Svar på fråga
2010/11:446 Strategi mot hemlöshet
Statsrådet Maria Larsson
Gustav Fridolin har frågat civil- och
bostadsministern vilka insatser mot hemlösheten som regeringen planerar sedan
strategin löpt ut.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på frågan.
I februari 2007 presenterade regeringen mycket
riktigt en samlad strategi för arbetet mot hemlöshet. Strategin pågick fram
till och med 2009. Detta var första gången som arbetet mot hemlöshet och
utestängning från bostadsmarknaden samlades i en strategi. Utgångspunkten var
att belysa hemlöshetsfrågan brett, både som ett socialpolitiskt och
bostadspolitiskt problem. Strategin syftade till att skapa en struktur som
skulle tydliggöra att många aktörer på såväl nationell, regional som lokal nivå
har ett ansvar och en roll att spela i arbetet mot hemlösheten. Strategin
innebar således en ambitionshöjning genom att ange en tydlig
handlingsinriktning och ett brett angreppssätt.
I och med strategin har Socialstyrelsen, Boverket,
Kronofogdemyndigheten, Kriminalvården samt Sveriges Kommuner och Landsting
utvecklat ett nära samarbete. Inom ramen för strategin har ett antal insatser
genomförts. Detta arbete har bland annat inneburit att ge stöd till lokalt
utvecklingsarbete med syftet att utveckla arbetssätt och arbetsorganisation för
att åstadkomma uthålliga strukturer i arbetet mot hemlöshet. Andra viktiga
insatser har till exempel varit de vägledande dokument som tagits fram och som
syftar till att ge kommunerna stöd i bland annat det vräkningsförebyggande
arbetet samt att ge olika aktörer stöd i valet av boendelösningar för hemlösa
personer. Ett ytterligare viktigt stöd i arbetet med hemlöshet är det
webbverktyg som Socialstyrelsens alldeles nyligen publicerat. Detta webbverktyg
fungerar som en kunskapsportal där information och verktyg finns samlat för dem
som arbetar mot hemlöshet.
Vi har just erhållit utvärderingen av strategin.
Socialstyrelsen har också lämnat sin slutrapport. En arbetsgrupp, knuten till
Socialdepartementet, har haft i uppdrag att analysera orsakerna till varför
barnfamiljer fortfarande vräks. Allt detta är viktiga kunskapskällor för det
fortsatta arbetet.
Kunskapen om hur många barn som vräks är ny. Det
var den nuvarande regeringen som beställde uppgiften och vi fick de första
siffrorna 2008. Vi kan konstatera att i cirka hälften av Sveriges kommuner
vräks inga barn. Vi kan också konstatera att i många kommuner skedde ett
metodiskt utvecklingsarbete där antalet drabbade barn minskade med ca 100
mellan åren 2008 och 2009. Därefter ökade antalet barn något 2010.
Om kunskap och strukturerat förberedelsearbete
finns på plats i kommunerna kan antalet vräkningar minska betydligt.
Ytterligare analys behövs om i vilken utsträckning kommunerna kan ta hjälp av
varandra eller om det behövs stödjande insatser från andra aktörer.