den 2 januari

Svar på fråga

2012/13:218 Kustnära fiske

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Suzanne Svensson har frågat mig vilka övervägningar regeringen har gjort för att säkerställa att de nya reglerna för vägning av fiskefångster effektivt ska kunna appliceras på småskaligt kustnära fiske och att besman fortsättningsvis ska vara ett godkänt väginstrument.

Kravet på vägning av fisk följer av EU:s kontrollförordning och är som sådant inte nytt, däremot skärptes reglerna i samband med antagandet av den nya kontrollförordningen 2009. De nya reglerna innebär mycket riktigt att de vågar som får används för vägning av fisk, numera i likhet med andra livsmedel, ska uppfylla unionens krav för att säkerställa en korrekt vägning. Kravet på vägning gäller för förstahandsmottagare av fisk.

Från svensk sida har vi i syfte att förenkla och skapa så stor valfrihet som möjligt valt att utnyttja två av de tre undantag som finns i förordningen. Detta innebär att vägning också får ske ombord, det vill säga direkt av fiskaren själv, samt att vägning får ske efter transport inom landet.

Fiskerikontrollen utgör ett centralt element i arbetet med att säkerställa uppföljning av de kvoter som tilldelas, då kvoterna vanligtvis fördelas i ton utgör själva vägningen således grunden för kvotuppföljningen.

Från svensk sida har den ansvariga myndigheten inom området Havs- och vattenmyndigheten så länge som möjligt tillåtit användningen av enklare vågar, i och med den skärpning som gjorts inom EU kommer detta dock inte längre att vara tillåtet, utan vågar som används måste vara försedda med en CE-märkning för ändamålet och vara plomberade. Den svenska myndigheten Statens provningsinstitut (SP) har för närvarande ingen godkänd metod för plombering av en så kallad besmanvåg. Om en våg är godkänd i en annan medlemsstat så kan den dock användas i alla medlemsstater.

Vad gäller själva införandet av de nya kraven har den ansvariga myndigheten, enligt de uppgifter jag har fått, haft en dialog med näringen om utformningen av reglerna. Information har funnits på myndighetens hemsida, myndigheten har haft särskilda möten om frågan och varit ute i fiskehamnar och diskuterat frågan. Efter denna dialog har föreskrifterna utformats, och dessa har därefter remitterats.

Jag, liksom frågeställaren, är dock bekymrad över villkoren för det småskaliga fisket och EU:s regler inom området som ofta tar sikte på problem inom andra fisken både storleksmässigt och geografiskt än det småskaliga fisket. Från svensk sida ser vi det därför som viktigt att vi inom ramen för det pågående arbetet med den gemensamma fiskeripolitiken får till stånd bättre förutsättningar för det småskaliga fisket på hållbara bestånd.