Svar på fråga
2010/11:428 Björnungarna i Funäsdalen
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson
Jens Holm har frågat miljöministern vilka åtgärder
som han avser att vidta för att ansvariga myndigheter bättre ska kunna hantera
sådana här situationer och för att de vilda djurens behov av välfärd ska sättas
i centrum.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på frågan.
Med anledning av händelsen i Funäsdalen då en ung
skidåkare råkade köra ned i ett björnide har Polismyndigheten i Jämtlands län
beslutat att avliva björnungarna efter att honan avvikit från platsen och ej
återvänt.
Enligt 9 § andra stycket jaktlagen (1987:259)
får regeringen meddela föreskrifter om att polismyndigheten får låta avliva
eller fånga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt. Med stöd av
jaktförordningen 40b §(1987:905) har polismyndigheten beslutat att avliva
björnungarna för att förhindra onödigt lidande. Vid kontrollen, som genomfördes
i samverkan med Länsstyrelsens personal, konstaterades att de tre björnungarna
var vid liv men att deras tillstånd var av den karaktären att en förflyttning
inte skulle kunna lyckas.
Polismyndigheten i Jämtlands län har följt
björnhonans rörelse i området för att se om hon hade för avsikt att återvända.
Om så skett skulle detta givetvis varit det bästa för björnungarna. Så skedde
nu inte.
Lagstiftningen är så utformad att det är
polismyndigheten som har att göra den aktuella bedömningen. Jag är av
konstitutionella skäl förhindrad att ha synpunkter på polismyndighetens
bedömning.
Jag ser emellertid ingen anledning att göra några
förändringar i lagstiftningen med anledning av händelsen i Funäsdalen.