den 20 februari

Svar på fråga

2012/13:310 Välfärdsstatens skyddsnät

Statsrådet Maria Larsson

Peter Persson har frågat socialministern genom vilka socialpolitiska initiativ och sociala reformer som han avser att stärka välfärdsstatens skyddsnät och se till att de religiösa samfundens huvuduppgift inte blir att ägna sig åt välgörenhetsarbete. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.

Peter Persson ger uttryck för en oro att Sverige är på väg bort från det generella och skattefinansierade välfärdssystemet och att ideella krafter får allt större betydelse.

Jag kan lugna Peter Persson på denna punkt. Ett välfungerande generellt välfärdssystem och en aktiv arbetsmarknadspolitik utgör grunden för den svenska välfärdsmodellen. Därför är en viktig hållpunkt för regeringens skattepolitik att stödja en varaktigt högre sysselsättning och en högre generell och rättvist fördelad välfärd.

Den bästa vägen ur fattigdom är att få ett arbete som gör det möjligt att försörja sig. Regeringen har därför genomfört en rad åtgärder för att underlätta arbetsmarknadsdeltagande särskilt för grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden som till exempel unga, nyanlända flyktingar och personer med funktionsnedsättning samtidigt som det också har blivit mer lönsamt att arbeta och att anställa.

Regeringens ambitioner är att utveckla de offentliga välfärdssystemen för att minimera risken för människor att fastna i permanenta fattigdomsfällor utan möjlighet att försörja sig själva.

För att förbättra standarden för de grupper som har en svag ekonomisk ställning höjdes 2012 bostadsbidraget till barnhushåll med 1,2 miljarder, vilket inneburit en höjning med dryga 30 procent jämfört med 2011 för en genomsnittlig familj. Samtidigt höjdes riksnormen för ekonomiskt bistånd, särskilt för äldre barn och ungdomar. Utöver det höjer regeringen i år grundnivån i föräldrapenningen från 180 till 225 kronor per dag, vilket är en höjning med 25 procent för de med låg eller ingen tidigare inkomst.

Alla dessa förändringar når de med svag ekonomisk ställning och är ett led i regeringens ambition att vårda och utveckla de offentliga välfärdssystemen.

Men samhället är större än staten. Därför ingick regeringen redan 2008 en överenskommelse med idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting. Huvudmålet med överenskommelsen är att stärka de idéburna organisationernas självständiga roll som röstbärare och opinionsbildare, samt att stödja framväxten av en betydligt större mångfald av utförare och leverantörer inom hälsa och omsorg.

En stark offentligt finansierad välfärd är inget hot mot ideella insatser. Ett starkt civilsamhälle är inget hot mot en gemensamt finansierad välfärd. Båda delarna behövs och konkurrerar inte med varandra.