den 10 juli

Svar på fråga

2011/12:681 Lämplighet som förare samt yrkesförbud

Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd

Penilla Gunther har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av att det i praktiken ligger på Transportstyrelsen att avgöra, om en diagnos som hittills inte påverkat arbetets utförande, generellt sett ska utgöra grund för yrkesförbud. Bakgrunden till frågan är de medicinska krav som gäller för att få framföra fordon.

Vad gäller arbete som lokförare, såväl som innehav av körkort, har de medicinska kraven sin grund i olika EU-direktivs minimikrav för fysisk och psykisk lämplighet. Kraven ställs för att vissa sjukdomar, skador eller andra medicinska förhållanden bedöms påverka förmågan att framföra fordon trafiksäkert. När det gäller exempelvis körkort är det inte bara en diagnos i sig som avgör om det finns medicinska hinder. Den som får en diagnos kan i många fall genom medicinering och regelbundna medicinska kontroller få hjälp med sin sjukdom eller lindra symtom så att de kan behålla eller återfå sitt körkort. Den som har till exempel epilepsi, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, psykiska sjukdomar eller tillstånd eller demens kan alltså ofta ha körkort, på villkor att läkarintyg lämnas in regelbundet.

En förutsättning för att nå våra högt ställda trafiksäkerhetsmål är att arbeta för säker infrastruktur, säkra fordon och säkra förare. De medicinska kraven på förarna är en del av detta. Det ligger inte i mitt eller regeringens uppdrag att göra medicinska bedömningar i det enskilda fallet. Den bedömning som Transportstyrelsen gör om en persons medicinska lämplighet som förare bygger på läkarintyg och på bedömningen av hur olika sjukdomstillstånd påverkar förmågan att framföra fordon. Det finns också möjligheter att överklaga myndighetens beslut och på så sätt få till stånd en rättslig prövning av ärendet.