Svar på fråga
2012/13:189 Inhemska adoptioner
Statsrådet Maria Larsson
Jonas Gunnarsson har frågat justitieministern om
hon avser att vidta några åtgärder eller komma med några initiativ som syftar
till att skapa likvärdiga regler vad gäller förmedling av inhemska adoptioner i
jämförelse med internationella.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på frågan.
Socialtjänstens arbete ska fokusera på att på bästa
sätt skapa stabila och trygga uppväxtförhållanden för barn när de inte kan bo
med sin biologiska familj. I enskilda fall kan en adoption vara till fördel för
ett barn som kan komma att bli eller är placerat i samhällsvård. Frågan om adoption kan
till exempel vara lämplig att uppmärksamma när ett barn är långvarigt placerat
eller i fall där det finns skäl att placera barnet direkt efter födseln. I sådana fall kan det utifrån barnets bästa ibland
vara angeläget att socialnämnderna uppmärksammar frågan om adoption.
En adoption är oåterkallelig och fordrar att även
andra lämpliga insatser noggrant har övervägts. Den så kallade
återföreningsprincipen genomsyrar den familje- och socialrättsliga regleringen
då den i de flesta fall anses vara det bästa för barnet. Socialnämnden har
därför en skyldighet att minst var sjätte månad överväga om vården i familjehem
eller hem för vård eller boende ska fortgå eller ej.
Mot den bakgrunden är det lämpligast att det är de
kommunala socialnämnderna som är ansvariga för handläggning av nationella
adoptioner. Vid såväl internationella som nationella adoptioner är det dessutom
socialnämnden som har ansvar för att bedöma lämpligheten av blivande
adoptanter. Av socialtjänstlagen följer också att socialnämnden ska lämna ett
medgivande till att ett barn får tas emot för stadigvarande vård och fostran i
ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan
vårdnadshavare. Detta är sammantaget en god ordning som skapar trygghet för
alla inblandade parter. Det finns därför ingen anledning att göra någon ändring
av den nuvarande ordningen på det sätt som frågeställaren efterfrågar.
Kunskapsläget avseende nationella adoptioner kan
dock förbättras och det finns behov av mer kunskap om vid vilka situationer som
en adoption kan anses vara till barnets bästa. Regeringen har därför för avsikt
att i nästa års regleringsbrev för Socialstyrelsen lämna ett uppdrag om att
kartlägga situationen samt överväga om det behövs åtgärder för att
socialnämnderna i högre utsträckning än i dag ska uppmärksamma frågan om
nationell adoption av barn som är eller kan komma att bli placerade i samhällsvård.