den 6 april

Svar på fråga

2010/11:409 Företagare som är vapenhandlare i glesbygd

Justitieminister Beatrice Ask

Krister Örnfjäder har frågat närings- och energiministern om hon är medveten om att flera hundra vapenhandlare riskerar att få stänga igen sin verksamhet till följd av en hårdare tillämpning av en lag som instiftades 2005 och om hon avser att medverka till att vapenhandlare i glesbygd även i fortsättningen ska kunna bedriva sådan verksamhet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Det framgår inte av frågan vilken lag som avses men jag utgår från att det är regleringen om vapenhandlares förvaring av vapen som åsyftas. Bestämmelser om förvaring av vapen finns i vapenlagen (1996:67) och vapenförordningen (1996:70). Vidare har regeringen bemyndigat Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om vilka krav som ska gälla för bland annat vapenhandlares förvaring av vapen. Rikspolisstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om vapenhandlares och vissa sammanslutningars förvaring av skjutvapen med mera. (RPSFS 2005:4, FAP 556-2). Nu gällande föreskrifter trädde i kraft den 1 mars 2005 och har inte ändrats sedan dess. Hur föreskrifterna tillämpas är en fråga för polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen utövar tillsyn över polisväsendet. Styrelsen ska i sin tillsynsverksamhet särskilt beakta att polisverksamheten bedrivs effektivt och uppfyller rättssäkerhetens krav.

De krav som ställs på vapenhandlares förvaring av skjutvapen varierar beroende på vapnens antal, farlighet och begärlighet från stöldsynpunkt. Även till exempel lokaliseringen av den lokal där förvaringsutrymmet finns påverkar bedömningen. Det är motiverat att ställa höga krav vid förvaring av skjutvapen, och jag har inte för avsikt att vidta åtgärder som ökar risken för att skjutvapen kommer i orätta händer.