Svar på fråga
2012/13:176 Kontroll av skadliga preparat i kosttillskott
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson
Johan Löfstrand har frågat EU-minister Birgitta
Ohlsson om hennes syn på skadliga preparat i bland annat kosttillskott och hur
tillsynen bör bedrivas.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på frågan.
Enligt livsmedelslagstiftningen är alla företag
ansvariga för att de produkter de säljer och marknadsför är säkra och att
märkningen inte vilseleder konsumenterna.
Kosttillskott omfattar många olika
produktkategorier och området är komplext.
För den offentliga livsmedelskontrollen, när det
gäller kosttillskott, ansvarar de kommunala kontrollmyndigheterna med stöd av
Livsmedelsverket. Konsumentverket ansvarar för tillsynen av marknadsföring och
reklamen av livsmedel. Kontrollen av läkemedel görs av Läkemedelsverket.
I december 2010 gav regeringen Livsmedelsverket i
uppdrag att göra en översyn av fördelningen av kontrollansvaret för vissa
livsmedelsverksamheter. Livsmedelsverket redovisade sin rapport i oktober 2011
och hade bland annat tittat på kontrollen av kosttillskott. Livsmedelsverket
fann dock inget bärande skäl till att kontrollansvaret borde flyttas från
kommunerna. Med lokal kontrollmyndighet har man nära till objekten som ska
kontrolleras.
EU:s kosttillskottsdirektiv (Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/46/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
kosttillskott) har genomförts i svensk lagstiftning i Livsmedelsverkets
föreskrifter (LIVSFS 2003:9) om kosttillskott. Livsmedelsverket gör därutöver
riskvärderingar av vitaminpreparat i sådana fall där konsumenter riskerar att
få i sig så höga doser att de kan utgöra en risk för hälsan.
Förutom olika studier gör Livsmedelsverket också
särskilda riktade insatser tillsammans med olika kommuner när det gäller
granskning av säkerhetsaspekter, märkning och hälsopåståenden. För närvarande
arbetar verket med stöd till kommunerna för att höja kommunernas kompetens i
kontrollarbetet genom till exempel vägledningar och utbildningar.
På eget initiativ, vilket jag välkomnar, har
branschen infört nationella riktlinjer som syftar till att säkerställa att de
kosttillskott som saluförs är säkra för konsumenten. Föreningen Svensk egenvård
har till exempel öppnat för att kosttillskottsföretag från hösten 2010 kan
certifieras enligt fastlagda kriterier. Jag välkomnar de initiativ som
branschorganisationerna tagit för att sanera den egna branschen från oseriösa
aktörer.