Svar på fråga
2010/11:390 Barnperspektivet i svensk asyl- och flyktingpolitik
Statsrådet Tobias Billström
Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag är beredd
att vidta skyndsamma åtgärder i syfte att stärka barnperspektivet i svensk
asyl- och flyktingpolitik genom att förändra begreppet synnerligen ömmande
omständigheter.
Jag har tidigare på skriftliga frågor 2009/10:255
av Göte Wahlström och 2009/10:675 av Matilda Ernkrans gett upplysningar i de
avseenden Eva-Lena Jansson tar upp. Rättstillämpningen i det enskilda ärende,
som Eva-Lena Jansson hänvisar till, är jag dock förhindrad att kommentera.
Utvärderingsutredningen redovisade i sitt
slutbetänkande Den nya
migrationsprocessen (SOU 2009:56) sitt uppdrag att analysera hur
bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen (2005:716) om
uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter har
tillämpats och om bestämmelsen fått den undantagskaraktär som var avsikten.
Praxis beträffande barn var enligt utredningen då ännu inte så rikhaltig att det
säkert gick att säga om barns bästa beaktats på det sätt som avsetts av
lagstiftaren.
Mot denna bakgrund tog jag den 20 april 2010
initiativ till en uppföljning av Utvärderingsutredningens redovisning av de
första årens tillämpning av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter,
särskilt när barn är berörda. Denna kartläggning beräknas bli redovisad den 2
maj 2011.
Om kartläggningen skulle visa, att bestämmelsen om
synnerligen ömmande omständigheter tillämpats på ett annat sätt än lagstiftaren
avsett, avser regeringen att finna en långsiktigt hållbar lösning. Den ska
möjliggöra att uppehållstillstånd beviljas de kategorier, som enligt
kartläggningen oavsiktligt hamnat utanför tillämpningsområdet för bestämmelsen.