Svar på fråga
2012/13:347 Brister i punktlighetsstatistiken för tågtrafiken
Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd
Stina Bergström har frågat mig hur jag avser att
agera för att Sverige åter får en punktlighetsstatistik som utgår ifrån att mer
än fem minuters försening är att definiera som en försening.
Inledningsvis vill jag understryka att ett försenat
tåg är ett försenat tåg oavsett statistisk mätmetod. Tågtrafikens punktlighet
är en viktig fråga och varken jag eller Trafikverket är av uppfattningen att
punktligheten i dag är tillräckligt bra. I syfte att åstadkomma en bättre
punktlighet i järnvägssystemet har regeringen tagit initiativ till flera
åtgärder. Det gäller både satsningar i form av tilldelning av ytterligare
anslagsmedel till Trafikverket och åtgärder för att skapa bättre möjligheter
till uppföljning. I februari 2012 fick Trafikverket regeringens uppdrag att
införa ett gemensamt styrramverk för drift- och underhållsverksamheterna där
punktlighetsarbetet inom järnvägen är en viktig beståndsdel.
I Trafikverkets årsredovisning för 2012 redovisas
hur punktligheten har utvecklats år för år från 2008 till 2012. Redovisningen
är uppdelad efter:
-
Gods-, fjärr-
och snabbtåg senast 15 minuter,
-
regionaltåg
senast 5 minuter,
-
pendel- och
flygtåg senast 2 minuter efter tidtabell.
Det har uppstått vissa missförstånd när det gäller
hur Trafikverket jämför och mäter punktlighet. Jag vill därför passa på att
klargöra att vare sig jag eller Trafikverket har jämfört punktligheten mellan
5- och 15-minutersnivån. Mellan 2011 och 2012 ökade punktligheten på
5-minutersnivån från 87,1 procent till 91 procent, men det innebär inte på
något sätt att vi är nöjda.
Statistik behövs för att kunna jämföra
punktligheten mellan olika år såväl på enskilda tågsträckor som på aggregerad
nivå. Jämförelser kan även göras av punktligheten i olika länder. Nationella
och internationella jämförelser kan ge viktiga indikationer på om vidtagna
åtgärder ger avsedd effekt eller inte.
Vad gäller internationella jämförelser försvåras
sådana av att det saknas officiell internationell statistik. Därför ser jag
gärna ett utökat europeiskt samarbete på området, något som sannolikt kommer
att ske med stöd av direktivet om omarbetning om inrättande av ett gemensamt
europeiskt järnvägsområde som EU-kommissionen publicerade 2012. I nämnda
direktiv åläggs medlemsstaterna att tillställa kommissionen sådan information
som behövs för att följa upp utvecklingen på det europeiska järnvägsområdets
olika marknader. Med detta taget i beaktande ser jag i dag inget skäl för
regeringen att ytterligare styra uppföljningen av järnvägens punktlighet.