den
29 januari
Svar på fråga
2013/14:343 Nationella minoriteter och Filminstitutet
Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth
Raimo Pärssinen har frågat
mig varför jag och regeringen inte anser att Filminstitutet ska följa
språklagen och lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Det korta svaret på Raimo Pärssinens fråga är att
regeringens utgångspunkt givetvis är att Filminstitutet i sin verksamhet ska
beakta de krav som lagarna ställer när det gäller nationella minoriteter.
Med detta sagt vill jag kommentera frågeställarens
kritik mot att Filminstitutet inte har något uttalat uppdrag när det gäller de
nationella minoriteterna.
Svenska Filminstitutet är en stiftelse, där staten
är en av stiftarna, och styrs därmed inte på samma sätt som en myndighet.
Utgångspunkten för styrningen är stiftelseförordnandet, som anger syftet med
verksamheten samt vissa grundläggande förutsättningar. Därutöver styrs och
finansieras Filminstitutets verksamhet huvudsakligen på två sätt. Den ena delen
utgörs av 2013 års filmavtal, i vilket staten är en av flera parter, och den
förordning som reglerar stödet enligt filmavtalet. Den andra delen, de s.k.
filmkulturella insatserna, finansieras genom statliga medel och styrs av de mål
som är uppsatta för kulturpolitiken i propositionen Tid för kultur (prop.
2009/10:3) samt för filmpolitiken i propositionen Bättre villkor för svensk
film (prop. 2012/13:22). Vidare sker styrningen i förordningar och i ett
särskilt, årligt regeringsbeslut, s.k. riktlinjebeslut, som närmast motsvarar
de regleringsbrev som de statliga myndigheterna har.
Ett av målen i 2013 års filmavtal är att
stödgivningen ska utgå från ett mångfaldsperspektiv (4 §). När det gäller
definitionen av vilka filmer som räknas som svenska finns ingen begränsning
avseende vilket språk som talas i filmen. En film anses som svensk om den har
en svensk producent och den svenska insatsen av artistiska medarbetare är av
påtaglig betydelse (9 §). Att ett nationellt minoritetsspråk talas i filmen
utgör således inget hinder för stöd.
I propositionen Bättre villkor för svensk film
(prop. 2012/13:22) gör regeringen bedömningen att främjande av mångfald på
filmområdet utgör en prioriterad del av filmpolitikens inriktning. I
riktlinjebeslutet för 2014 anges att Filminstitutet ska främja jämställdhet och
mångfald på filmområdet. Filminstitutet har därmed ett uttalat uppdrag när det
gäller mångfald i hela sin verksamhet.
Ett konkret exempel är det stöd till textning av
film på svenska och nationella minoritetsspråk som Filminstitutet fördelar i
syfte att göra svensk film tillgänglig för synskadade, hörselskadade samt
nationella minoriteter. I filmpropositionen bedömer
regeringen att tillgängligheten till textad film för dessa grupper bör kunna
öka bl.a. genom den digitala utvecklingen.