den 18 maj

Svar på fråga

2010/11:496 Barnkonventionen och svensk lagstiftning

Statsrådet Tobias Billström

Désirée Liljevall har frågat mig vad jag avser att göra för att inom asyl- och flyktingpolitiken stärka barns rättigheter i svensk lagstiftning genom FN:s barnkonvention.

Désirée Liljevall har i sin fråga refererat till ett enskilt ärende, som jag är förhindrad att kommentera.

Frågan om svensk lagstiftning och dess tillämpning stämmer överens med barnkonventionen är en viktig fråga för regeringen. Ett av regeringens prioriterade områden inom barnrättspolitiken är att stärka det strategiska arbetet för att förverkliga barnkonventionen.

Inom utlänningslagstiftningen gäller att den så kallade portalparagrafen om barnets bästa i 1 kap. 10 § utlänningslagen (2005:716), vilken bygger på barnkonventionen, alltid ska beaktas i fall som rör ett barn.

Om en asylsökande inte bedöms vara flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande kan uppehållstillstånd undantagsvis ändå ges, om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter. Vid prövningen ska en samlad bedömning göras. Hänsyn ska särskilt tas till den sökandes hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet. I ärenden som rör barn behöver omständigheterna inte ha samma allvar och tyngd som för vuxna.

Utvärderingsutredningen hade i uppdrag att analysera hur bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter har tillämpats. I sitt slutbetänkande Den nya migrationsprocessen (SOU 2009:56) angav utredningen att praxis beträffande barn då inte var så rikhaltig att det då säkert gick att säga om barns bästa beaktats på det sätt som avsetts av lagstiftaren. Mot denna bakgrund gav jag i april förra året en särskild utredare i uppdrag att göra en kartläggning av tillämpningen av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter, särskilt när barn är berörda. Kartläggningen överlämnades till mig den 2 maj 2011.

Kartläggningen har visat att myndigheterna i huvudsak har tillämpat bestämmelsen på det sätt lagstiftaren avsett samt att bestämmelsen tycks ha den undantagskaraktär som avsetts. Migrationsverket har enligt kartläggningen regelmässigt beaktat barnperspektivet och tagit hänsyn till barnets framtida psykosociala utveckling och livskvalitet. När prövningen avsett barn tycks även ohälsa av mindre allvarlig karaktär ansetts som synnerligen ömmande och kunnat utgöra grund för uppehållstillstånd. Kartläggningen ger heller inte stöd för att en viss kategori sökande har hamnat utanför tillämpningsområdet.

Mot den angivna bakgrunden är det min uppfattning att gällande svensk utlänningslagstiftning står i överensstämmelse med barnkonventionen.