Svar på fråga
2010/11:499 Villkoren för ledsagarservice
Statsrådet Maria Larsson
Ann Arleklo har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att upprätthålla syftet och kvaliteten i ledsagarservicen.
Högsta förvaltningsdomstolen har i sin dom (Mål nr
2746-09) framhållit att en tolkning som skulle kunna medföra stora och
oförutsedda kostnader för en kommun sannolikt inte skulle ha lämnats helt
oreglerad när lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS
infördes. Enligt domen är kommunen inte skyldig att ersätta ledsagarens
omkostnader vid ledsagarservice. Anspråk på ersättning för ledsagares
omkostnader kan prövas enligt socialtjänstlagen, SoL. Det finns därvid
möjlighet för kommunen att ge bistånd enligt bestämmelsen i 4 kap. 2 §
även när rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § inte föreligger.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag kartlagt
hur kommunerna tillämpar insatsen enligt SoL och ledsagarservice enligt LSS. I
rapporten redovisas enkätsvar från en undersökning som genomfördes under 2010.
Av redovisningen framgår bland annat att när ledsagning sker enligt LSS betalar
95 procent av kommunerna ledsagarens omkostnader. Vid ledsagning enligt SoL
betalar 79 procent av kommunerna ledsagarens omkostnader. Det är relativt
vanligt att kostnaderna delas mellan de berörda på olika sätt. Högsta
förvaltningsdomstolens dom förändrar inte möjligheterna för kommunerna att
erbjuda ledsagning i samma former som hittills.
Socialstyrelsens rapport bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Regeringen planerar för närvarande inte en förändring av
lagstiftningen i fråga om ledsagning eller ledsagarservice. Jag kommer även
fortsättningsvis att följa utvecklingen inom området.