den 14 december

Svar på fråga

2011/12:229 Brott mot vårt kulturarv

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth

Björn Söder har frågat justitieministern om hon är beredd att skärpa straffen för fornminnesbrott och hur hon ser på en nationell enhet som ansvarar för utredningar av denna brottstyp.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

En av regeringens viktigaste prioriteringar är att främja och utveckla kulturarvet. Alla fasta fornlämningar har ett direkt skydd genom lagen (1988:050) om kulturminnen. Straffbestämmelsen om fornminnen innebär enligt 2 kap. 21 § kulturminneslagen att den som av uppsåt eller oaktsamhet skadar en fast fornlämning kan dömas för fornminnesbrott.

Det är naturligtvis mycket viktigt att lagen efterlevs och att fornminnesbrott beivras. En fungerande förvaltning av fornlämningar kräver dock också att man ständigt bygger upp kunskap om, vårdar och ökar tillgängligheten till dessa lämningar. Ett brett intresse och engagemang för kulturarvet bidrar till att fler tar ansvar för att fornminnen inte förstörs genom oaktsamhet eller brottslig verksamhet.

Riksantikvarieämbetet har, som Björn Söder uppmärksammat, genomfört en utvärdering av länsstyrelsernas, polisens och åklagares hantering av misstänkta fornminnesbrott. Myndigheten kom fram till att det finns vissa brister i lagstiftningen och i hanteringen av fornminnesbrott. Jag kommer att följa denna fråga noggrant och överväga om Riksantikvarieämbetets rapport föranleder någon översyn från regeringens sida. Regeringen har även tillsatt en kulturmiljöutredning vars uppdrag delvis berör dessa frågor. Utredningen lämnar sitt betänkande under våren 2012.

När det gäller frågan om en nationell enhet med ansvar för utredningar av fornminnesbrott har regeringen inte för avsikt att verka för en förändring av den nuvarande ordningen, att brottet utreds av den polismyndighet i vars polisdistrikt brottet begåtts. Som ett led i arbetet för en större enhetlighet i frågan tillsatte Rikskriminalpolisen förra året en särskild samordnare för kulturarvsbrotten. Samordnaren har till uppgift att undersöka omfattningen av brottsligheten, eventuella kopplingar till den organiserade brottsligheten, skapa nätverk, förbättra det internationella samarbetet samt öka kunskapen om kulturarvsbrotten. Jag förväntar mig att detta arbete leder till förbättringar i arbetet med dessa frågor.