den 20 april

Svar på fråga

2010/11:452 Rovdjurspolitiken

Miljöminister Andreas Carlgren

Gunnar Sandberg har frågat mig vad jag avser att göra åt situationen att näringsverksamheter i glesbygd påverkas negativt av alltför stora rovdjursstammar.

Jag vill först klargöra att jag på fullaste allvar tar den oro och frustration som enskilda människor i rovdjurstäta områden kan känna över risken för rovdjursangrepp på sina tamdjur och näringsverksamhet.

Målet för rovdjurspolitiken är att Sverige ska ha livskraftiga stammar av björn, järv, lo, varg och kungsörn och att varje art ska finnas inom artens naturliga utbredningsområde.

Majoriteten av svenska folket vill ha en livskraftig vargstam. Konsekvenserna av detta bärs av en minoritet av befolkningen som bor och verkar i områden där rovdjuren förekommer. Förvaltningen av rovdjuren har nu delegerats till länen. Viktiga beslut om rovdjursförvaltningen fattas redan av viltförvaltningsdelegationerna. Vartefter kommer alltmer av beslutsfattande att föras ned till människor som lever på landsbygden tillsammans med rovdjuren. Riksdagen har vidare tillfälligt begränsat vargstammens tillväxttakt.

Regeringen tillsatte under 2010 en särskild utredare som ska utvärdera de långsiktiga målen för rovdjursstammarna. Den 20 april 2011 kommer utredningen att redovisa ett delbetänkande om bedömning av gynnsam bevarandestatus för björn, järv, lodjur och varg. Förslaget kommer att remitteras. När utredningen ska slutredovisas kommer också förslag till långsiktiga målnivåer för björn, varg, järv och lodjur, preciserade utifrån såväl gynnsam bevarandestatus som de socioekonomiska förutsättningarna.

Inom ramen för Landsbygdsprogrammet och viltskadeersättningarna finns möjlighet att ansöka om medel för att förebygga och kompensera för problem med allvarliga olägenheter som rovdjurens närvaro kan orsaka. Skyddsjakt är ett annat instrument som är en viktig del av en fungerande rovdjursförvaltning.

Med den nya rovdjurspolitiken har vi infört en flexibel rovdjursförvaltning där människorna som berörs av förvaltningen också gjorts delaktiga i besluten. Det är viktigt för mig att det finns en acceptans för rovdjuren bland de människor ute i landet som lever nära rovdjuren. Jag vill nämna att det finns goda exempel på nya turistverksamheter som utvecklats tack vare den rovdjursförekomst som finns inom främst landsbygden. Verksamheterna genererar inte bara rika naturupplevelser och ökad förtjänst för de lokala näringsidkarna, utan även en förståelse och insikt för de förhållanden som råder på olika ställen i vårt land. Jag kommer att fortsätta att arbeta för rovdjurens bevarande och för en förbättrad samexistens mellan människa och rovdjur. Människor som besöker olika delar av Sverige ska få möjlighet att uppleva vår vilda fauna, dock utan att våra betespräglade näringar för den skull äventyras.