Svar på fråga
2011/12:727 Sexualiserat våld i konflikter
Utrikesminister Carl Bildt
Carina Hägg har frågat mig vilka initiativ till
implementering och uppföljning som jag och regeringen har tagit i FN, EU och i
Sverige med anledning av slutsatser i FN-rapporten av den 13 januari 2012, om
sexualiserat våld i konflikter.
Samtidigt som kunskapen om kvinnors situation i
konflikter ökar, har också arbetet mot sexuellt våld i konflikter kommit
alltmer i fokus. Detta arbete är en prioriterad fråga för Sverige.
Sverige antog som ett av de första länderna i
världen en nationell handlingsplan för säkerhetsrådets resolution 1325 om
kvinnor, fred och säkerhet. Andra länder har därefter följt vårt exempel. I den
nuvarande handlingsplanen ingår också resolution 1820 som stärker åtagandena
från 1325 att skydda kvinnor från sexuellt våld i konflikter.
Sverige har varit drivande i arbetet mot sexuellt
våld i konflikter. Vi bidrar som en av de största givarna till UN Action som är
FN:s samordningsorgan mot sexuellt våld i konflikter. Sverige stöder också FN:s
generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i
krig och konflikt, Zainab Hawa Bangura, i hennes viktiga arbete med att skydda
kvinnor och flickor och med att bekämpa straffrihet och amnesti för sexuella
övergrepp. I FN har Sverige varit pådrivande för tillskapandet av FN:s
organisation för jämställdhet och kvinnors egenmakt, UN Women, som bland annat
arbetar mot sexualiserat våld i konflikt. Sverige var den fjärde största givaren
till UN Women 2011, och bidrar utöver basbudgetstödet på 50 miljoner kronor
exempelvis med ett programstöd på 150 miljoner kronor 20112015 som bland
annat stöder arbete inom kvinnor, fred och säkerhetsagendan.
Inom EU har Sverige under lång tid verkat
för att utveckla och fördjupa arbetet mot sexualiserat våld i konflikter.
Flertalet rekommendationer som generalsekreteraren i rapporten riktar till
medlemsstaterna och de regionala organisationerna är sådana som EU redan är
engagerat i. EU har till exempel särskilda insatser för rådgivning och
utbildning inom ramen för polisinsatsen i Afghanistan, liksom till exempel ett
särskilt team för att motverka sexualiserat våld i Demokratiska republiken
Kongo. Mer behöver dock göras. Inom EU har 17 indikatorer därför tagits fram
för att mäta hur det bredare 1325-arbetet genomförs i praktiken.
Jag välkomnar att FN-rapporten ytterligare betonar
vikten av att både förebygga det sexuella våldet och att säkerställa att de som
utsatts för sådant våld får adekvat vård och stöd.
Sverige avser att såväl bilateralt som
multilateralt fortsätta arbetet mot det sexuella våldet i konflikter. En viktig
del i vårt arbete är utbildning om kvinnor, fred och säkerhet inför deltagande
i internationella insatser. En annan viktig del är vård och stöd, åtgärder mot
straffrihet och att öka människors tillgång till rättvisa.