Svar på fråga
2011/12:76 Ekonomisk ersättning för ålfiskeredskap
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson
Krister Örnfjäder har frågat mig vilka åtgärder jag
avser att vidta för att ekonomisk ersättning ska utbetalas för ålfiskeredskap
som nu inte får användas. Detta till följd av beslutet att förbjuda ålfisket på
västkusten från den 1 januari 2012.
All forskning visar otvetydigt att ålfiskebeståndet
på västkusten är allvarligt hotat och om inga åtgärder vidtas för att
möjliggöra ålens långa vandring från sina uppväxtområden i Europas sötvatten
till lekområdena i Sargassohavet riskerar ålen att utrotas. Ålfisket måste
därför anpassas till den situation vi har nu, så att vi kan ge ålbeståndet en
chans att återhämta sig tills det tål att fiskas på.
Det beslut om ålfiskeförbud som Krister Örnfjäder
refererar till är en del av EU:s fiskeripolitik och det ska påpekas att även i
övriga medlemsländer i EU genomförs åtgärder för att säkra ålfiskebeståndet i
EU:s vatten. Min vision för Sverige och det svenska ålfisket är att vi ska
kunna bruka utan att förbruka. Det är därför min förhoppning att vi på sikt
återigen får ett rikt ålbestånd och att detta kan leda till ett lönsamt fiske i
framtiden.
Den omständigheten att ett antal ålfiskare har
förlorat delar av sina försörjningsmöjligheter till följd av ålfiskestoppet är
beklaglig. En sådan ersättning för ålfiskeredskap som Krister Örnfjäder
efterlyser skulle utgöra ett stöd till enskilda företagare som regeringen
sannolikt inte kan lämna i dag då detta skulle kunna vara
konkurrenssnedvridande. Det är heller inte möjligt att lämna stöd genom
Europeiska fiskerifonden eftersom detta skulle kräva att ålfiskarnas fartyg
skrotats som ett led i de skrotningskampanjer som genomförts nationellt.
Låt mig avslutningsvis konstatera att den
gemensamma fiskeripolitiken är utformad för att främja ett hållbart fiske och
en ökad lönsamhet för fiskerisektorn. Ambitionen är att vi så snart som möjligt
ska kunna nyttja ett hållbart ålfiskebestånd i våra svenska vatten.