den 30 november

Svar på fråga

2010/11:94 Regeringen och Bonnier

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth

Hans Olsson har frågat mig mot bakgrund av vilka fakta och omständigheter jag som kultur- och idrottsminister låtit Bonnierkoncernen ta över och behålla kontrollen över TV4 samt gett bolaget förmånliga villkor.

Som bakgrund till frågan framhåller Hans Olsson en serie artiklar i en svensk kvällstidning om Bonniers ägande i svenska medier och påstådda kopplingar till regeringen. De konkreta exempel som tas upp i Hans Olssons fråga rör de ändrade annonsbestämmelser som trädde i kraft den 1 februari 2008, de ägarförändringar som skedde i TV4 efter valet 2006 samt det tillstånd som TV4 bland många andra fick i juni 2010.

De ändrade annonsbestämmelserna trädde i kraft den 1 februari 2008 och innebar bland annat en ökad tillåten annonstid i tv under en timme mellan hela klockslag. Förändringen innebar att annonser blev tillåtna under högst tolv minuter per timme i stället för som tidigare högst tio minuter mellan kl. 19.00 och 24.00 respektive åtta minuter under övrig tid.

Syftet med de nya bestämmelserna var att skapa likvärdiga konkurrensförutsättningar för de företag som konkurrerade på den svenska marknaden. Av dessa var några – till skillnad från bland andra TV4 – etablerade utomlands och kunde därför sända annonser under längre tid enligt nationella regler som motsvarade det dåvarande tv-direktivets om den tillåtna mängden annonser – det vill säga högst tolv minuter per timme. Det kan noteras att den tidigare socialdemokratiska regeringen – trots att vissa remissinstanser ansåg att TV4 skulle få en konkurrensfördel – anförde liknande skäl i samband med ett lagförslag om att det under vissa förutsättningar skulle bli tillåtet att avbryta tv-program med annonser (prop. 2001/02:82, sid. 13). Den föreslagna lagändringen trädde i kraft den 1 april 2002.

När det gäller de ägarförändringar som skedde i TV4 2006 och 2007 är det riktigt att regeringen inte vidtog några formella åtgärder vad avser TV4:s sändningstillstånd. Men det gjorde inte heller de socialdemokratiska regeringarna vare sig 1997 när Bonnier bland annat genom Marieberg gick in som ägare i TV4 eller 2004 och 2005 när Bonnier stärkte sitt inflytande i TV4 bland annat genom att tillsammans med Proventus köpa etermediedelen av finska Alma Media som dittills varit TV4:s enskilt största ägare. Det var således under socialdemokratiska regeringar som Bonnier successivt och i praktiken skaffade sig ett dominerande inflytande i TV4.

Det resonemang som ligger i frågan om att den nuvarande regeringen och jag i egenskap av kulturminister låtit Bonnierkoncernen ta över och behålla makten i TV4 och gett bolaget förmånliga villkor håller mot denna bakgrund inte.

Slutligen kan det konstateras att det tillstånd som TV4 fick i juni 2010 meddelades av Radio- och tv-verket. När det gäller eventuella frågor om de villkor som är förenat med sändningstillståndet, till exempel det aktuella villkoret om ägarförhållanden, ber jag därför att få hänvisa till Myndigheten för radio och tv, som bildades den 1 augusti 2010 och består av verksamheterna från det tidigare Radio- och tv-verket samt Granskningsnämnden för radio och tv.