Svar på fråga
2012/13:525 Möjligheten till ansvarsutkrävande vid arbetsplatsolyckor
med dödlig utgång
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström
Maria Stenberg har frågat mig om jag avser att
vidta några åtgärder för att underlätta ansvarsutkrävande vid svåra
arbetsplatsolyckor i de fall där flera entreprenörer är inblandade.
En arbetsmiljö med brister som leder till olyckor
och dödsfall är inte acceptabelt och måste så långt möjligt förebyggas. I
arbetsmiljölagen framgår vem som bär ansvar för arbetsmiljön. Ansvaret kan
ligga på arbetsgivare, den som hyr in arbetskraft, den som tillverkar maskiner
och farliga ämnen, den som råder över ett arbetsställe, exempelvis en
affärsinnehavare och den som har samordningsansvar på ett gemensamt
arbetsställe, till exempel en byggherre. De olika aktörernas ansvar är olika
omfattande. Arbetsgivaren har de mest vidsträckta skyldigheterna och ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga
att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall. De olika typerna
av arbetsmiljöansvar kompletterar varandra och i många situationer är flera
olika rollinnehavares arbetsmiljöansvar aktuella samtidigt. Ingen av de
ansvariga kan dock komma undan sitt eget ansvar genom att peka på att det finns
andra som har skyldigheter.
Arbetsmiljöansvar är dock en annan sak än
straffansvar. I brottsbalken finns bestämmelser om straff för den som åsidosatt
sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen när detta medfört att någon avlidit,
skadats, blivit sjuk eller utsatts för allvarlig fara. Straffskalan innehåller
både böter och fängelse. Det finns också bestämmelser i arbetsmiljölagen,
arbetsmiljöförordningen och föreskrifter från Arbetsmiljöverket som är
straffsanktionerade. En förutsättning för att någon eller några ska kunna dömas
för brott är att domstolen anser det bevisat att den eller de åtalade brutit
mot någon bestämmelse som kan medföra straff. Det är inte uteslutet att flera
gärningsmän fälls för samma brott. Brottsutredningar i arbetsmiljömål kan i
många fall vara komplicerade, särskilt när det gäller stora organisationer. Det
gäller för åklagaren att bevisa att den eller de åtalade personerna varit
oaktsamma eller handlat med uppsåt. Åklagarmyndigheten har inrättat en särskild
enhet som arbetar med miljö- och arbetsmiljömål.
Arbetsgivaren kan inte genom att delegera
arbetsmiljöfrågor till exempel till en underlydande chef på förhand bestämma
att det är denne som ska hållas ansvarig om en olycka inträffar. Detta gäller
också i situationer då det finns flera arbetsgivare som samverkar som
fristående entreprenörer. Dessa kan inte överenskomma om vem som ska ta det
straffrättsliga ansvaret. Detta ansvar fastställs av domstol i efterhand.
Vid brott mot arbetsmiljölagen eller
Arbetsmiljöverkets föreskrifter och vid arbetsmiljöbrott enligt brottsbalken är
företagsbot nu den vanligaste sanktionsformen. För att ålägga en företagsbot
krävs att det visas att ett brott begåtts i näringsverksamheten. Någon enskild
person måste inte kunna utpekas som skyldig till brott. Det finns dock inget
som hindrar att företagsbot döms ut samtidigt som någon eller några personer
döms till dagsböter eller fängelse när åtal väcks efter till exempel en olycka
på en arbetsplats.
Mot denna bakgrund menar jag att de möjligheter som
i dag finns för att utkräva ansvar av flera inte medför skäl att överväga
ändringar av väl etablerade och grundläggande straffrättsliga principer på
området. Jag vill i sammanhanget nämna den föreslagna reformen av
sanktionssystemet på arbetsmiljöområdet som regeringen nu lämnat till riksdagen.
Syftet med den reformen är att åstadkomma en större regelefterlevnad på
arbetsmiljöområdet genom ett effektivare sanktionssystem där stora delar av
straffsanktionerna ersätts med sanktionsavgifter, dock omfattas inte de så
kallade brottsbalksbrotten. När någon avlidit, skadats, blivit sjuk eller
utsatts för allvarlig fara och det beror på att arbetsmiljölagstiftningen inte
följts ska detta också fortsättningsvis vara ett brott som en eller flera ska
kunna hållas ansvariga för.