Svar på fråga
2013/14:1 Plan för ökat antal hjärtstartare
Socialminister Göran Hägglund
Phia Andersson har frågat mig om när jag avser att
påbörja en översyn av möjligheterna till att lagstifta om det ska finnas
hjärtstartare i miljöer där många människor vistas.
Jag vill tydliggöra att tillgången på hjärtstartare
ingår som en del i planeringen av hur vården ska vara utformad för att kunna
hantera patienter med hjärtstopp. Det är landstingen som är ansvariga för att
bestämma vilka prioriteringar som ska göras och hur resurserna inom hälso- och
sjukvården ska fördelas.
Regeringen har dock bedömt att det finns skäl för
att stödja landstingen att verka för att öka överlevnaden vid akut hjärt- och
kärlsjukdom. Jag beslutade därför den 20 juni 2012 om ett uppdrag till
Socialstyrelsen att i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting ta fram ett
kunskapsunderlag till landstingen om verktyg för arbetet med att minska andelen
personer med akuta hjärt- och kärlsjukdomar som dör innan de kommer till sjukvården.
I uppdraget ingår att bjuda in landstingen att delta i pilotprojekt samt att
stödja de landsting som vill delta igenomförandet av pilotprojekten. I
uppdraget ingår att utvärdera pilotarbetet och föreslå hur arbetet med att öka
överlevnaden i akut hjärt- och kärlsjukdom kan fortsätta att utvecklas.
Uppdraget kommer att slutredovisas den 31 maj 2015.
Socialstyrelsen har lämnat två delredovisningar
utifrån uppdraget och det framgår därav att hjärtstartare ingår som en viktig
del i hur vården bör vara utformad för att minska dödligheten vid
hjärtstopp.Regeringen ser med ett stort intresse på vadkommande utvärderingar
av de pilotprojekt som nu bedrivs under 2013 och 2014 inom ett antal landsting
kommer att visa.
Frågeställaren efterfrågar en översyn av
möjligheten att begränsa den kommunala bestämmanderätten inom det aktuella
området.
Sedan1 januari 2011 följer av 14 kap. 3 § RF att en
inskränkning i det kommunala självstyret inte bör gå längre än vad som är
nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. I förarbetena
anges att det bör vidtas en proportionalitetsprövning som bl.a. bör innefatta
en skyldighet för regeringen att undersöka om det ändamål som man vill
tillgodose inte kan uppnås på ett för det kommunala självbestämmandetmindre
ingripande sätt än det som föreslås.
Jag ser därför inte skäl att dels föregå
utvärderingarna utav de projekt som nu bedrivs inom det aktuella
regeringsuppdraget, dels inte heller skälatt föregå möjligheten för landstingen
att utifrån de slutsatser som presenteras vidta egna åtgärder inom sitt
ansvarsområde.