Svar på fråga
2011/12:363 Könsstympning
Statsrådet Maria Larsson
Carina Hägg har frågat socialministern vilka
åtgärder han avser att vidta för att kvinnlig könsstympning ska upphöra.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Könsstympning är en allvarlig kränkning av flickors
och kvinnors mänskliga rättigheter och utgör ett angrepp på såväl den
kroppsliga integriteten som rätten till hälsa och sexualitet. Konventionen om
barnets rättigheter ålägger staterna att vidta alla effektiva och lämpliga
åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för
barnets hälsa.
Sedan 1982 är könsstympning förbjudet och
straffbart i Sverige enligt särskild lag; lag (1982:316) med förbud mot
könsstympning av kvinnor. År 1999 skärptes lagen till att även omfatta dem som
utfört eller låtit utföra könsstympning utomlands, trots att handlingen inte är
straffbar i det andra landet. År 2010 förlängdes preskriptionstiden för
könsstympning som begås mot barn till att börja gälla från den dag då barnet
fyller eller skulle ha fyllt 18 år.
I de flesta fall är det endast en familjemedlem,
någon som står familjen nära eller flickan själv som har kännedom om
könsstympningsbrottet. Viljan att anmäla en närstående eller sina egna
föräldrar till polisen är av naturliga skäl inte stor. Ett antal personer har
trots det kunnat lagföras. Det faktum att det finns en särskild lag med förbud
på området bedöms ha en preventiv och avskräckande effekt. Det förebyggande
informationsarbetet har även visat sig underlättas genom den tydlighet som den
särskilda lagstiftningen ger.
Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet är
Sveriges nationella kunskaps- och resurscentrum för frågor om mäns våld mot
kvinnor, våld i samkönade relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.
Centrumet arbetar på uppdrag av regeringen med att sammanställa, utveckla och
sprida kunskap. Inom ramen för sitt arbete har NCK tagit fram en kunskaps- och
forskningsöversikt om kvinnlig könsstympning i Sverige med syftet att stärka
det förebyggande arbetet. Rapporten lämnades 2011 och bereds i
Regeringskansliet.
År 2003 antogs en nationell handlingsplan mot
kvinnlig könsstympning med målen att könsstympning av flickor helt ska upphöra
och att de flickor och kvinnor som redan har blivit könsstympade ska få det
stöd de behöver. I enlighet med handlingsplanen har Socialstyrelsen på uppdrag
av regeringen arbetat med att ta till vara och vidareutveckla det förebyggande
arbetet mot kvinnlig könsstympning i Sverige. Socialstyrelsen har bland annat
arbetat med metodutveckling i det förebyggande arbetet och genomfört ett antal
informations- och utbildningsinsatser riktade till viktiga aktörer inom
området, såsom personal inom rättsväsendet, hälso- och sjukvården, skolan,
socialtjänsten och de befolkningsgrupper inom vilka könsstympning förekommer.
Genom Socialstyrelsens arbete har de lokala och
regionala förebyggande insatserna stärkts. Socialstyrelsen har fortsatt
kontinuerligt ansvar för spridning av information och utbildningsmaterial till
berörda befolknings- och yrkesgrupper i landet.