den
29 januari
Svar på fråga
2013/14:335 Hundimport
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson
Catharina Bråkenhielm har frågat mig om jag är
beredd att se över regelverket för hundimport för att hindra att valpar köps in
i stora partier från uppfödare av valpfabriker i mindre nogräknade länder och
som sedan säljs vidare som vilken handelsvara som helst med risk för djur- och
smittskyddet.
Idag krävs två olika typer av tillstånd
för att få importera och sälja valpar. Det ena tillståndet ska komma från
länsstyrelsen och handlar om alla som, yrkesmässigt eller i större omfattning,
håller, föder upp, upplåter eller säljer sällskapsdjur eller tar emot
sällskapsdjur för förvaring eller utfodring behöver ett tillstånd.
Jordbruksverket kräver även ett tillstånd som handlar om smittskydd och som kan
utfärdas efter ansökan om att få föra in upp till fem valpar (under tre
månaders ålder) åt gången från ett rabiesfritt land. Dessa regler gäller
oavsett vilket land man väljer att importera ifrån.
Eftersom EU-lagstiftningen baseras på att det
ska råda fri handel med varor, tjänster och kapital inom EU har vi inte
rätt att sätta upp handelshinder så länge införsellagstiftningen följs. Vid
valpimporter räknas valparna som handelsvaror och vi har inte möjlighet att
begränsa antalet valpar som importeras eller hindra handel med hundvalpar.
Det slopade
karantänskravet inom EU samt i listade 3:dje länder, som var en följd av en
förbättrad rabiessituation, har resulterat i att det idag är lättare än
tidigare att köpa hund i ett annat land. Men det slopade karantänskravet
innebär att hundägare och presumtiva hundköpare måste ta ett större ansvar
själva. Vid köp av hund måste man alltid ställa krav på säljaren att hunden
hållits och skötts på ett bra sätt och fått nödvändig veterinärvård. Tar man in
en hund från ett annat land får man vara extra uppmärksam eftersom det kan
finnas helt andra sjukdomar än de vi är vana vid i Sverige. Dessutom måste man
ta reda på vilka införselregler som gäller och se till att de är uppfyllda.
Det finns idag ingen
rättslig grund inom EU för gemenskapslagstiftning om djurskydd för
sällskapsdjur, utan detta område regleras på nationell nivå, d.v.s. i
medlemsstaternas egen lagstiftning. Inom ramen för Europarådet har däremot ett
antal europeiska länder enats om en konvention till skydd för sällskapsdjur
(Europeisk konvention om skydd av sällskapsdjur, ETS 125). Konventionen har
ratificerats av 19 Europeiska länder, däribland Sverige.
Regeringen arbetar på EU-nivå för att vår generellt
sett goda djurhälsa ska kunna bibehållas, t.ex. genom införselregler.
Statens jordbruksverk har
i samarbete med Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, Sveriges Veterinärförbund
och Svenska Kennelklubben gjort informationssatsningar för att uppmärksamma
presumtiva hundägare på riskerna vid införsel av hundar från andra länder såsom
att hamna i händerna på valpsmugglare eller oseriösa hundhandlare och om vilka
förebyggande åtgärder i form av t.ex. vaccinationer som kan vara nödvändiga.
Jordbruksverket
arbetar även dagligen tillsammans med
Tullverket med hjälp av tips från allmänhet och veterinärer runt om i landet
samt i kontakt med drabbade köpare för att förhindra illegal införsel av hundar
och hundvalpar. Smittskyddsriskerna utreds och hanteras med olika
smittskyddsåtgärder som t.ex. provtagning/hälsokontroll, hemisolering, karantänisering
etc. Jordbruksverket avvisar också ett antal djur, som inte uppfyller
införselkraven, vid gränsen varje vecka.
Myndigheternas samarbete
på detta område har varit framgångsrikt och jag ser positivt på de insatser som
görs för att komma till rätta med problemen med hundimporten och
hundsmugglingen. Det är viktigt att ansträngningarna fortsätter och jag kommer
även i fortsättningen att poängtera vikten av att EU fortsätter sitt arbete
inom djurskyddet.