Svar på fråga
2011/12:546 Beskattning vid försäljning av sjukgymnastik- och
läkarverksamheter
Socialminister Göran Hägglund
Carina Moberg har frågat
finansministern om han avser att ta något initiativ för att förändra reglerna
så att det blir möjligt att bedriva verksamhet enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning respektive lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik utan att även behöva ha en enskild firma för att hantera
etableringsrätten.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på frågan.
Privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster har
rätt att fritt etablera sig. För att en etablering ska vara ekonomiskt möjlig
krävs dock ofta att läkaren eller sjukgymnasten har möjlighet att få ersättning
från landstinget för att bedriva vården. De två vanligaste formerna för detta
är att vårdgivaren har ett vårdavtal med landstinget enligt lagen (2007:1091)
om offentlig upphandling (LOU) eller att vårdgivaren har etablerat sig i ett
vårdvalssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV). Inflödet av
nya privata vårdgivare sker i huvudsak genom dessa två former. Från 2010 är det
obligatoriskt för landstingen att organisera primärvården i form av
vårdvalssystem och att därvid tillämpa LOV. Sedan vårdvalets införande har det
skett en markant ökning av antalet privata vårdgivare med offentlig ersättning
i primärvården. Flera landsting har dessutom valt att på frivillig basis
utveckla vårdvalet med tillämpning av LOV även till delar av den specialiserade
vården. Vid avtal enligt LOU respektive LOV är det valfritt vilken
associationsform verksamheten ska ha. Aktiebolag är en vanlig form men en
mångfald med bland annat stiftelser och andra sammanslutningar förekommer i
dag.
I frågan nämns den ytterligare form av etablering i
hälso- och sjukvården med offentlig ersättning, som finns för de
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som har rätt till ersättning
enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning (LOL) respektive lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik (LOS). Rätten till offentlig
ersättning med stöd av LOL och LOS förutsätter enligt huvudregeln att ett
samverkansavtal har träffats med landstinget. Ett samverkansavtal innebär att
den enskilde läkaren eller sjukgymnasten kommer överens med landstinget om att
bedriva verksamheten med ersättning enligt nationellt fastlagda bestämmelser i
LOL och LOS. Även ersättningen fastslås nationellt genom förordningar till LOL
och LOS. I lagen finns inga bestämmelser om i vilken bolagsform verksamheten
ska bedrivas, utan det är upp till den enskilde vårdgivaren att avgöra vad som
är mest lämpligt.
Såvitt framkommit har nya samverkansavtal endast
undantagsvis ingåtts sedan mitten av 1990-talet. Genom ändringar i LOL och LOS
under 2009 blev det dock möjligt för läkare och sjukgymnaster att överlåta sin
verksamhet och samtidigt säga upp sin rätt till ersättning i syfte att
möjliggöra för den övertagande läkaren eller sjukgymnasten att ingå samverkansavtal
med landstinget, så kallad ersättningsetablering.
Ett syfte med etableringar enligt LOL och LOS och
en av de fördelar som brukar framhållas med systemet är att det gör det möjligt
för småskaliga, ofta enskilda vårdgivare att verka i den offentliga vården och
konkurrera med de större bolag som verkar inom området. Ändringar i
lagstiftningen som möjliggör för bolag att ingå samverkansavtal, till exempel
genom förvärv i en ersättningsetablering, kräver mot den bakgrunden noggranna
överväganden. Dessutom finns som nämnts redan i dag andra avtalsformer på
området, som är bättre avpassade för till exempel aktiebolag. Jag är därför
inte i nuläget beredd att ta ett initiativ för att i denna fråga ändra den
aktuella lagstiftningen.