den 3 november

Svar på fråga

2011/12:76 Ekonomisk ersättning för ålfiskeredskap

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Krister Örnfjäder har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ekonomisk ersättning ska utbetalas för ålfiskeredskap som nu inte får användas. Detta till följd av beslutet att förbjuda ålfisket på västkusten från den 1 januari 2012.

All forskning visar otvetydigt att ålfiskebeståndet på västkusten är allvarligt hotat och om inga åtgärder vidtas för att möjliggöra ålens långa vandring från sina uppväxtområden i Europas sötvatten till lekområdena i Sargassohavet riskerar ålen att utrotas. Ålfisket måste därför anpassas till den situation vi har nu, så att vi kan ge ålbeståndet en chans att återhämta sig tills det tål att fiskas på.

Det beslut om ålfiskeförbud som Krister Örnfjäder refererar till är en del av EU:s fiskeripolitik och det ska påpekas att även i övriga medlemsländer i EU genomförs åtgärder för att säkra ålfiskebeståndet i EU:s vatten. Min vision för Sverige och det svenska ålfisket är att vi ska kunna bruka utan att förbruka. Det är därför min förhoppning att vi på sikt återigen får ett rikt ålbestånd och att detta kan leda till ett lönsamt fiske i framtiden.

Den omständigheten att ett antal ålfiskare har förlorat delar av sina försörjningsmöjligheter till följd av ålfiskestoppet är beklaglig. En sådan ersättning för ålfiskeredskap som Krister Örnfjäder efterlyser skulle utgöra ett stöd till enskilda företagare som regeringen sannolikt inte kan lämna i dag då detta skulle kunna vara konkurrenssnedvridande. Det är heller inte möjligt att lämna stöd genom Europeiska fiskerifonden eftersom detta skulle kräva att ålfiskarnas fartyg skrotats som ett led i de skrotningskampanjer som genomförts nationellt.

Låt mig avslutningsvis konstatera att den gemensamma fiskeripolitiken är utformad för att främja ett hållbart fiske och en ökad lönsamhet för fiskerisektorn. Ambitionen är att vi så snart som möjligt ska kunna nyttja ett hållbart ålfiskebestånd i våra svenska vatten.