Svar på fråga
2012/13:401 Rätt till personlig assistans
Statsrådet Maria Larsson
Lennart Axelsson har frågat mig om mitt besked till
socialutskottet, den samlade funktionshindersrörelsen och de assistansbehövande
är detsamma som min statssekreterare gav i socialutskottet, nämligen att inget
besked om assistansen kommer att lämnas före valet 2014.
Jag uppfattar frågan som att Lennart Axelsson vill
ha mitt besked, angående om det behövs ett förtydligande
av lagen för att garantera att de som har behov av assistans får det enligt de
intentioner som gällde då lagen instiftades, är detsamma som min
statssekreterare gett.
Först vill jag säga att LSS och
assistansersättningen är betydelsefulla reformer som på ett avgörande sätt har
förbättrat levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Reformerna
har också drivits igenom av en borgerlig regering. Det är reformer som vi
fortsatt måste värna och vårda. Det handlar om rättigheter och det är angeläget
att hålla fast vid att hanteringen av lagarna ska vara rättssäker.
Det är lätt att vi fokuserar bara på
assistansersättningen, som regleras i socialförsäkringsbalken, och bortser från
alla de insatser som LSS rymmer. I lagen finns tio insatser som har stor
betydelse för många personer med omfattande funktionsnedsättningar. Drygt
31 000 personer hade 2011 daglig verksamhet, nästan 24 000 bodde i en
bostad med särskild service, till exempel i en gruppbostad, nästan 20 000
hade en kontaktperson etcetera. Det ges även personlig assistans från
kommunerna enligt LSS. År 2011 gavs detta till 3 800 personer.
Det är lätt att vi tappar bort detta och att många
människor, såväl vuxna som barn, får sina behov tillgodosedda med insatser
enligt LSS, ibland i kombination med insatser från socialtjänstlagen. Många människor
med funktionsnedsättningar får även behovet av stöd tillgodosett via insatser
enligt socialtjänstlagen. Vi har i Sverige genom åren byggt upp trygga
stödsystem med rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
År 2012 hade ca 15 900 personer rätt till
assistansersättning. Det finns uppsatta kriterier i lagstiftning och förarbeten
som anger när denna rätt träder in. Högsta förvaltningsdomstolen har också
angett hur lagtext, förarbeten och intentioner ska tolkas när det gäller
grundläggande behov. Det går inte säga att vår högsta
rättsvårdande instans inom detta område inte följer lagens intentioner när de
skapar prejudikat. Det är en annan sak vilka konsekvenser denna tolkning får
för enskilda personer och om den är acceptabel eller inte.
Vi vet genom det uppdrag, som regeringen gett
Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), att det tog lång tid från det att
domen kom till att den analyserades och tolkades i Försäkringskassans
vägledning för assistansersättningen. Det skedde först i oktober 2011. I vilken
omfattning domen har påverkat att personer mist sin assistansersättning under
2010 och 2011 är således okänt. Det är till exempel inte så stor skillnad
mellan antalet personer som mist sin assistans 2010 jämfört med 2011. Det är
även okänt hur domen påverkar 2012 och 2013. Det är dock klart att andelen som
mist sin ersättning är låg i förhållande till alla som beviljas ersättning. Det
är också klart att det vanligaste vid omprövningar ändå var att personer
beviljades fler timmar än vid föregående beslut.
Om domen påverkar så kan det vara så att det för
merparten endast innebär att det blir en omfördelning av tid mellan
grundläggande behov och andra personliga behov. Den
totala assistanstiden som beviljas påverkas då inte. Det kan också vara så att
domen påverkar så att en del människor mister sin assistans. Men det vet vi
inte i dag och vi vet inget om omfattningen.
Det är orsakerna som ISF nu arbetar med att ta reda
på. Och det är ett tidskrävande arbete. Bland annat behöver akter granskas.
Enligt riksdagens tillkännagivande och enligt regeringens uppdrag ska ISF
slutredovisa arbetet senast i oktober 2014.
Det går inte att vidta åtgärder med anledning av en
dom som vi inte vet effekterna av. Det är därför vi måste avvakta tills vi har
mer kunskap. Däremot måste regeringen ta ansvar för effekter som vi har kunskap
om och som hotar assistansersättningen. Regeringen har därför vidtagit och
vidtar kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med dels brister i
Försäkringskassans hantering av assistansersättning, dels fusk och
överutnyttjande av assistansen. Det pågår både uppdrag och kartläggningar och
fler är aviserade och på gång. Regeringen har också satt upp nya mål för
assistansersättningen i Försäkringskassans regleringsbrev. Dessutom avser
regeringen inom kort att tillsätta en utredning som ska se över ersättningen för
personlig assistans, den så kallade timschablonen.
Alla de åtgärder regeringen nu vidtar är mycket
angelägna. Det handlar om rättssäkerheten, om assistansersättningens legitimitet,
och om att det måste bli rätt från början. Det gagnar alla, särskilt brukarna
som då kan känna sig trygga och inte riskerar indragningar på grund av tidigare
bristfälliga utredningar.