den 29 januari

Svar på fråga

2013/14:335 Hundimport

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Catharina Bråkenhielm har frågat mig om jag är beredd att se över regelverket för hundimport för att hindra att valpar köps in i stora partier från uppfödare av valpfabriker i mindre nogräknade länder och som sedan säljs vidare som vilken handelsvara som helst med risk för djur- och smittskyddet.

Idag krävs två olika typer av tillstånd för att få importera och sälja valpar. Det ena tillståndet ska komma från länsstyrelsen och handlar om alla som, yrkesmässigt eller i större omfattning, håller, föder upp, upplåter eller säljer sällskapsdjur eller tar emot sällskapsdjur för förvaring eller utfodring behöver ett tillstånd. Jordbruksverket kräver även ett tillstånd som handlar om smittskydd och som kan utfärdas efter ansökan om att få föra in upp till fem valpar (under tre månaders ålder) åt gången från ett rabiesfritt land. Dessa regler gäller oavsett vilket land man väljer att importera ifrån.

Eftersom EU-lagstiftningen baseras på att det ska råda fri handel med varor, tjänster och kapital inom EU har vi inte rätt att sätta upp handelshinder så länge införsellagstiftningen följs. Vid valpimporter räknas valparna som handelsvaror och vi har inte möjlighet att begränsa antalet valpar som importeras eller hindra handel med hundvalpar.

Det slopade karantänskravet inom EU samt i listade 3:dje länder, som var en följd av en förbättrad rabiessituation, har resulterat i att det idag är lättare än tidigare att köpa hund i ett annat land. Men det slopade karantänskravet innebär att hundägare och presumtiva hundköpare måste ta ett större ansvar själva. Vid köp av hund måste man alltid ställa krav på säljaren att hunden hållits och skötts på ett bra sätt och fått nödvändig veterinärvård. Tar man in en hund från ett annat land får man vara extra uppmärksam eftersom det kan finnas helt andra sjukdomar än de vi är vana vid i Sverige. Dessutom måste man ta reda på vilka införselregler som gäller och se till att de är uppfyllda.

Det finns idag ingen rättslig grund inom EU för gemenskapslagstiftning om djurskydd för sällskapsdjur, utan detta område regleras på nationell nivå, d.v.s. i medlemsstaternas egen lagstiftning. Inom ramen för Europarådet har däremot ett antal europeiska länder enats om en konvention till skydd för sällskapsdjur (Europeisk konvention om skydd av sällskapsdjur, ETS 125). Konventionen har ratificerats av 19 Europeiska länder, däribland Sverige.

Regeringen arbetar på EU-nivå för att vår generellt sett goda djurhälsa ska kunna bibehållas, t.ex. genom införselregler.

Statens jordbruksverk har i samarbete med Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, Sveriges Veterinärförbund och Svenska Kennelklubben gjort informationssatsningar för att uppmärksamma presumtiva hundägare på riskerna vid införsel av hundar från andra länder såsom att hamna i händerna på valpsmugglare eller oseriösa hundhandlare och om vilka förebyggande åtgärder i form av t.ex. vaccinationer som kan vara nödvändiga.

Jordbruksverket arbetar även dagligen tillsammans med Tullverket med hjälp av tips från allmänhet och veterinärer runt om i landet samt i kontakt med drabbade köpare för att förhindra illegal införsel av hundar och hundvalpar. Smittskyddsriskerna utreds och hanteras med olika smittskyddsåtgärder som t.ex. provtagning/hälsokontroll, hemisolering, karantänisering etc. Jordbruksverket avvisar också ett antal djur, som inte uppfyller införselkraven, vid gränsen varje vecka.

Myndigheternas samarbete på detta område har varit framgångsrikt och jag ser positivt på de insatser som görs för att komma till rätta med problemen med hundimporten och hundsmugglingen. Det är viktigt att ansträngningarna fortsätter och jag kommer även i fortsättningen att poängtera vikten av att EU fortsätter sitt arbete inom djurskyddet.