV:s prövning av om ett
läkemedel ska ingå i läkemedelsförmånerna.