Svar på fråga
2010/11:90 Könsdiskriminerande reklam
Statsrådet Birgitta Ohlsson
Carina Hägg har frågat jämställdhetsministern vilka
åtgärder hon avser att vidta för att motverka kränkande könsdiskriminerande
reklam. Frågan har överlämnats till mig.
Låt mig först slå fast att jag delar Carina Häggs
uppfattning om att könsdiskriminerande reklam inte är önskvärd i ett samhälle
som strävar efter ökad jämställdhet mellan könen och alla människors lika
värde. Att kvinnor och män framställs på ett kränkande eller stereotypt sätt i
reklam bidrar till att bevara förlegade könsroller och kan motverka insatser
för jämställdhet.
Som Carina Hägg påpekar beslutade regeringen att
inte gå vidare med betänkandet, Könsdiskriminerande
reklam – kränkande utformning av kommersiella meddelanden (SOU
2008:5), där ett förslag till lag mot könsdiskriminerande reklam lämnades.
Skälen till detta var flera. Ett lagförslag om förbud mot könsdiskriminerande
reklam kan komma att stå i strid med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Dessutom är lagstiftning inte den rätta vägen att uppnå målet. Reklambranschens
eget ansvar är stort när det gäller att motverka könsdiskriminerande reklam.
Den 1 november 2008 inrättade Sveriges Annonsörer en branschfinansierad reklamombudsman
(RO) som ersatte Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (ERK)
och Marknadsetiska rådet (MER) samt ett fyrtiotal specialiserade nämnder. RO
har sedan starten prövat 173 ärenden om könsdiskriminerande reklam och fällt
63.
Egenåtgärder innebär flera fördelar jämfört med
lagstiftning. De är snabbare och flexiblare och kan anpassas till en marknad i
ständig förändring. Egenåtgärdsregler som tagits fram av branschen själv bidrar
också till större förståelse, kunskap och efterlevnad.
Jag är som konsumentminister bekymrad över
förekomsten av könsdiskriminerande reklam i vårt samhälle och kommer därför med
engagemang att följa utvecklingen på område, inte minst RO:s verksamhet, men
jag tror inte att lagstiftning är den rätta vägen.