Svar på fråga
2012/13:429 Möjlighet för rullstolsbundna att åka buss
Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd
Carina Ohlsson
har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att bussar ska vara
utrustade så att rullstolsbundna ska kunna färdas i dem.
Enligt
frågeställaren är rullstolsplatsen i bussar långt ifrån alltid utrustad med
bälten, trots att det är ett måste om det finns bälten på övriga platser.
Frågeställaren påstår att kravet kommer att skärpas inför 2014 med nya och
strängare EU-regler. Detta skulle medföra att rullstolsburna inte har möjlighet
att välja att transportera sig med buss.
Låt
mig först understryka att jag delar Carina Ohlssons syn
att transportsystemet bör utformas så att det är användbart för personer med
funktionsnedsättning.
Bussar som är
utformade och godkända för att köra såväl sittande som stående resenärer saknar
krav på säkerhetsbälten. Detta gäller samtliga sittplatser i bussen, det vill
säga även bussens rullstolsplats. Dessa bussar används i huvudsak i stadstrafik
och avsaknaden av bälteskrav är således lika för samtliga resenärer i bussen.
Bussar som
uteslutande är utformade och godkända för sittande passagerare ska vara
utrustade med säkerhetsbälte på samtliga sittplatser, det vill säga även på
bussens rullstolsplats. Dessa bussar används oftast som långfärdsbussar eller i
olika typer av chartertrafik.
Frågeställaren
nämner att det kommer nya och strängare EU-regler under 2014. Så
är inte fallet. Regler för bälten och bältesförankring återfinns i globala regler
ECE-reglemente (16 och 14) men inte heller där är någon kravskärpning på gång.
Sverige deltar i det internationella arbetet genom Transportstyrelsen och det
som händer är att det så kallade bussdirektivet som utformats av EU ersätts av
ECE-reglemente 107. Bägge regelverken har fungerat parallellt under ett antal
år. Kravnivåerna i de olika regelverken skiljer sig dock inte åt i någon
egentlig mening.
På nationell
nivå finns möjlighet att via upphandling ytterligare påverka bussens
utformning. Det är då upp till den upphandlande enheten att lägga till
eventuella krav på hur en buss ska vara utrustad med avseende på dess funktion.
I praktiken skulle det kunna innebära att den upphandlade
enheten väljer att ställa krav på att bussen ska ha bälten trots att lagkrav
saknas.
Bussbranschen
har i samarbetet med andra aktörer utarbetat nationella rekommendationer av
funktionskrav på bussar avsedda att kunna användas vid upphandling av trafik.
Målet är att ge stöd till den upphandlande enheten men också att nå fram till
en fordonsflotta som håller en jämförbar nivå och fungerar över hela landet.
Rekommendationerna är utformade utifrån ett resenärsperspektiv och omfattar
även anpassning av fordonet med hänsyn till att personer med funktionsnedsättningar
ska kunna resa med bussen.
Frågeställaren
menar att det är avsaknaden av säkerhetsbälten som avgör om en rullstolsburen
resenär kan resa med en buss eller inte.
Jag delar inte
den uppfattningen och menar att en rullstolsburens möjlighet att resa med buss,
eller annan kollektivtrafik, är betydligt mer komplex än så.
Själva
genomförandet av resan ska naturligtvis ske så säkert som möjligt och där är
säkerhetsbältet en viktig faktor. Rent fysiskt handlar det även om att
rullstolen ska rymmas på den anvisade platsen och kunna förankras i golvet.
Rätt placering i kombination med rätt förankring handlar även om säkerheten för
övriga passagerare då en modern rullstol i praktiken kan innebära en 250 kilo
tung permobil. Ansvaret för trafiksäkerheten vilar i dag tungt på chauffören då
det enligt trafikförordningen är han eller hon som ska vidta de åtgärder som
behövs för att rullstolen placeras i enlighet med bestämmelserna.
En
kollektivtrafik som är tillgänglig för alla är sedan länge ett viktigt
samhällsmål. Det kräver fortsatt samarbete mellan myndigheter och
branschorganisationer där resenären och hela resan står i fokus.
Det handlar då om möjlighet att kunna planera och köpa sin resa, att ta sig
till hållplatsen och att kunna genomföra resan på ett sätt som känns tryggt. Vi
har kommit en bit på väg men en hel del arbete återstår.