Svar på fråga
2011/12:638 Det långvariga utanförskapet bland ungdomar och
besparingarna på gymnasieskolan
Utbildningsminister Jan Björklund
Fredrik Olovsson har frågat finansministern hur han
anser att besparingar i gymnasieskolan bidrar till arbetslinjen då unga utan
fullständig gymnasieutbildning löper nästan tre gånger större risk att hamna i
långvarigt utanförskap. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som ska svara på frågan.
En av skolans stora utmaningar är att minska andelen
elever som går ut gymnasieskolan utan fullständiga betyg. Unga vuxna som saknar
en fullständig gymnasieutbildning är, som frågeställaren anger, överrepresenterade
bland bidragsberoende och långvarigt arbetslösa. En stor andel av dem som inte
lyckats fullfölja en gymnasieutbildning har gått på yrkesinriktade program
eller på individuella program. Det är därför gymnasieskolan har reformerats för
att skapa en gymnasieskola som är bättre anpassad till elevernas skilda
förutsättningar och framtidsplaner.
Gymnasiereformen innebär att kraven höjs och
kvaliteten stärks i gymnasieskolan. För att öka genomströmningen i
gymnasieskolan måste också kvaliteten stärkas i den utbildning som ska erbjudas
elever som inte blir behöriga till nationella program. De fem introduktionsprogrammen
ska ta hänsyn till elevernas olikartade behov och erbjuda individanpassade
utbildningar. Det är vidare nödvändigt att eleverna får rätt stöd i rätt tid.
Elevens rätt till särskilt stöd har stärkts i den nya skollagen i och med
möjligheten att överklaga åtgärdsprogram.
Den nya gymnasieskolan bygger i stora delar på
förslag från Gymnasieutredningen (SOU 2008:27). Utredningen redovisar i sitt
betänkande fyra anledningar till varför den nya gymnasieskolan innebär minskade
kostnader. För det första beräknas uppstramningen av antalet studievägar
förbättra kommunernas planering, schemaläggning och möjligheterna att fylla
klasserna. För det andra kommer högre behörighetskrav och bättre information
till eleverna att leda till att fler klarar av sina studier på tre år. För det
tredje beräknas en mindre andel elever behöva gå över direkt till gymnasial
vuxenutbildning. För det fjärde kommer arbetslivet att bli mer involverat i
gymnasieutbildningen vilket ger positiva effekter på ungdomars möjligheter att
etablera sig på arbetsmarknaden och därmed minskade kostnader för
försörjningsstöd.
Av dessa fyra effektiviseringsmöjligheter är det
den minskade valfriheten som redan nu möjliggör besparingar. De över 8 000
lokala kurserna har tagits bort liksom lokala inriktningar och specialutformade
program i årskurs 1. Dessutom har statens åläggande på kommunerna minskat
i förhållande till vad som förutsattes i budgetpropositionen för 2010, till
exempel när det gäller elever på yrkesprogram som behöver läsa extrakurser för
att uppnå grundläggande högskolebehörighet.
När det gäller finansieringen av gymnasieskolan
följer regeringen, vilket redovisades i budgetpropositionen för 2012 (prop.
2011/12:1, utgiftsområde 16, avsnitt 4.3) tillsammans med Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) noga kostnadsutvecklingen för skolhuvudmännen. Ett sådant
arbete pågår där tjänstemän från Utbildningsdepartementet och SKL tillsammans
diskuterar underlag för uppföljning som respektive part tar fram. Underlagen
avses också att behandlas vid regelbundna möten mellan ledningen för
Utbildningsdepartementet och SKL.
Exempel på sådana underlag är Statskontorets
kommande redovisning av regeringsuppdraget att följa upp organisatoriska
konsekvenser för de kommunala huvudmännen av den reformerade gymnasieskolan som
infördes hösten 2011 (U2012/3133/GV). Studiens huvudfokus är att följa upp de
organisatoriska konsekvenserna av reformen under läsåret 2011/12. Studien ska
även omfatta en bedömning av möjligheterna till en förbättrad planering och schemaläggning
på längre sikt. Statskontoret ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet
(Utbildningsdepartementet) senast den 1 september 2012.
Svaret på frågan är således att gymnasiereformen
kommer att leda till att fler ungdomar kan få en gymnasieutbildning och därmed
ha bättre förutsättningar att etableras på arbetsmarknaden, samtidigt som
reformen bedöms ge minskade kostnader för kommunerna. Regeringen följer noga
kostnadsutvecklingen i gymnasieskolan.