den
6 augusti
Svar på fråga
2012/13:622 Ensamheten i Sverige
Socialminister Göran Hägglund
Christina Oskarsson har
frågat mig vilka insatser jag avser att göra för att minska ensamheten i
Sverige.
Christina Oskarsson tar upp ett svårt och komplext
problem som rör en rad olika faktorer i samhället och som därmed inte heller
har någon enkel och självklar lösning. Det är heller inte så att det offentliga
förfogar över alla de faktorer som behövs för att komma till rätta med
ensamheten i Sverige. Om en person blir ensam beror ju framför allt på den
enskilde personens sociala nätverk av familj, vänner och arbetskamrater. Men vi
som medborgare, föräldrar och övrig släkt, företagare och arbetskamrater,
politiker, föreningsmedlemmar och grannar har också ett ansvar som är både
personligt och gemensamt.
Arbetet för jämlik hälsa och jämlik vård liksom
arbetet för goda uppväxtvillkor, delaktighet och inflytande, ett hållbart
arbetsliv, vidareutbildning och en skola av hög och likvärdig kvalitet för alla
är viktiga insatsområden för att minska utanförskap och öka chanserna till
sammanhållning i samhället och därmed minska risken för ensamhet. Regeringen
gör insatser inom samtliga dessa områden.
Det görs också många insatser för att skapa
mötesplatser, av kommuner och inte minst av det civila samhället. Viktiga
insatser görs också av olika frivilligorganisationer. Stat och kommuner ger
också ekonomiskt stöd till många av dessa organisationer för att de ska kunna
utföra detta viktiga arbete.
Som svar på Christina Oskarssons fråga kan jag säga
att jag kommer att fortsätta mina ansträngningar för minskat utanförskap, en
god hälsa och sammanhållning, bland annat genom att utveckla kvalitet och
metoder inom både hälso- och sjukvården och socialtjänsten för att så långt
möjligt motverka utanförskap och minska risken för ensamhet. Det breda arbetet
för en jämlik hälsa är också avgörande där både arbetet med genomförandet av En
folkhälsopolitik med människan i centrum och arbetet med Strategi för en god
och mer jämlik vård är prioriterat. Jag kommer också att fortsätta verka för
att det civila samhället och de idéburna organisationerna ska ha goda
förutsättningar för sin verksamhet.
En sak till vill jag lyfta fram. Många människor
tycker också att det är svårt att diskutera nedstämdhet, depression och
livsleda. Ökad kunskap om den psykiska ohälsan och om vilka strategier som
finns för att uppmärksamma den och stödja människor som drabbas är av stor
vikt. Regeringen har därför finansierat en prövning av programmet Mental Health
First Aid (MHFA), som är en utbildning för allmänheten som är tänkt att ge
människor kunskap om hur man hjälper någon som drabbas av en akut kris eller av
psykisk ohälsa. Socialstyrelsen, som har utvärderat programmet, konstaterar att
kunskapen har ökat hos dem som genomgått programmet. Just nu prövas en särskild
ungdomsversion av samma program.